• Anonym (Snål?)

    Är jag snål styvförälder?

    Jag har två bonusbarn och de bor varannan vecka hos mig och min sambo. En dag satt vi och pratade lite om var vi ska bo i framtiden och då sade min sambo att han funderade på om barnen kunde bo hemma hos oss medan de pluggar på universitet/högskola, så att de slipper ta studielån. Jag ville inte ta den diskussionen då eftersom jag reagerade negativt och dessutom är det än så länge inget problem eftersom det dröjer flera år tills det blir aktuellt. 

    Men jag är säker på att frågan kommer att dyka upp igen och även om jag vet att jag hinner ändra mig flera gånger om ifall det ens blir aktuellt, så skulle jag ändå vilja få höra era reaktioner.  

    Till saken hör att jag flyttade till en förortskommun från innerstan för att vi skulle kunna bo ihop, eftersom det är där som exfrun bor och barnen går i skolan. Det är inget som jag går omkring och ångrar, tvärtom trivs jag bra, men jag har alltid haft siktet inställt på att flytta tillbaka till innerstan när barnen gått ut gymnasiet. Men som många säkert vet är stora lägenheter i innerstan och i närförorterna orimligt dyra och definitivt inte något som vi skulle ha råd med. Om de skulle bo kvar hos oss finns det inte en chans i världen att flytta inåt stan igen, inte förrän de har flyttat för gott. Förutom att vi behöver bo kvar där vi gör, så innebär det också att det är jag och min sambo som betalar för ett större boende än vad vi egentligen behöver - för att barnen ska slippa ta studielån.  

    Är det snålt och själviskt av mig att tänka att jag inte vill att de ska bo kvar medan de pluggar? Naturligtvis vet jag att det är tufft att hitta boende och jobb och jag tänker verkligen inte kasta ut någon på gatan, men jag har ingen lust att  sponsra dem med mat och boende under hela den eventuella studietiden. Jag har stora studielån och har försörjt mig själv sedan jag slutade gymnasiet, så jag är själv inte van vid "föräldrasponsring". 

    När diskussionen dyker upp igen, hur kan jag förklara detta på ett bra sätt för min sambo? 

  • Svar på tråden Är jag snål styvförälder?
  • Anonym (Snål?)
    Anonym (?) skrev 2013-10-27 00:14:52 följande:
    Du skriver att ni "delar allt lika". Innebär det att ni tjänar och betalar lika mycket för allt eller innebär det att ni har olika löner och gemensam ekonomi? Alla menar olika.
    Det innebär att vi har olika lön (han tjänar mer) och vi delar lika på alla boendekostnader och räkningar. Han sätter in lite mer pengar för maten, men inte mycket mer. Han står för kostnader som barnens fritidsaktiviteter, klädinköp etc. 

    Vi har inte helt gemensam ekonomi, utan har ett gemensamt konto där gemensamma räkningar och mat betalas ifrån. 

    Så... vi delar inte ALLT lika om man ska vara noggrann :)  
  • Lejonmamman01

    Nä. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att vuxna vill bo kvar hemma, till och med när de vuxit upp i kärnfamilj. Det normala är ju att man VILL bli självständig i den åldern. Och eftersom ni är en styvfamilj och inte en kärnfamilj, så borde det vara ännu mer angeläget för dem att komma till egna hem, tycker man. I alla fall är detta arrangemang över gränsen för vad du är skyldig att finna dig i.

    För övrigt undrar jag lite hur din man kan veta, att de kommer att plugga på högskolan överhuvudtaget? Och att de kommer att vara så säkra på vad de vill bli, att de kommer att göra det direkt efter gymnasiet dessutom. För han har väl inte tänkt att de först ska ta några år, som många gör, för att pröva olika jobb, jobba utomlands, åka jorden runt... för att SEDAN fortsätta bo gratis hos er upp i 30-årsåldern..?

