Hus-renovering garanterad relationsdödare?

Renoveringsbehov, barn och olika åsikter är en säker dödare skulle jag säga.

Det beror på hur ni är.

Gillar ni att renovera tillsammans kan det vara bra för förhållandet.

Vi är halvroade av renovering, så vi renoverar i halvfart.

Det finns inget "rätt svar".

Har hållit på i fem år, under tiden fått barn 1 och väntar barn 2. Funkar.

Det är svårt att svara generellt på din fråga. Det är så mycket som spelar in.
Vem ska göra renoveringen? 
Är ni båda händiga och kunniga och har tid och lust att lägga en massa energi och pengar på renovering?
Är ni någorlunda överens om vad och hur mycket som ska renoveras?
Är ni beredda att bo på en byggarbetsplats i veckor och månader?
Kommer renoveringen att äta stora hål i er ekonomi så ni måste avstå allt annat?
Tänk igenom noga innan ni slår till! Om någon av er tvekar kan det bli problem. 

Men en renovering kan lika väl bli nåt som svetsar er samman, nåt ni åstadkommer själva och åt er själva gemensamt.    

För oss har det tagit hårt på äktenskapet! Har ni små barn tycker jag verkligen ni ska tänka efter (beroende på vad för slags jobb ni kommer behöva utföra) noggrant. Även simpla saker som målning är krävande med små barn runt omkring. Det är min åsikt och erfarenhet men vissa klarar det kanske bättre än andra. Lycka till!

Det är inte renoveringen som tar död på förhållandet, det är hur man hanterar förhållandet under tiden det förekommer påfrestningar. Vare sig det handlar om barn, renovering, belastad ekonomi, arbetslöshet, dödsfall eller vilken annan kris som helst. Står man eniga och strävar framåt tillsammans även om man tillfälligt kan ha olika åsikter eller vara osams så tar inte renovering död på något förhållande!

Sedan tror jag det är väldigt viktigt att man har en balans, för vissa är det mer lämpligt att ta lite i taget och i lugn och ro, vissa kanske behöver "få klart" sådant som anses viktigt för båda så snabbt som möjligt för att man ska kunna leva drägligt och inte ta död på varandra under tiden. Då blir dock annat lidande under den kortare tid det tar, men då har man målet och vet att det blir lugnare sedan. Lägger man upp projekt som tar åratal måste man istället hitta balansen och lugnet mitt i renoveringen.

Köpte hus för 5 år sen, totalrenovering.. Maken tillbringade varje vaken stund i huset, han låg dessutom ute på veckorna så vi träffades aldrig.. Köpte i juli, i september var nedervåningen klar så vi kunde flytta in.
Andra sonen föddes 3 dagar efter att vi flyttat.
Vi har gjort allt själva, maken bygger och jag tapetserar och målar. Pappa är elektriker och fixar elen.
Förra hösten fick vi en vattenläcka så vi var tvinga att riva ut hela badrummet. 6 veckor utan badrum med 5 barn, varav 2 är nyfödda, är ingen höjdare..

Och i somras åkte vi på att riva upp hela köksgolvet, oxå pga vattenläcka..

Vi har med andra ord överlevt en hel del renovering, och ungar.. 5 stycken rättare sagt.
Det är jobbigt emellanåt, men jag älskar vårat hus och det blir precis som vi vill ha det!

Vi köpte ett renoveringshus. Vi har inte haft bråttom, och känner inte stress över att leva utan lister och annat halvfärdigt.

När någon av oss kommer i ett "flow" så renoverar den personen mer just då. Jag har till exempel fått sån lust till att måla. Då målar jag frenetiskt medan min man tar hand om barnen extra den perioden. Men då vet jag att han gör nåt annat när han får ett "flow" med något annat nån annan gång.

Att inte ha krav på att allt blir färdigt på en gång, och att man samtidigt lever sitt vardagsliv. Att man inte känner att man lever i en väntan på att allt blir lugn när allt är färdigt, utan att man lever sitt liv i nuet samtidigt.

Har man en tanke att leva i huset länge, så har man ju ingen stress.

Man är ju såklart olika, och stressar över olika saker. Men jag tror man kan bestämma sig för att trivas i ett hus trots att man har en tapet man inte valt själv.

Är det större saker att renovera än tapeter och golv, så är det nog skönt om man har ekonomi till det, eller att man är kunnig och händig. Är man inte det så kan nog vem som helst bli för stressad, eftersom vissa saker blir förstörda om de inte underhålls rätt.

Tycker annars att vardagslivet med barn är rättså relationsdödande. Man har ett inrutat liv, där man är för trött för att vårda förhållandet. Men man kan bestämma sig även där att man håller ut och uppskattar annat i småbarnstiden.

Har ni ordentligt med pengar att renovera för ? Samma målbild ? Finns det vissa delar av huset som är fräscht där ni kan vara o må bra ?

Tack för era svar! Mycket tänkvärt.

Vi vet väl egentligen inte om vi är händiga då vi inte haft behov av att göra något själva tidigare. Jag är dock väldigt kreativ och pysslig av mig och har i många år drömt om att få fixa upp ett hus. Jag har en stor vilja att lära mig och läsa på. Här är jag kanske omåttligt naiv.

Maken säger att han gärna hugger i och gör grovjobbet men att jag kommer att få ta projektledarrollen och vara drivande både vad gäller planering och beslut om estetiken. Detta skrämmer mig lite då jag kommer att störa mig på hans brist på initiativ. Han kommer dock att vara den som bromsar lite ekonomiskt då jag har en tendens att sväva iväg och tro att allt löser sig.

Planen är att göra om köket innan inflyttning och leja ut detta på totalentreprenad. Vi har tre månader på oss för detta.

Sen tänkte vi ta ett rum i taget och göra ytskiktsrenovering själva. Detta får ta den tid det tar, alltså inget som måste göras innan inflytt. Vi har 150k till detta.

Då finns två badrum kvar som är fungerande men gräsligt fula. Här tar budgeten stopp och vi kommer att behöva spara ihop i några år för att ha råd att göra dessa. Frågan är om man orkar leva med gamla badrum 4-5 år...

Vi har en buffert för oväntade kostnader som i nuläget är på 60-70k. Där tänkte vi fylla på med ca 2k per månad och ej röra utom vid kris. Räcker det?