Knäckt läskoden?

Jag håller med om att det är en mycket trevlig tråd och tänkte passa på att fråga er 'experter' om en grej jag undrar över när det gäller att börja skriva.

Vi bor i England och barnen går i skola här, blev tillsagt av lärarna att absolut inte uppmuntra att skriva stora bokstäver iom att de sen måste lära om, man skriver ju väldigt sällan med stora bokstäver. Ja det kan jag ju köpa iofs men med stora sonen så ville han bara skriva med stora bokstäver så jag struntade i läraren för att jag ville inte motverka hans skrivarlust. Det gick jättebra och han har nu lärt sig skriva med både stora och små

Men sen när vi var i Sverige så satt jag och skrev med min brorsdotter som då gick i förskoleklass eller om det var ettan och hon berättade att de lär sig skriva med stora bokstäver. Så nu undrar jag, vad är tanken med det? Är det för att det oftast är lättare att skriva stora bokstäver och har ni några andra tankar om det? 

Det finns massor av olika metoder man som lärare kan använda när man ska lära barn att läsa och skriva. Jag håller med bägge dessa två. ...och egentligen hänger de ihop.

Jag tycker att man ska uppmuntra barn att skriva med små bokstäver...om de kan. Barn som går i förskoleklass har oftast inte den finmotoriken som de små bokstäverna kräver och då blir det ett hinder i skrivandet. Då är det bättre att låta dem skriva med stora bokstäver. Fast man får vara observant så att  det inte blir en dålig vana även efter att barnen kan skriva små bokstäver. Undervisnigen ska vara individuell och som lärare måste man vara observant och föra över barnet på de små bokstäverna så fort som man ser att det klarar att skriva dem utan allt för stor ansträngning.

en bra lärare väljer en läs- och skrivinlärningsmetod, men plockar det som varje individ behöver utöver från de andra metoderna.   

Ja det låter bra tycker jag! de börjar ju lite tidigare här och jag vill verkligen inte att de ska 'tröttna' för fort men än så länge tycker båda det är kul. Min yngsta som blev 4 i maj började 'reception' i September och det motsvarar väl lite förskoleklass med att leka fram lärandet. Han har inte knäckt läskoden men gillar att skriva krusiduller och frågar gärna hur man skriver ord som han sedan kopierar. Han är också besatt av tåg och har lärt sig känna igen ordet 'train' i alla texter

Här har de förutom att de lär sig bokstävernas ljud också ord som man ska lära sig känna igen utan att stava dem, det är ju dessa svårstavade mellan orden på engelska som 'the' 'and' 'in' 'but' mm mm

Sen har vi också dessa läsböcker i början med bara bilder, som jag personligen, tycker de är jättesvåra att göra något meningsfullt med jag vet ju att man ska prata om bilderna och fråga vad tror du händer sen mm mm men det har varit svårt att motivera barnen när de är så vana att jag läser text i böcker för dem. 

Det är det som vi tidigare benämt som ordbilder.

Ska man lära barnen ordbilder så sägs det vara bättre med små bokstäver än stora, men jag tror att åsikterna går isär lite där med numera. När jag gick utbildningen så fick vi rita en ram runt ordet och den blir mer unik med små bokstäver eftersom de är olika stora. Titta på formen runt GIRAFF mot giraff och då i handskriven text som ger större skillnader än här på datorn. När man skriver för hand ska svansen på g gå längre ner och f ska vara högre. Jag tycker i alla fall att det är lättare att läsa en text med små bokstäver än med stora så det ligger nog nåt i det eller så handlar det om vana. Jag jobbar inte längre i skolan, utan i förskolan så jag har kommit ifrån detta med läsinlärning lite. Jag bara fångar upp de barn som vissar ett skriv- eller läsintresse hos oss, men det blir ju aldrig på samma sätt som i skolan. 

Och jag som aldrig lärde mig göra små bokstäver hävdar att man ska uppmuntra skrivandet, och ge fanken i om det är stora eller små bokstäver. Så länge dom inte är blandande stora och små, för då är det nåt annat än att man inte kan göra stora eller små det beror på.

