• Anonym (Snål?)

    Är jag snål styvförälder?

    Jag har två bonusbarn och de bor varannan vecka hos mig och min sambo. En dag satt vi och pratade lite om var vi ska bo i framtiden och då sade min sambo att han funderade på om barnen kunde bo hemma hos oss medan de pluggar på universitet/högskola, så att de slipper ta studielån. Jag ville inte ta den diskussionen då eftersom jag reagerade negativt och dessutom är det än så länge inget problem eftersom det dröjer flera år tills det blir aktuellt. 

    Men jag är säker på att frågan kommer att dyka upp igen och även om jag vet att jag hinner ändra mig flera gånger om ifall det ens blir aktuellt, så skulle jag ändå vilja få höra era reaktioner.  

    Till saken hör att jag flyttade till en förortskommun från innerstan för att vi skulle kunna bo ihop, eftersom det är där som exfrun bor och barnen går i skolan. Det är inget som jag går omkring och ångrar, tvärtom trivs jag bra, men jag har alltid haft siktet inställt på att flytta tillbaka till innerstan när barnen gått ut gymnasiet. Men som många säkert vet är stora lägenheter i innerstan och i närförorterna orimligt dyra och definitivt inte något som vi skulle ha råd med. Om de skulle bo kvar hos oss finns det inte en chans i världen att flytta inåt stan igen, inte förrän de har flyttat för gott. Förutom att vi behöver bo kvar där vi gör, så innebär det också att det är jag och min sambo som betalar för ett större boende än vad vi egentligen behöver - för att barnen ska slippa ta studielån.  

    Är det snålt och själviskt av mig att tänka att jag inte vill att de ska bo kvar medan de pluggar? Naturligtvis vet jag att det är tufft att hitta boende och jobb och jag tänker verkligen inte kasta ut någon på gatan, men jag har ingen lust att  sponsra dem med mat och boende under hela den eventuella studietiden. Jag har stora studielån och har försörjt mig själv sedan jag slutade gymnasiet, så jag är själv inte van vid "föräldrasponsring". 

    När diskussionen dyker upp igen, hur kan jag förklara detta på ett bra sätt för min sambo? 

  • Svar på tråden Är jag snål styvförälder?
  • Tänkttill
    mpermper skrev 2013-11-26 11:34:04 följande:
    Barnen har en förälder till. Varför ska hon ta till sig barnen som om de vore hennes egna? TS egna erfarenhet är att hon försörjt sig själv sedan efter gymnasiet och hon har stora studielån pga det.

    Dessutom är det så att pappan faktiskt har valt att flytta ihop med en kvinna. En kvinna som faktiskt har ställt upp på honom och hans barn. Men som för alla människor finns det gränser för hur mycket man ställer upp.

    Det är inte TS som styr framtiden för pappans barn - det ansvaret vilar på föräldrarna som valt att gå skilda vägar och flytta ihop med nya partners. Han är fullt fri att ta sina barn och bo själv med dem om det nu är så oerhört viktigt för honom att de ska få bo hemma under studietiden. Det är helt och hållet hans ansvar.

         



    Jag håller fullständigt med dig på en punkt. Hade min partner sagt att barnen inte får bo hemma när de gått ut gymnasiet hade jag sagt "där är dörren", till min partner. Aldrig att jag skulle välja bort mina barn.
  • Anonym (BioBonus)
    Tänkttill skrev 2013-11-26 12:19:48 följande:



    Jag håller fullständigt med dig på en punkt. Hade min partner sagt att barnen inte får bo hemma när de gått ut gymnasiet hade jag sagt "där är dörren", till min partner. Aldrig att jag skulle välja bort mina barn.
    Hade min sambo sagt att min bonus ska bo hemma när han är vuxen utan att betala hade jag tagit med mig vår gemensamma och flyttat, sen hade jag gjort allt i min makt för att uppfostra vårt barn till en person som faktiskt vill flytta hemifrån när han är vuxen.
  • Tänkttill
    Anonym (BioBonus) skrev 2013-11-26 12:29:44 följande:
    Ha de min sambo sagt att min bonus ska bo hemma när han är vuxen utan att betala hade jag tagit med mig vår gemensamma och flyttat, sen hade jag gjort allt i min makt för att uppfostra vårt barn till en person som faktiskt vill flytta hemifrån när han är vuxen.



