Vad tror Ni händer vid och efter döden?

"Slå ner på det andliga"? Eller så är det kanske Dr House och andra som "slår ner" på verkligheten?

Att just våra hjärnor genom årtusenden av evolution utvecklats så till den grad att vi kan föreställa oss andliga företeelser betyder ju inte att de andliga företeelserna plötsligt börjar existera, lika lite som tomtar och troll gör det. Önsketänkandet har en gigantisk kraft och är starkt kopplat till vår fantasi. Det finns folk där ute som är precis lika starkt övertygade om att de blivit kidnappade av utomjordingar eller att hela världen konspirerar mot dem som vissa av er är om att ni varit i paradiset och tillbaka eller att ni kommer att segla iväg till själarnas boning när ni dör. Vill man verkligen tro på nåt så börjar det existera - i ens fantasi. Hjärnan kan spela en spratt, men somliga väljer en övernaturlig förklaring istället för att inse att man kan bli lurad av sin egen hjärna.

Det är naturligtvis svårt (närapå omöjligt) att övertyga "frälsta" om det eftersom tron är det sista de ger upp i och med att deras liv skulle rämna utan den. Men jag tycker det är tråkigt att de inte vill se verkligheten som den är, utan faller för föreställningar som grundar sig på rent och skärt önsketänkande.

Tänk om verkligheten inte är som ni VILL att den ska vara, helt enkelt?

För att svara på TS fråga: Det enda som är vetenskapligt bevisat är att vi förmultnar när vi dött. Detta skiljer sig på inget sätt från alla andra djurs och växters öde. Eftersom vi - liksom alla andra djur och växter - utvecklats från andra arter och alltså är släkt, kan jag inte se varför VI plötsligt skulle få ett annat öde. Och var gick den gränsen i så fall? Kom redan neanderthalarna till himlen, eller gick gränsen efteråt - och var gick den i så fall, eftersom det inte finns nån skarp gräns för i vilken generation Homo sapiens började existera?

Nej - allt och alla förmultnar på samma sätt, vi består ju alla av kol och andra grundämnen. Även hjärnorna.

Känner jag ångest över döden ibland? Absolut. Jag har i perioder haft sömnproblem p.g.a. ångest över döden. Jag tänker ibland på vad som skulle hända ifall min man plötsligt dog. Jag kan bli överväldigad av hur liten jag är, både i rymd och i tid.

Men jag kan ju inte låta DET hindra mig från att se sanningen i vitögat istället för att låta önsketänkandet ta över och hitta på en "plan B".

Vi är biologiska varelser, som alla andra djur och växter här på jorden. Vi upphör att existera när vi dör. Andra uppfattningar ser jag som extremt önsketänkande. Är det inte märkligt att alla andra uppfattningar förutom den rent biologiska alltid gynnar oss människor?