läka efter otrohet

Nu rakar vi mygg i o f s, men att vara beredd på att bli besviken ser jag som att bara lita till lite mindre än 100%.

Det man behöver göra är att inse att ingen är 100%. Lägga till en analys av sina behov i förhållandet. Agera på den totala bilden.

Typ diskutera förhållandets villkor med partnern.

Tror DeRobespierre (du får ursäkta mig om jag har fel "robban")  postade lite statistik kring detta för ett tag sen och om jag inte minns fel så var statistiken ganska dyster , det är ganska vanligt att man fortsätter vara otrogen inom samma förhållande , men däremot inte lika vanligt i nya förhållanden. Detsamma gäller statistiken kring hur många par som klarar en otrohet i det långa loppet , jag tror den statisiken oxå var rätt dyster

Jag tror att anledningen till detta är att många lägger locket på vid otrohetskriser , eller att den som bedragit ljuger sig ur knipan , på så sätt blir problemen (i förhållandet eller personliga) som lade grunden för otrohet olösta och historien kan lätt repeteras när krutröken lagt sig och den bedragne släpper guarden. Dessutom blir det många ggr en ganska otrevlig stämning hemma efter en avslöjad otrohet , många jobbiga frågor att svara på , skuld och skam , obefintligt sexliv på lång tid , något som jag tror gör att många "flyr" realiteten och fortsätter vänstra.

Låter rimligt.

-Den erfarenhet som finns tyder dock på att det krävs rejäla påföljder i vardagslivet-

Påföljder för min sambo som vart otrogen menar du? Om jag förstår dej rätt, så är det så att jag som blivit bedragen, kan ställa krav på min sambo, för att jag ska bli nöjd och lita på honom igen?

Att han ska göra saker för mej och gör han det så litar jag på honom igen? Kan ju finnas folk som gör så, men eftersom jag valt att fortsätta med min sambo, så är det svårt att göra honom till min personliga "slav"

Han säger dom rätta sakerna, han fixar och trixar i köket, kramas, pussas osv väldigt mycket. Gör mer småsaker som han inte gjorde förut. Känns ändå som om det inte spelar någon roll (för min del iaf) det ultimata sveket är gjort.

Hoppas jag förstod dej rätt, annars kanske du förstår vad jag menar ändå;)        

-det är ganska vanligt att man fortsätter vara otrogen inom samma förhållande , men däremot inte lika vanligt i nya förhållanden-

Lite trög idag, men du menar att den som varit otrogen i ett förhållande, inte fortsätter vara det i sitt nya förhållande? Det låter ju inte så dystert.. Då ska man alltså träffa någon ny som har haft en sambo som har haft en sambo som varit otrogen?;)

Jo vi har lagt locket på kan man ju säga. Ibland vill jag veta mer och sen inte. Jag vet ju egentligen inte hur jag kommer reagera och om jag kommer må bättre, det är ju ändå det som är tanken, att jag ska må bättre, efter en rensning.

Varför jag egentligen vill att min sambo ska prata om detta och svara på mina frågor är att han har kommit lindrigt undan, och jag vill inte att han ska komma undan så lätt, och livet bara går vidare som om inget har hänt. På sätt och vis, vill jag det också, för vem orkar egentligen älta?

Jag undrar, precis som TS om mitt liv skulle bli bättre utan honom? Så som TS skriver så mår hon ju fortfarande uppenbarligen inte bra efter 1,5 år, och hon går och tänker på detta. Jag tänker också så, att om man hämnar där efter 1,5 år, då är det kanske inte värt det.

Man kan ju inte slänga bort sitt liv på att må dåligt, men det är svårt, görsvårt!!       

Dystert för det som försöker lappa ihop förhållandet , odystert för de som väljer att avsluta förhållandet

Jag känner igen känslan av orättvisa och att personen kommer lindrigt unadn , etc.. men jag tror frågorna som poppar upp , jakten på detaljer är ganska naturliga , ens paryner har helts plötsligt visat sig inte vara den man trodde personen var , allt man vet om personen behöver omvärderas för att kunna göra sin en ny bild av personen som inkluderar brister och sen kunna avgöra om detta är någon man vill dela sitt liv med eller ej. En ganska tung process som tar tid.

