autism, vågar ni skaffa syskon??

Vi hann skaffa syskonet innan dom autistiska dragen blev så tydliga hos storasyster (drygt 2 åt mellan dvs hon var runt 18mån när jag blev gravid igen). Om vi hade vetat vad vi hade framför oss så hade vi nog tvekat eller avstått från att skaffa ett till barn. Men samtidigt  är jag glad att vi hann skaffa vår lilla tvåa innan vi hann börja tveka, både för att hon är en underbar liten flicka hon också,  och för att det samtidigt som det är jobbigt också är berikande för stora att ha ett syskon. Det lutar än så länge mot att lilla är "frisk", eller att hon i alla fall inte har riktigt samma svårigheter eller i samma grad som syster (dom är snart 4 och 1, 5 år nu)

Det jobbigaste som jag upplever med två barn, är väl känslan av orättvisa, att lillasyster får stå tillbaka så mycket. Det är liksom egentligen inte rätt att en 1,5-åring ska få sitta och rita själv, för att nästan 4-åringen kräver ens hela uppmärksamhet. 

Vi har ju ännu inte fått diagnosen, förhoppningsvis blir utredningen klar i oktober. Men med heltidsresurs på dagis, en lillasyster som till vissa delar är ikapp eller om storasyster i utvecklingen m.m. så blir vi nog mer chockade om vi inte får en diagnos än om vi får det. Utredningen påbörjades redan för över ett år sen, men sen har det gått så fruktansvärt segt :(

Det som är mest frustrerande är nog att veta att NÄR vi får diagnosen, DÅ kan vi söka vårdbidrag, LSS-insatser, få hjälp av hab, bostadsanpassning m.m. Men det är ju inte så att vi inte skulle BEHÖVA hjälpen redan nu... 

Men förhoppningen är väl att med ökad hjälp och avlastning också kunna ge lillasyster mer uppmärksamhet och slippa känna att hon blir så förfördelad. Nåt som är både en fördel och en nackdel med storasysters svårigheter är ju att åldersskillnaden på många sätt känns mycket mindre än vad den är. Vilket (kanske) gör att dom kommer varandra ännu närmare än vad två syskon med över två år emellan annars skulle göra.  

Så egentligen, skulle vi fundera på saken idag, så skulle nog mängden avlastning runt oss vara väldigt avgörande. Just nu känner vi att det är svårt att räcka till för båda barnen, men med mer avlastning, avlösning och annan hjälp, så känns det mycket mer överkomligt, även om lillasyster skulle visa sig ha någon egen problematik (hon har utvecklats någorlunda normalt, t.o.m. före sin ålder i mycket och långt före sin syster i samma ålder, men pratar inte alls än, vilket ju gör oss lite oroliga eftersom bristen på språk var ett av dom första tecknen med storasyster).  

Tja, man behöver ju ett läkarintyg som styrker att barnets svårigheter medför ett merarbete i jämförelse med andra jämngamla barn. Vilket när merarbetet härstammar från barnets npf (och inte någon annan tilläggsdiagnos som epilepsi, motoriska problem eller liknande) i praktiken betyder "när utredningen är klar". Vi fick diagnosen autism i oktober/november, och halvt vårdbidrag beviljat från november.