Är jag snål styvförälder?
Jag har två bonusbarn och de bor varannan vecka hos mig och min sambo. En dag satt vi och pratade lite om var vi ska bo i framtiden och då sade min sambo att han funderade på om barnen kunde bo hemma hos oss medan de pluggar på universitet/högskola, så att de slipper ta studielån. Jag ville inte ta den diskussionen då eftersom jag reagerade negativt och dessutom är det än så länge inget problem eftersom det dröjer flera år tills det blir aktuellt.
Men jag är säker på att frågan kommer att dyka upp igen och även om jag vet att jag hinner ändra mig flera gånger om ifall det ens blir aktuellt, så skulle jag ändå vilja få höra era reaktioner.
Till saken hör att jag flyttade till en förortskommun från innerstan för att vi skulle kunna bo ihop, eftersom det är där som exfrun bor och barnen går i skolan. Det är inget som jag går omkring och ångrar, tvärtom trivs jag bra, men jag har alltid haft siktet inställt på att flytta tillbaka till innerstan när barnen gått ut gymnasiet. Men som många säkert vet är stora lägenheter i innerstan och i närförorterna orimligt dyra och definitivt inte något som vi skulle ha råd med. Om de skulle bo kvar hos oss finns det inte en chans i världen att flytta inåt stan igen, inte förrän de har flyttat för gott. Förutom att vi behöver bo kvar där vi gör, så innebär det också att det är jag och min sambo som betalar för ett större boende än vad vi egentligen behöver - för att barnen ska slippa ta studielån.
Är det snålt och själviskt av mig att tänka att jag inte vill att de ska bo kvar medan de pluggar? Naturligtvis vet jag att det är tufft att hitta boende och jobb och jag tänker verkligen inte kasta ut någon på gatan, men jag har ingen lust att sponsra dem med mat och boende under hela den eventuella studietiden. Jag har stora studielån och har försörjt mig själv sedan jag slutade gymnasiet, så jag är själv inte van vid "föräldrasponsring".
När diskussionen dyker upp igen, hur kan jag förklara detta på ett bra sätt för min sambo?