    Nä, jag tror på en vänlig men bestämd knuff ur boet när gymnasiet klarats av. Självklart förutsatt att de HAR någonstans att ta vägen, men många ungdomar löser ju detta själva - de skaffar studentrum, hyr i andra hand, delar lägenhet med kompisar... På det sättet blir de också vuxna fortare än om föräldrarna curlar.   

  • Anonym (hm)

    Vilka vuxna barn vill bo hemma under högskolestudierna nog vill de flesta hellre flytta till studentboende och ta del av de aktiviteter som finns där och leva studentliv?
    Kan däremot vara en bra idé att de bor kvar hemma ett tag efter att de börjat ifall de ångrar utbildningen de valt efter en termin och vill byta till annan och då slippa lån för den första terminen. 

  • Anonym (Snål?)
    Anonym (???) skrev 2013-10-27 00:16:26 följande:
    Jag skulle låta barnen ta studielån! Det är ett utmärkt och fördelaktigt sätt att komma in i vuxenvärlden och ekonomitänket - och få bli självständiga! Hur många gånger de än får städa och sköta disken hemma hos er kommer det inte bli samma sak. 

    Om ni nu tänker ha era barn hemma när de pluggar universitet och högskola hoppas jag att den andre föräldern står för halva kostnaden, inte du. 
    Jo, jag tycker inte att det enbart är en nackdel med studielån, man lär sig klara sig själv på en mycket begränsad budget. Men jag vet också att jag är mer "strikt" uppfostrad än min sambo så jag är inte övertygad om att han ser likadant på saken. 
    Lejonmamman01 skrev 2013-10-27 00:22:00 följande:
    Nä. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att vuxna vill bo kvar hemma, till och med när de vuxit upp i kärnfamilj. Det normala är ju att man VILL bli självständig i den åldern. Och eftersom ni är en styvfamilj och inte en kärnfamilj, så borde det vara ännu mer angeläget för dem att komma till egna hem, tycker man. I alla fall är detta arrangemang över gränsen för vad du är skyldig att finna dig i.

    För övrigt undrar jag lite hur din man kan veta, att de kommer att plugga på högskolan överhuvudtaget? Och att de kommer att vara så säkra på vad de vill bli, att de kommer att göra det direkt efter gymnasiet dessutom. För han har väl inte tänkt att de först ska ta några år, som många gör, för att pröva olika jobb, jobba utomlands, åka jorden runt... för att SEDAN fortsätta bo gratis hos er upp i 30-årsåldern..?

    Nä, jag tror på en vänlig men bestämd knuff ur boet när gymnasiet klarats av. Självklart förutsatt att de HAR någonstans att ta vägen, men många ungdomar löser ju detta själva - de skaffar studentrum, hyr i andra hand, delar lägenhet med kompisar... På det sättet blir de också vuxna fortare än om föräldrarna curlar.   
    Det vet han så klart inte. 

    Jag håller fullständigt med dig om att man borde vilja flytta hemifrån i den åldern. Jag ville verkligen det. Och vem vet - det kanske de vill också! Så detta är ju en väldigt teoretisk diskussion, men kände ändå behov av att lufta mina tankar. 
     
  • Anonym (?)
    Anonym (Snål?) skrev 2013-10-27 00:20:53 följande:
    Det innebär att vi har olika lön (han tjänar mer) och vi delar lika på alla boendekostnader och räkningar. Han sätter in lite mer pengar för maten, men inte mycket mer. Han står för kostnader som barnens fritidsaktiviteter, klädinköp etc. 

    Vi har inte helt gemensam ekonomi, utan har ett gemensamt konto där gemensamma räkningar och mat betalas ifrån. 

