Dr House skrev 2013-12-03 00:33:56 följande:
Kan försöka förklara!
Det var liksom dimensionslöst, man såg inte som man ser med ögonen utan allt var bara omkring en, så sjukt vackert. Det var som om en massa själar lekfullt for runt varandra på nåt fnittrande konstigt vis, det var bara glatt, varmt och tryggt, kan inte med ord beskriva den frid och harmoni jag upplevde. Det var som en ström, om du tänker en vattenström eller en varm sommarvind som man sakta sögs in i och där kom känslan av att man skulle flyta iväg mot ett ljus som jag tror ligger till grund för mångas berättelse.
Jag kände hur jag sögs bakåt och allt blev svart. Sen vaknade jag.
Det enda otrevliga med upplevelsen var att jag kände besvikelse att ryckas tillbaka
People suck
Tack för att du ville dela med dig!
Låter som att det hela var rätt så "behaglig" (missförstå mig inte) upplevelse.
Känns på något sätt skönt att veta för mig som ibland kan bli direkt livrädd av tanken på döden. Att man skulle vara och känna sig ensam är min största rädsla tror jag!