• Anonym (Snål?)

    Är jag snål styvförälder?

    Jag har två bonusbarn och de bor varannan vecka hos mig och min sambo. En dag satt vi och pratade lite om var vi ska bo i framtiden och då sade min sambo att han funderade på om barnen kunde bo hemma hos oss medan de pluggar på universitet/högskola, så att de slipper ta studielån. Jag ville inte ta den diskussionen då eftersom jag reagerade negativt och dessutom är det än så länge inget problem eftersom det dröjer flera år tills det blir aktuellt. 

    Men jag är säker på att frågan kommer att dyka upp igen och även om jag vet att jag hinner ändra mig flera gånger om ifall det ens blir aktuellt, så skulle jag ändå vilja få höra era reaktioner.  

    Till saken hör att jag flyttade till en förortskommun från innerstan för att vi skulle kunna bo ihop, eftersom det är där som exfrun bor och barnen går i skolan. Det är inget som jag går omkring och ångrar, tvärtom trivs jag bra, men jag har alltid haft siktet inställt på att flytta tillbaka till innerstan när barnen gått ut gymnasiet. Men som många säkert vet är stora lägenheter i innerstan och i närförorterna orimligt dyra och definitivt inte något som vi skulle ha råd med. Om de skulle bo kvar hos oss finns det inte en chans i världen att flytta inåt stan igen, inte förrän de har flyttat för gott. Förutom att vi behöver bo kvar där vi gör, så innebär det också att det är jag och min sambo som betalar för ett större boende än vad vi egentligen behöver - för att barnen ska slippa ta studielån.  

    Är det snålt och själviskt av mig att tänka att jag inte vill att de ska bo kvar medan de pluggar? Naturligtvis vet jag att det är tufft att hitta boende och jobb och jag tänker verkligen inte kasta ut någon på gatan, men jag har ingen lust att  sponsra dem med mat och boende under hela den eventuella studietiden. Jag har stora studielån och har försörjt mig själv sedan jag slutade gymnasiet, så jag är själv inte van vid "föräldrasponsring". 

    När diskussionen dyker upp igen, hur kan jag förklara detta på ett bra sätt för min sambo? 

  • Svar på tråden Är jag snål styvförälder?
  • Anonym (MrsC)
    sextiotalist skrev 2013-10-29 10:32:53 följande:
    För 30 år sedan, så var det väldigt vanligt att ungdomar som studerade vidare flyttade hemifrån till studieorten, då fanns det inte som nu, högskolor i de flesta länen, utan det var ett fåtal städer som hade universitet.

    Så jag och mina studiekompisar, bodde inte hemma och pluggade (ett fåtal som hade turen att plugga på hemorten)

    Min sambos barn flyttade också till sina studiestäder.

    Det är uppenbarligen inte helt ovanligt idag heller, eftersom det alltid inför terminsstart framkommer att det inte finns boende för samtliga studenter (det brukar ofta lösa sig under terminens gång).

    Så jag misstänker att fortfarande är det vanliga att de som ska studera vidare inte bor kvar hemma       

    Intressant. Ja det har du förstås rätt i. Nu är jag uppvuxen i stockholmstrakten och här var det nog annorlunda åtminstone för drygt 20 år sedan. Många killar i min gymnasieklass ryckte in i lumpen ungefär efter studenten (alltifrån veckan efter till några månader efter) men det räknar inte jag riktigt som att flytta hemifrån. Och många av oss tjejer som pluggade vidare gjorde faktiskt det i stockholm alternativt väntade något halvår för att komma in på någon eftertraktad speciell utbildning (då var det ofta lägre intagningspoäng till vårterminen).