    Så vid 18/19 sparkas ungarna ut, fadtän de ska plugga i närheten av bostaden? Det känns mindre empatiskt.
  • Ess

    Jag hade gjort min ståndpunkt klar direkt när frågan kom upp. Att inte säga något är det samma som att samtycka, vilket säkert ts sambo tolkar det som.

  • ica
    mpermper skrev 2013-11-26 11:18:02 följande:

    Det undrar jag med. Och vadå ta till sig som sina egna barn? De har väl redan två föräldrar? TS har inga barn och har dessutom ställt upp på dessa barn som nu är på G att bli unga vuxna. Hennes egen erfarenhet den att man klarar sig själv när man studerar vidare - en inställning som hon måhända haft även om barnen varit hennes egna...så att hon skulle bo i förorten för att hennes mans barn vill bo hemma när de studerar vidare är orimliga krav anser jag.

    Hon har ju tvärtom faktiskt offrat ganska mycket för dessa barn redan. Nån gång vill hon väl få göra som hon vill.
  • sextiotalist
    Anonym (BioBonus) skrev 2013-11-26 12:29:44 följande:
    Hade min sambo sagt att min bonus ska bo hemma när han är vuxen utan att betala hade jag tagit med mig vår gemensamma och flyttat, sen hade jag gjort allt i min makt för att uppfostra vårt barn till en person som faktiskt vill flytta hemifrån när han är vuxen.
    Jag hade gjort detsamma. Nu flyttade sambons båda barn hemifrån ganska snart efter gymnasiet, Den ena valde att studera på annan ort, den andra i på hemorten, men valde ändå att flytta hemifrån (Stockholm)

  • Tänkttill
    ica skrev 2013-11-27 13:54:32 följande:
    Hon har ju tvärtom faktiskt offrat ganska mycket för dessa barn redan. Nån gång vill hon väl få göra som hon vill.



    Hon har inte offrat något för barnen. Dom "uppoffringar" hon gjort har hon gjort för sin partner, för att hon vill vara med honom.
  • sextiotalist
    Tänkttill skrev 2013-11-26 15:11:17 följande:



    Så vid 18/19 sparkas ungarna ut, fadtän de ska plugga i närheten av bostaden? Det känns mindre empatiskt.
    Min 16-åring pratar redan om att ställa sig i bostadskö när han fyller 18 och har ingen tanke på att bo hemma mer än som en nödlösning.

    Man behöver inte kasta ut dom, men göra klart för dom att om de väljer att bo kvar hemma så är det på exakt samma villkor som övriga vuxna, man bidrar till de gemensamma kostnaderna och man sköter sig som en vuxen. Man kan inte räkna med att bli försörjd
  • sextiotalist
    Tänkttill skrev 2013-11-27 14:09:05 följande:



    Hon har inte offrat något för barnen. Dom "uppoffringar" hon gjort har hon gjort för sin partner, för att hon vill vara med honom.
    Och han måste också vara beredd på att kompromissa och kanske ge upp vissa drömmar. Eller är det bara en enkelriktad uppoffring som räknas?
  • Tänkttill
    sextiotalist skrev 2013-11-27 14:09:52 följande:
    Min 16-åring pratar redan om att ställa sig i bostadskö när han fyller 18 och har ingen tanke på att bo hemma mer än som en nödlösning.

    Man behöver inte kasta ut dom, men göra klart för dom att om de väljer att bo kvar hemma så är det på exakt samma villkor som övriga vuxna, man bidrar till de gemensamma kostnaderna och man sköter sig som en vuxen. Man kan inte räkna med att bli försörjd



    Så resonerade inte mina föräldrar och så resonerar inte jag! Om mina barn vill bo hemma längre för att undvika att dra på sig skulder blir jag stolt över dem. De har bott hemma i 18 år så vad gör väl några år till?
Svar på tråden Är jag snål styvförälder?