• Anonym (Jag)

    Vill berätta om vår son

    När jag var sexton blev jag gravid. Pappan till barnet är min mycket, mycket äldre pojkvän. Han är i fyrtioårsåldern. Vi hade ett distansförhållande och träffades någon gång i månaden, aldrig mer. Vi hade pratat en del om vad som skulle hända om jag blev med barn. Han vägrade använda kondom men var även fast besluten att om jag bev gravid skulle jag göra abort. Punkt slut. Annars skulle han göra livet väldigt svårt för mig, sa han. Jag är själv emot aborter, tycker att ett liv är ett liv vare sig det är fött eller inte. Därför blev jag skräckslagen när jag märkte att jag blivit på smällen. Det gick mycket länge innan det överhuvudtaget syntes att magen växte, och ännu längre innan jag sa något till mina föräldrar. De blev vansinniga, krävde att jag skulle göra abort men eftersom jag tvärvägrade kunde de inte göra så mycket. Jag funderade länge men bestämde mig för att inte säga något till min kille. Jag skulle föda barnet i hemlighet, adoptera bort det och fortsätta livet som inget hade hänt. Jag lyckades dölja magen för min kille, jag ordnade så vi inte träffades de sista månaderna. Skyllde på skolarbete och stress. Jag fick hjälp av socialtjänsten att hitta ett hem till mitt barn. Dagen kom då jag skulle föda. Det blev en pojke. Han såg honom knappt, hann hålla honom en gång innan de tog honom. Min kille fick aldrig reda på något. Ingen fick reda på något, bara mamma, pappa och jag.
    Det har gått tre år sedan dess. Jag är idag nitton år, har hoppat av gymnasiet, flyttat hem till min kille. Han är fyrtiosex. Han har börjat prata om att skaffa barn, att han vill skaffa familj innan han blir för gammal. Jag kan inget annat än hålla med men varje gång han tar upp ämnet tänker jag på vår son. Jag vill så gärna berätta att han har ett barn, en lite kille på tre år, som springer omkring någonstans. Men han skulle slå ihjäl mig om han visste. Vad ska jag göra? Detta kör slut på mig!

  • Svar på tråden Vill berätta om vår son
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 15:18:25 följande:
    Adopterade du i hemlighet bort ett barn i Sverige, som omyndig för tre år sen?

    Det var offentligt, allts socialtjänst och hela grejen men jag valde att inte säga något till min pojkvän, vilket socialen inte kan göra något åt.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 15:29:31 följande:
    Du uppgav fader okänd? om du var så rädd för honom att du gick igenom det - hur kan du då vara tillsammans med honom nu? Vad säger dina föräldrar om detta+  

    Mina föräldrar har inget att säga till om. De kan inte göra något nu när jag är myndig.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 15:54:54 följande:
    Fast jag frågade vad de tycker om att du bor med den här mannen? Vad tycker dina vänner? Varför tycker inte du att du är värd bättre? Hur är det möjligt att leva ihop när du har denna enorma hemlighet?   

    Jag har knappt några vänner kvar, de flesta förlorade jag redan i gymnasiet. Mina föräldrar har jag nästan brutit med, och ja, de var fruktansvärt besvikna på mig. Jag förstår de men samtidigt kan jag inte komma ur den här situationen, han är mitt liv. Jag har varken pengar eller jobb.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (cc) skrev 2013-09-13 15:56:26 följande:
    Kan inte annat än hålla med. Du har hela livet framför dig. Och han är 30 år äldre än dig.

    Åldern är väl det minsta problemet, jag älskar honom. DET spelar roll.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 16:42:23 följande:
    Fast din försröjning kan du fixa på annat håll. Han har ju gjort dig beroende av honom? Är du lycklig?   

    Nej jag är inte lycklig. Vem är det?
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 16:43:19 följande:
    Vad är det som gör att du älskar honom?

    I början var det väl det faktum att jag inte behövde göra något, slippa tänka. Han gjorde allt. Nu har jag växt fast i det. Skulle inte kunna tänka mig vara utan honom. Vi har varit ihop fem år.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 16:47:21 följande:
    Fast han ska ju vara en parter, inte en förälder. Vad vill du göra i livet? Vad vill du arbeta med? Varför har du förlorat dina vänner?  

    Jag har aldrig drömt om något. Har liksom aldrig tänkt något annat än att vara med honom. Men jag gillar att jobba med barn, har funderat på att börja på KOMVUX men inte orkat.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (CindyF) skrev 2013-09-13 16:47:34 följande:
    Vart du ihop med en 43 åring när du var 14 år gumman ?! Hur träffades ni?!

    Heta linjen.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (.) skrev 2013-09-13 16:51:47 följande:
    snälla gå å prata med någon professionell. detta är ingen sund relation och han har sett till att du är beroende av honom! :( vad har du för drömmar? studera? jobb? :)

    Jag började studera men hoppade av redan i ettan.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (..) skrev 2013-09-13 17:51:59 följande:
    Det skrämmer inte dig att han föredrar väldigt väldigt unga flickor?

    Nja. Ibland.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (?) skrev 2013-09-14 15:04:27 följande:
    Saker som detta händer inte i Sverige.
    Det är bara 10 svenskfödda barn per år som blir bortadopterade i dagens Sverige.
    Då måste socialen visa på att man är en extremt olämplig förälder. (Notera att det är socialen, inte de biologiska föräldrarna själva. Vilket betyder att man som biologisk förälder inte har något att säga till om, soc bestämmer om du ska adoptera bort barnet eller inte)
    Det är egentligen bara riktigt nerknackande, heroinmissbrukande, hemlösa som får göra något du säger.
    Så, jag ser minst två problem. Antingen bor TS inte i Sverige, vilket hon sagt att hon gör.
    Då är hon en av de här 10 som får göra något sådant, och dessa brukar knappt äga en telefon, eller ens ett par skor, och har väldigt sällan tillgång till internet. Fast det kanske är därför som TS inte uppdaterat på hela dagen, vad vet jag?
    Om man inte vill ha barnet tar socialen hand om det.
Svar på tråden Vill berätta om vår son