Skulle jag gjort som jag blev tillsagt. Göra små bokstäver, då skulle jag fått lägga ner så mycket energi på att forma dom så jag aldrig hade orkat lära mig skriva.

Så jag struntade i små. Vilket kanske inte var vad lärarna för 40 år sedan uppskattade. Men nånstans gav alla upp och lät mig hållas.

Och nej. Fortfarande inga små bokstäver när jag skriver för hand. Dock har jag aldrig haft några problem med att få stor bokstav på rött plats och resten små varken på skrivmaskin (förr) eller dator (nu).

Fast det var ju mer eller mindre det jag sa. Individuell undervisning.

Fast du sa lite till. :)

"Fast man får vara observant så att det inte blir en dålig vana även efter att barnen kan skriva små bokstäver. Undervisnigen ska vara individuell och som lärare måste man vara observant och föra över barnet på de små bokstäverna så fort som man ser att det klarar att skriva dem utan allt för stor ansträngning. "

Det är väldigt lätt att den som inte kan det dom flesta kan får höra antydningar om att det är lat. Och "Det är bara att försöka...", "utan övning...".

Då är det inte roligt längre.

Fast om du aldrig kunde skriva små bokstäver utan stor ansträngning, så ska man ju inte föra över dig på det. Det var det där om att kunna tolka en text och läsa det som är underförstått.

Jag hade testat att sätta ett barn som dig vid datorn istället.

Jag hade sagt "Men skärp dig! Vill du bli som mig eller?!". :)

Jag hade satt barnet vid datorn för att kolla om barnet kan skriva med stora och små bokstäver vid datorn. Om det kan det så är problemet motoriskt och jag hade därefter försökt få barnet att skriva små bokstäver på ett lustfyllt sätt. Först när barnet tränat upp sin förmåga skulle jag föra in barnet på att skriva med små bokstäver. Oftast handlar det om att barnet fått för sig att det inte kan och därför vägrar försöka. Fast en skicklig lärare kan lura barnet till att ändå försöka. Jag skulle t ex hitta på nån ritsaga som lurade barnet att göra olika krumelurer...och kanske en och annan bokstav som jag sedan lite glatt förvåntat skulle uppmärksamma barnet på. "Men titta! Du har ju skrivit ett 'a'." Jag skulle inte acceptera att ett barn skriver med enbart stora bokstäver, men jag skulle jobba med det vid sidan av textskapandet.

Vi har precis sådana ritsagor och krumilurer till bokstäverna, min son kom hem igår och nynnade på en ramsa och när jag hörde vad det var så var det något liknande detta: Maisie mountain mountain flick, har nog missat något där men det var då - m - . De gillar fortfarande sina 'flicks' här alltså en förberedelse till skrivstil tror jag

 http://moodle.hallschool.co.uk/pluginfile.php/10879/mod_resource/content/1/ReadWriteInc_letterformation.pdf
HIttade tyvärr inte de fina bilderna som vi fick till men det här var jättebra för sonen att komma ihåg de små bokstäverna!

Som sagt - det kan verkligen hända att jag blandade ihop de olika pusslandena. Det är nu 4 år sedan deras fröken berättade detta. Så det kan mycket väl vara precis som det du beskriver....
Och pussel var bara ett enda exempel. Hon menade att man kan se mönster i alla möjliga situationer, som kan kopplas till hur vi lättast lär oss. 

Jag har gjort en liten mini-undersökning bland några bekanta. Det verkar stämma rätt bra att goda läsare använder samma strategier även när de ser på tv. En läsvan person funderar framåt, grubblar över vem som kan vara mördaren, drar slutsatser med sådant som hänt tidigare i filmen (även utan att vara "uttalat"). Personer som inte läser böcker verkar inte fundera under filmens gång. Som min man sa: "Det löns väl inte sitta och fundera över det - snart får jag ju ändå veta?". Han tycker tvärt om att det är rätt störigt när jag sitter och pratat och funderar högt under filmen/programmet.