    Ja ja. Blir spännande att se vad våra egna tar sig för efter studenten. Men som vi känner idag kommer vi nog inte putta ut dem direkt efter studenten om de inte är redo. Något år till tycker jag att de kan få på sig. Men så vill vi båda bo kvar i vår nuvarande bostad och då minskar ju inte boendekostnaden direkt när någon flyttar. Och hushållskostnader i övrigt (mat, el, vatten) har vi råd att stå för i något år extra åt ett barn som studerar. Åtminstone som livet ser ut idag. 
  • sextiotalist
    Anonym (MrsC) skrev 2013-10-29 13:59:10 följande:

    Intressant. Ja det har du förstås rätt i. Nu är jag uppvuxen i stockholmstrakten och här var det nog annorlunda åtminstone för drygt 20 år sedan. Många killar i min gymnasieklass ryckte in i lumpen ungefär efter studenten (alltifrån veckan efter till några månader efter) men det räknar inte jag riktigt som att flytta hemifrån. Och många av oss tjejer som pluggade vidare gjorde faktiskt det i stockholm alternativt väntade något halvår för att komma in på någon eftertraktad speciell utbildning (då var det ofta lägre intagningspoäng till vårterminen).

    Ja ja. Blir spännande att se vad våra egna tar sig för efter studenten. Men som vi känner idag kommer vi nog inte putta ut dem direkt efter studenten om de inte är redo. Något år till tycker jag att de kan få på sig. Men så vill vi båda bo kvar i vår nuvarande bostad och då minskar ju inte boendekostnaden direkt när någon flyttar. Och hushållskostnader i övrigt (mat, el, vatten) har vi råd att stå för i något år extra åt ett barn som studerar. Åtminstone som livet ser ut idag. 
    Jag är också uppvuxen i Stockholm, mina syskon valde att studera vidare i huvudstan, men de fick ta studielån och betala hemma så länge de bodde där.

    Jag flyttade till Göteborg och pluggade där i stället.

    Vi har altid fått lov att betala hemma efter det vi lämnade gymnasietiden, och vi hade inkomst, inte en chans att vi hade fått bo hemma gratis och inte behövt ha studielån.   
  • FrökenKanSjälv
    Anonym (MrsC) skrev 2013-10-29 13:59:10 följande:

    Intressant. Ja det har du förstås rätt i. Nu är jag uppvuxen i stockholmstrakten och här var det nog annorlunda åtminstone för drygt 20 år sedan. Många killar i min gymnasieklass ryckte in i lumpen ungefär efter studenten (alltifrån veckan efter till några månader efter) men det räknar inte jag riktigt som att flytta hemifrån. Och många av oss tjejer som pluggade vidare gjorde faktiskt det i stockholm alternativt väntade något halvår för att komma in på någon eftertraktad speciell utbildning (då var det ofta lägre intagningspoäng till vårterminen).

    Ja ja. Blir spännande att se vad våra egna tar sig för efter studenten. Men som vi känner idag kommer vi nog inte putta ut dem direkt efter studenten om de inte är redo. Något år till tycker jag att de kan få på sig. Men så vill vi båda bo kvar i vår nuvarande bostad och då minskar ju inte boendekostnaden direkt när någon flyttar. Och hushållskostnader i övrigt (mat, el, vatten) har vi råd att stå för i något år extra åt ett barn som studerar. Åtminstone som livet ser ut idag. 
    Jag pluggade också i Stockholm och många av mina klasskamrater var uppväxta i Stockholmstrakten. Trots det var det ytterst få som bodde hemma. Några fler bodde hemma första månaderna tills de fick tag på ett rum, men inte mer än första terminen.