    Så... vi delar inte ALLT lika om man ska vara noggrann :)  
    Så varför inte helt enkelt helt separera ekonomin och låta honom betala mer för boendet, och därmed inte behöva reta dig på att han vill låta dem fortsätta bo hemma?
  • Anonym (Snål?)
    Anonym (?) skrev 2013-10-27 00:33:05 följande:
    Så varför inte helt enkelt helt separera ekonomin och låta honom betala mer för boendet, och därmed inte behöva reta dig på att han vill låta dem fortsätta bo hemma?
    Det kan vi naturligtvis göra om det blir aktuellt för dem att bo hemma när de pluggar. Men det handlar inte enbart om fördelningsfrågan utan även att då kan vi inte flytta närmare innerstan. För att kunna flytta närmare stan behöver vi bo mindre, oavsett hur stor andel han betalar av boendet. 
  • Anonym (nagellack)

    OM barnen nu vill plugga vidare efter gymnasiet och OM dom isåfall vill bo hos er så tycker jag ni ska låta dom göra det. Som en annan skrev så kan jag förstå hur du tänker, visst ställer ni upp med boende åt 2 stycken och visst får ni isåfall vänta med att flytta in till stan... Men dom kommer vara tacksamma föralltid! (Tro mig, jag vet)

    Alternativt kanske dom kan dela lägenhet tillsammans eller med någon annan och ni hjälper till med hyra eller mat?

    Även om dom inte väljer att plugga vidare kan det ge dom en bra start att bo hemma ett litet tag. Min mamma försökte få mig att bo kvar ett år efter skolan just för att kunna spara pengar. Jag ville såklart flytta, helst för länge sen, och gjorde så ganska snart. Idag ångrar jag att jag inte lyssnade på henne. Det hade varit en fin peng att kunna lägga på ett framtida hus-köp...

  • summerhunter

    Jag skulle inte låta mina barn bo hemma under sin (ev) studietid på universitet/högskola.

    Och det är inte pga ekonomin, utan att jag anser att det är en tid som de behöver för att bli vuxna och jag tror inte man kan ha ett lika roligt studentliv om man bor hemma hos mamma o pappa.

  • Anonym (a)
    Lejonmamman01 skrev 2013-10-27 00:22:00 följande:
    Nä. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att vuxna vill bo kvar hemma, till och med när de vuxit upp i kärnfamilj. Det normala är ju att man VILL bli självständig i den åldern. Och eftersom ni är en styvfamilj och inte en kärnfamilj, så borde det vara ännu mer angeläget för dem att komma till egna hem, tycker man. I alla fall är detta arrangemang över gränsen för vad du är skyldig att finna dig i.

    För övrigt undrar jag lite hur din man kan veta, att de kommer att plugga på högskolan överhuvudtaget? Och att de kommer att vara så säkra på vad de vill bli, att de kommer att göra det direkt efter gymnasiet dessutom. För han har väl inte tänkt att de först ska ta några år, som många gör, för att pröva olika jobb, jobba utomlands, åka jorden runt... för att SEDAN fortsätta bo gratis hos er upp i 30-årsåldern..?

    Nä, jag tror på en vänlig men bestämd knuff ur boet när gymnasiet klarats av. Självklart förutsatt att de HAR någonstans att ta vägen, men många ungdomar löser ju detta själva - de skaffar studentrum, hyr i andra hand, delar lägenhet med kompisar... På det sättet blir de också vuxna fortare än om föräldrarna curlar.   

    Varför borde det vara ännu mera angeläget för barn som växt upp i en styvfamilj än för barn som växt upp i en kärnfamilj att komma till egna hem?
    Vad har det för betydelse vilken typ av hem det är?  
  • sextiotalist

    Jag tycker du ska, vid ett annat tillfälle, berätta om dina önskningar och längtan att flytta in till stan igen. Prata om att ställa sig i bostadskö, spara undan pengar till en insats.
    När han nästa gång tar upp det så förklarar du att du tidigare sagt att du vill flytta in till stan.

    Skulle han driva det hårdare, så får du göra klart för honom att då får han ta samtliga kostnader för sina barn (tillsammans med barnets andra förälder)    

Svar på tråden Är jag snål styvförälder?