Halloj, i tisdags, den 17:e 09:27 kom så äntligen, äntligen storken, BF +13.
Det gick ganska fort också, 12 timmar från det att vattnet gick, och jäklar vad det gick!, till det att han var ute. Pga. att mitt vatten gått så ville de inte, (i onödan?), kolla hur öppen jag var utan tog bara CTG-kurva och sedan fick vi åka hem igen. Jag klarade 2 timmar hemma sedan var det fasen jobbigt, så runt 01-02 var vi tillbaka igen. Ingen kontroll denna gång heller (?) bara en ny CTG-kurva. Värkarna hemma kom, om jag stod upp, med 2-3 min mellanrum, om jag låg ner typ med 5 min. Blev hemskickad igen med citodon och sömntabletter, fick monstervärk i korridoren påväg ut och aj aj aj vad ont det gjorde. Bilfärden var en plåga! Kom hem, drog i mig tabletterna.... men inget hände. Tvingade sambon att ringa förlossningen och fråga hur lång tid det skulle ta innan de verkade. Jag knockades i typ 1 timme sedan vaknade jag av brutal smärta. Det var bara att åka in igen. Nya kurvor och jag bönade och bad om smärtlindring. Tillslut gjorde de en koll och då var jag 7 cm öppen! Då fick vi äntligen ett rum och jag fick lustgas.... fantastiskt! Nästan direkt fick jag krystkänningar och vid koll var jag 10 cm. gick fort på slutet. Sedan lugnade faktiskt värkarna ner sig, tack gode gud. Så krystfasen var riktigt okej, gjorde inte så ont, var mest bara jävligt mäktigt på något vis! Sonen kom ut med handen först så jag sprack lite innuti, 4 stygn, men inga yttre sprickor. Hade han inte haft handen där hade jag sluppit sy alls... grrr det ska du få för lillebror! :P. 3292 g och 51 cm var han.
Jag är helt galet nöjd med min förlossning! Fast nu är jag helt mörbultad, yr och andfådd mest hela tiden.
Har några fler små liv ploppat ut?