    Jag tycker att det är upp till varje förälder att avgöra hur länge man vill försörja sina barn. Däremot tycker jag inte att det är okej att förutsätta att en ny partner ska försörja ens barn. Om nu TS man vill låta sina barn bo hemma under studietiden så får han ensam stå för alla extra kostnader. Han kan varken tvinga ts eller biomamman att hjälpa till med pengar.
  • asta66
    Anonym (MrsC) skrev 2013-10-29 10:03:50 följande:

    Jag ser det nog inte riktigt lika som du. Vaddå att sponsra med gratis boende i ett par år? Vi sponsrar ju både mina och sambons barn under hela uppväxten. Och jag ser inte att det går en glasklar gräns vid 18 eller vid studenten, att "nu har du vuxit upp, nu får du försörja dig själv". Jag var inte vuxen när jag tog studenten! Mina föräldrar ville att jag skulle bo kvar (gratis) tills jag pluggat klart på högskolan och fått ett jobb (minst!) för att jag skulle slippa ta studielån. Nu gjorde jag inte det utan flyttade hemifrån ca ett år efter studenten när jag hunnit landa lite i högskolestudier och livet.

    Och kanske det är annorlunda nuförtiden (det är ca 20 år sedan jag tog studenten) men då var det inte särskilt många av mina klasskompisar som flyttade hemifrån direkt efter studenten. Räknar jag noga så var det nog en. Övriga bodde kvar allt mellan några månader till flera år. Så om mina bonusar (och mina biobarn) behöver ett år eller två efter studenten för att komma igång med vuxenlivet så tycker jag det är fullt rimligt. Men det är MIN uppfattning, självklart kan man tycka olika här!

    Sedan det där med ekonomin. Det får väl TS och sambon resonera kring. De verkar ju ha ett upplägg idag där de delar på vissa kostnader för hushållet och sambon betalar en del extra för barnen. De får väl resonera kring om det är rimligt att fortsätta det upplägget efter studenten och hur länge i så fall (1 år? 2 år? hela studietiden...?) eller om det behöver justeras. Och de bör också resonera kring TS önskan att flytta in till stan. Är det något som sambon vill? Lever man tillsammans så bör man prata om såna här viktiga frågor! Prata och komma överens.
    Det är en sak tills de gått ut gymnasiet. Men sen är de vuxna och ska och vill oftast stå på egna ben. Och att som du bli erbjuden att bo kvar är en annan sak. Nu är det ju Ts sambo som tycker att hans barn ska få bo kvar. Och det verkar som de inte diskuterat det sinsemellan.  Och det är ju där stötestenen är. Sen att Ts vill flytta in till stan är ju en annan sak. Och som du skrev så vill man ofta ha eget boende för att få rå sig själv. Självklart ska man inte slänga ut ungar när de tagit studenten. Men det är inte självklart att föräldrar och styvföräldrar har råd eller ens vill försörja dem längre.
  • Lillusen

    Nej jag skulle aldrig klara av att ta betalt av mina barn om de bor hemma och studerar, skulle kännas mycket konstigt att de ska behöva sätta sig i skuld för det. Jobbar de så får de betala och gör det nu också. Men så vet jag att jag inte behöver lära dom det här heller, dom har haft barnbidraget sen dom varit tolv och köpt sina kläder själva, jobbat sedan dom var 16 år och sköter sin ekonomi bra.

  • Anonym (...)

    1 vill de verkligen studera vidare direkt? 
    2 man kan stötta på andra sätt än låta dem bo kvar gratis :)
    3 studielån är fördelaktigt å lång för flera år ger bara ca 1000kr i återbetn om man tar lånet som ung 20åring :) 

    men viktigt är att ni samtalar och är överens :)

    sen tror jag det är nyttigt att stå på egna ben, i en studentkvart eller liten etta i förort och sen bygga sig uppåt i bomarknaden med stigande ålder å lön :) 

  • nymedlem

    Jag hade garanterat låtit mina och sambons barn slippa ta studielån OM jag hade ekonomi till det, inte annars såklart. De flyttar ändå efter utbildning när de har jobb och tänk vad skönt att starta sitt vuxenliv utan skulder.

  • Petrellie

    Min äldsta bodde hemma under sin studietid och för mig var det självklart, t o m mitt förslag. Han var färdigstuderade i somras, några månader innan sin 23-årsdag och flyttade då ut. Under några perioder av sin studietid arbetade han rätt mycket extra och betalade då en slant hemma, i övrigt ingenting.

