Knäckt läskoden?

Visst kan det finnas dem som man missat lindrig npf med, men generellt brukar det handla om ren avsaknad av lässtrategier. För relativt många så kommer en sådan sak som att dra kopplingar till egna erfarenheter automatiskt om man läser mycket, I alla fall på en basnivå, men för en rätt betydande del så måste man även tidigt arbeta aktivt med lässtrategier. I Sverige har vi varit rätt duktiga på den inledande läsinlärningen, dvs att få barn att knäcka läskoden/avkoda, men rätt dåliga på att sedan jobba vidare med lässtrategier för fördjupad förståelse.

Jo jag vet, men jag ville bara påpeka att det inte alltid är ett strikt läsproblem.

Det är bara att anmäla sig till en läsinlärningskurs på universitetet!

I den senaste sjuan jag undervisade så hade jag elever som förståelsemässigt inte klarade exemplet ovan, men även en som läste Mobergs utvandrarserie med behållning.....och så allt däremellan . Den gemensamma nämnaren för goda läsare är att de använder olika lässtrategier på ett skickligt sätt. De som dessutom är medvetna om vilka och hur de använder dessa  har kommit långt.

Ev lite OT, men då det verkar vara flera med stora kunskaper/insikter i detta ämne: Min sexåring har inte "knäckt koden" enligt någon av de föreslagna definitionerna ovanför. Dock kan han ljuda bokstäver bra, han kan alltså ljuda ett ords bokstäver men inte få ihop det till ett ord. Det gäller även väldigt korta ord som sol, oj, blä. Han känner igen många ordbilder så det är lätt att bli lurad att tro att han kan läsa. Till min fråga; trots ovanstående läge (en väldigt omogen läsare) så kan min pojke skriva. När han sitter och ritar/skriver helt självständigt skriver han avancerade saker som "(SITT NAMN) MOSTE FÅ TITA PÅ TEVE" eller "JÖPA GÅDIS TIL (SITT NAMN)". Dvs "NN måste få titta på TV" resp "Köpa godis till NN". Han skriver sje-ljud som J eftersom vi har en närstående vars namn uttallas sje- men börjar på J. Är det inte konstigt att kunna skriva så "bra" men inte ens kunna läsa ut det enklaste ord? Kan det här bero på någon störning i hans läsförmåga? Hans andra förälder har svår dyslexi så jag är lite oroad.

Jag har aldrig direkt tänkt på läsande som ett teoretiskt fenomen men är själv en duktig läsare. Jag kan snabbt läsa och förstå komplexa texter och återge det viktiga. Jag märker till exempel stora skillnader mellan min förmåga till läsförståelse jämfört med min mans, och då har han ändå ett massivt antal högskolepoäng och konsumerar mycket text i sitt yrke så han borde vinna på vana så att säga. Därför blir jag väldigt nyfiken på det du skriver om "...är medvetna om vilka och hur de använder dessa..". Kan man inte vara en bra läsare utan att ha någon medvetenhet om lässtrategier?

Jo, självklart. Jag skrev att gemensamt för goda läsare är att använda lässtrategier på ett skickligt sätt. Detta kan man absolut göra omedvetet. Medvetenhet om dem ger dock större möjlighet att mer aktivt vidareutveckla sitt läsande - oavsett nivå. Det underlättare helt enkelt för att komma vidare. Din man låter som ett typexempel på någon som skulle vinna på att bli medveten om lässtrategier .

Det är inte helt ovanligt att barn lär sig skriva innan de lär sig läsa. Anledningen är att när de skriver så använder de ord som de valt själv och de väljer även den stavning de tycker passar. Om du läser mitt inlägg nummer 40 så ser du en stor svårighet med att ljuda ihop ord. Skulle han skriva "boll" så skulle han troligtvis skriva "bål". Ibland utesluter de vokalerna helt när de skriver eftersom vokalljuden finns med i konsonantljuden även om vi är så "hjärntvättade" att vi först inte tänker på dem. Din son verkar ha knäckt skrivkoden och är då nära läskoden. Hurvida han är dyslektiker som sin föräldrer är omöjligt för mig att uttala mig om, men det är ju bra att ni är uppmärksammade på att den problematiken finns. Vad det gäller läsningen så skulle jag försöka hjälpa honom på traven med att knäcka läskoden genom att ha bilder till orden och att vara övertydligt på övergången mellan språkljuden så att man nästan säger dem som på riktigt. Alltså istället för att säga s-o-l så säger man ssssssooooollllll...svårt att förklara detta i bokstäver, men hoppas du fattar hur jag menar.

Men när man ljudar så säger man inte vad bokstäverna "heter" (L "heter" E-L eller Ä-L, K "heter" K-Å) utan hur de låter. Även de konsonanter som man inte kan hålla ut som B, T, K, etc

BOLL ljudas alltså fram B-O (eller Å)--L, BARN ljudas fram B-A-R-N (inte b-e a e-r -en)

Det här var intressant.

Min son har just fyllt fem och jag gav honom "din" uppgift, som jag trodde han skulle klara.

Han läser texten utan problem, han förstår vad som händer på raderna, och när han ska svara på frågan varför Lisa sitter på marken tänker han att Lisa kanske tröttnade på att gunga och sitter därför nu på marken. Inte att hon kanske har ramlat...

Läsförståelse i din benämning kräver en mognad jag inte reflekterat över tidigare.

Tack, du lärde mig något nytt idag.