Försökte inte ens rädda katterna....

Att hitta en rädd katt är i det närmaste omöjligt. En rädd hund håller sig så nära sina människor det är möjligt. En rädd katt trycker under möbler, inne i garderober osv. De är nästan omöjliga att hitta i ett brinnande hus. Vilken hjälte den vän är som hjälpte sina grannar.

1. Det tar nagra minuter for ett rum att bli overtant.

2. Innan dom minuterna gatt forlorar man medvetandet av roken.

3. Radda djur gommer sig.

4. Hur fan vet du att han inte forsokte ropa?

5. Din kompis raddade antagligen livet pa flera manniskor.

6. Han med hunden visste antingen exakt var hunden var eller hade mojlighet att fa med den for att din kompis tog pa sig uppgiften att radda dom andra som bodde dar.

7. Om du inte kan uppskatta att din kompis bar ansvaret for att flera av manniskorna ar vid liv, har mojlighet att folja sina drommar, deras familjemedlemmar misste inte nagon i branden och deras eventuella framtida barn aldrig skulle ha fatt chansen att fodas utan din kompis insatser ska du halla dig borta, det finns inget sa obehagligt som folk som sitter och domer dom som forsokt gora nagot for att inte ha gjort tillrackligt.

Forovrigt, vi hade en katt som brukade hitta nagot hal i honsnatet vi hade runt garden och ga over till grannen. Jag gick flera ganger och hamtade henne. Om det korde en bil forbi sa kloste hon sa att jag inte kunde halla fast henne, HUR forvantar du dig att man ska lyckas bara ut en katt ur ett brinnande hus nar roken gor att man forlorar medvetandet snabbt?!

TS, du blundar ju för vad många skriver. Så jag skriver det igen:

RÄDDA KATTER GÖMMER SIG.

En person fick ut sin hund, troligen för att hundar är flockdjur och ter sig till "flockledaren", när fara hotar. En katt är inget flockdjur, och springer desto oftare (än hundar t.ex.), och gömmer sig. Att springa och leta efter katter är absolut ingen prio och man ska STÄNGA dörrar när eld härjar.

Tyvärr, så är det. Att du inte kan vara glad för att ingen människa omkom i branden tycker jag är märkligt.

Jag tror det viktiga fråga här är om han försökt kalla eller letat efter katterna överhuvudtaget. Om han faktiskt sket totalt i göra det tycker jag det är fel. Han borde iaf åtminstone försöka.

Alltså, nej. I en pressad situation borde man inte göra någonting alls förutom att lyssna på instinkterna.
Det finns inget rätt eller fel sätt att agera på när det är en så pass allvarlig situation att kroppen tar över och styr sig själv. Vissa blir paralyserade, andra blir väldigt irrationella, andra blir fullständigt sansade och tänker bara på att överleva.

En god vän till mig var med i Estonia katastrofen, han reste tillsammans med sin gamla mamma och sin bror som hade ett nygipsat ben. Det var bara han som överlevde, eftersom han bara gick på instinkter. 
Han sprang ifrån hytten utan mamma och bror då han visste att han inte skulle överleva själv om han försökte få med sig familjen. Mamman var för gammal och brorsan skulle ta för lång tid på sig.
Förstå ångesten han hade efter att chocken hade lagt sig. Det tog många år i terapi för honom att komma över den. Bara för att vi har en åsikt om hur saker och ting SKA vara, att det är fel och känslolöst att göra något man egentligen inte kan styra överhuvudtaget.

Fyfan, stackarn :/ även fast han gjorde det klokaste valet för sin överlevnad måste det ha varit vidrigt att komma över.

Jag förstår vad du menar. Fast vi vet inte hur lång tid han hade. Vissa brand går fort, och vissa brand går sakta. Hade det varit t.ex välisolerad stenhus kan det ta jättelångtid för röken o branden att sprida. Det är inget vi vet.

Jag har en till för dig.
Det är ganska vanligt att folk börjar med väldigt irrationella saker när de är chockade.
Vi bilolyckor tex är det inte helt ovanligt att man kan träffa på en person som sopar bort glas från vägen, när sambon sitter fast i bilen och förblöder. Fullständigt ologiskt och oförståeligt i vissas ögon.
Väldigt förklarligt för dem som vet hur kroppen och människan fungerar.

Ja, det var inte helt lätt och väldigt jobbigt att stå utanför och se hur personen anklagar sig själv för något som man inte kan råda över.

Ok, fast det låter inte som han är i chock när han varnade grannarna bl.a. Ingen ide att spekulera här, vi vet inte hur han tänkte eller kände eller hur lång tid han hade.

^ japp, min pappa började plocka julklappar som låg utspridda över hela vägen när han frontalkrockat, killen i den andra bilen satt fastklämd och livlös. När julklapparna var upplockade skulle pappa "slå den jävla idioten på käften". Rationellt? Inte mycket.

Precis! Vi har inte den blekaste aning om hur det var. Så därför tycker jag att man ska vara väldigt försiktig att säga vad man borde ha gjort, var den viktigaste prioriteringen låg någonstans eller vad den viktigaste frågan var.

Jag skrev han borde försökt om han HADE TID, för han lät som sagt inte vara i chock.

Nej det gjorde du inte alls.

och hur VET man hur lång tid man har på sig?

När det brann i vårt hus såg våra grannar en liten eld. De gick in i köket, hämtade vatten, och kom tillbaka till ett rum som var helt övertänt. Hur lång tid kan det ha tagit, 15 sekunder?  Det var bara att springa ut.

Du förstår visst inte riktigt hur snabbt en eld tar sig, och hur länge man överlever i röken. En brandman berättade för oss. 2 minuter. Det är den tid du har i ett rökfyllt rum innan du dör.

Blir rummet dessutom för rökfyllt, hittar du inte ut igen om du går in. Och det går SNABBT!

Förlåt, jag hade fel. Endast ett par andetag rök gör en medvetslös.

Det finns dom som blir rationella av att vara i chock. Man ska vara javligt forsiktig med att komma med kommentarer om vad nagon borde ha gjort.

Och hur vet man att han inte sitter och laser pa FL? Det verkar inte direkt vara nagon hemlighet vilken brand det galler.