Dessutom behöver man fakta för att kunna förhålla sig till hr passt "allvarlig" tsjälva sveket var , för att kunna avgöra vad man vill göra av det , om detta är något man kan tänka sig förlåta eller ej.

Påföljder, fru 100%, avser mest att du tvingar honom att gå igenom varenda lite smutsig detalj i sitt svek mot dig. Du kanske drar dig för att få reda på allt? Vill helst bara komma framåt??

Jag lovar; ENDA sättet att komma vidare är att veta precis allt. Varje otrohetstillfälle, varje sms , varje möte, varje planering för att undvika upptäckt, i princip, i alla fall. En samling representativa exempel duger oftast bra.

Då får du en klar bild av

Vad i er situation öppnade upp för otrohet
Vad var han ute efter EGENTLIGEN. (Viktigare än man tror. Många slår detta ifrån sig, men det kan ju vara saker du också EGENTLIGEN skulle vilja vilja ha, och ge...)
Vilka tecken på att otroheten pågick borde du (om du varit mer erfaren) kunnat se. Nästa gång är du bättre beredd. Och han vet det. Och drar sig nog för att göra om det.
Vad exakt är du egentligen upprörd över?? Och i vilken ordning?? Sex? Sveket? Att du åsidosattes? Att du sattes på undantag medan han satte på en annan?
Listan är en mil lång.

Ju mer man vet desto bättre beslut kan man fatta, och desto säkrare på att man klarar att gå vidare är man.

Det gör ont, men alternativet svider i dig tills du dör.

Ahh har hamnat i en svacka igen. Han försöker säkert så gott han är kapabel till, och minsta lilla avvikelse från honom, och jag får samma känsla som dagarna innan och efter han berättade. Jag är 45 år och man kan tycka att några sms inte bör göra någon skillnad, men det gör det.

Ja processen är tung, verkligen. Enligt honom så "tänkte" han inte. Han är fantastiskt bra på att inte prata (inte med mej iaf) . Vissa gånger kan jag nästan säga rakt ut att jag behöver bekräftelse, att det är mej han vill ha, vill bo med osv. Han är inte direkt den övertygande typen.  Han har väldigt svårt att börja prata för egen maskin, och ställer jag ibland ja och nej frågor, eller lägger ord i hans mun, då blir det ju genast lite enklare för honom.

Får väl se hur länge någon av oss står ut i detta trassel.

Både och, jag vill veta, men endå inte, och självklart vill jag framåt. Men det är ju inte så lätt att göra det.
Varför vet jag ju redan. Vad han var ute efter egentligen var ju bekräftelse av någon som fanns där tillgänglig. Men visst, där finns det ju säkert en del att prata igenom.

Tecken på otrohet, ja, jag såg ju vissa underliga tecken innan, men kunde aldrig gissa att det var otrohetstecken.

Ordningen på upprördheten har varierat. I början var det mest att han pippat någon annan. Nu såhär lite senare är det ju sveket till 100%.   Den känslan är fruktansvärd. OM man verkligen älskar någon, så är man inte otrogen (i min värld då)

Jag nämde igår att jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, och skulle nästan känna för att åka bort och bara vara. Han sa ingenting.  Just nu är vi i en (dålig) fas där kommunikation hade suttit väldig bra....   

Nä, hade inte velat veta alla detaljer. Då hade jag gått sönder totalt. Jag lovar! Det räckte med att jag fick de som jag fick. Han vägrade trots att jag kom på dom direkt men jag hade sett tecken men blundat, det förstår jag nu långt efteråt.

Oj... 10 är en lång tid av en människas liv. Vet inte idag om det verkligen hade varit det rätta för oss. Om det hade varit rättvist, både för honom och för mig. Vi ville, jag det ska gudarna veta att vi ville. Jag hela tiden och han... ja, eftersom han ångrade sig så tror jag honom faktiskt men innerst inne så tror jag att han kände att det var något som gjorde att han var otrogen.

Ibland tänker jag att det var mitt fel. Att jag borde varit på det eller det andra sättet. Och ja, jag är kantstött så in i tusen. Tror ni det finns hopp för en som jag, som inte vill veta detaljerna att kunna bli hel ändå? Tror ni jag någonsin kommer att kunna lita på en man igen?

Hoppas det går bra för TS... lider med er och vet hur det känns.