    För mig var det som sagt självklart, och likaså för min man (alltså inte hans pappa). I vårt fall spelade det möjligen in en smula att vi hade två ganska små barn också som avgudar sin storebror och som han på detta sätt fick möjlighet att lära känna och vise versa. 

    Men jag förstår dig, TS att det inte känns självklart. Men jag förstår också att din man vill göra det. Och jag har faktiskt inga förslag på hur man möts kring detta. I mitt fall kan jag säga att det hade kunnat vara en deal breaker för mig om min man vägrat. Jag vill ge mina barn de bästa förutsättningar jag kan och att ha honom hemma fyra extra år var verkligen ingen belastning.

  • VIDE MI

    Jag tycker inte alls du är självisk! De är nu inga barn vid den åldern, utan vuxna kapabla människor som inte kommer må bättre av att bo hemma å leka bebis! Nej, ut å lev livet! Det önskar jag för mina bonusar och mitt eget älskade barn! Man vill väl ändå att barnen ska vara sugna på livet å vilja uppleva andra saker än hemmalivet med familjen!! Å dessutom så tycker jag att man som medelålders ska få njuta av än lite bättre ekonomi och diverse utomlandsresor eller vad man nu vill göra!! En fundering: är det menat att jättebebisen ska fortsätta med vv eller blir den fast boende hos en förälder som ska serva och betala jättebebisens räkningar?

  • mpermper
    Anonym (MrsC) skrev 2013-10-29 10:03:50 följande:

    Jag ser det nog inte riktigt lika som du. Vaddå att sponsra med gratis boende i ett par år? Vi sponsrar ju både mina och sambons barn under hela uppväxten. Och jag ser inte att det går en glasklar gräns vid 18 eller vid studenten, att "nu har du vuxit upp, nu får du försörja dig själv". Jag var inte vuxen när jag tog studenten! Mina föräldrar ville att jag skulle bo kvar (gratis) tills jag pluggat klart på högskolan och fått ett jobb (minst!) för att jag skulle slippa ta studielån. Nu gjorde jag inte det utan flyttade hemifrån ca ett år efter studenten när jag hunnit landa lite i högskolestudier och livet.

    Och kanske det är annorlunda nuförtiden (det är ca 20 år sedan jag tog studenten) men då var det inte särskilt många av mina klasskompisar som flyttade hemifrån direkt efter studenten. Räknar jag noga så var det nog en. Övriga bodde kvar allt mellan några månader till flera år. Så om mina bonusar (och mina biobarn) behöver ett år eller två efter studenten för att komma igång med vuxenlivet så tycker jag det är fullt rimligt. Men det är MIN uppfattning, självklart kan man tycka olika här!

    Sedan det där med ekonomin. Det får väl TS och sambon resonera kring. De verkar ju ha ett upplägg idag där de delar på vissa kostnader för hushållet och sambon betalar en del extra för barnen. De får väl resonera kring om det är rimligt att fortsätta det upplägget efter studenten och hur länge i så fall (1 år? 2 år? hela studietiden...?) eller om det behöver justeras. Och de bör också resonera kring TS önskan att flytta in till stan. Är det något som sambon vill? Lever man tillsammans så bör man prata om såna här viktiga frågor! Prata och komma överens.
    Du har ju inte alls samma situation som TS så det är inte jämförbart. Om båda parterna har barn, som i ditt fall, och man tillsammans vill att alla ens barn ska få chansen att få bo hemma under studietiden. Fine. TS har inga barn. Dessutom vill hon tillbaka till innerstan medan du uppger att du vill bo kvar i din nuvarande bostad.
    TS har dessutom redan gett upp ett boende i innerstan och bor i en kranskommun för sambon och hans barns skull. Hade jag varit TS så hade jag ansett att det inte finns så mycket att diskutera kring. TS har redan varit generös. 
Svar på tråden Är jag snål styvförälder?