Är det normalt att höra röster på sättet jag gör?

Hej det här är TS (har bytt konto sen dess). Nu har det gått 2,5 år och ingen förändring har skett så det känns inte som jag är på väg in i en psykos eller något. Det som någon skrev om imagined speech lät ganska likt men det har inget att göra med mina tankar och är inte så fragmentariskt, bara konstigt. Väldigt drömlikt.

Angående andar så hör jag ju ibland det som att rösterna tillhör personer jag känner som lever så då känns det som att det inte borde vara andar? Ibland är det helt okända röster dock.

Kan ge några exempel på vad rösterna kan säga som jag skrivit ner:

"Det är två händer och de är gemensamma"

"Och jag klandrade min syster"

"Han är ju lite känslig på fötterna och ser lite konstig ut"

"Det är guldreglaget som reglerar dem här"

"Man kände att det var en fiskhjärna som kom från dem"

"Vi måste ha sex med händerna om det ska bli någon baby"

"Lägg ner två dubbelsidiga konsonanter i blodet"

Någon frågade hur länge jag hört dessa röster? Så länge jag minns tror jag, kan inte komma ihåg någon "första gång". Minst ett par 5 år och längst sen jag var liten. Har inte så bra minnen från när jag var liten så svårt att veta.

Jag har aldrig blivit beordrad av rösterna att göra något och skulle inte känna mig manad att göra det heller om jag fick en uppmaning utan snarare tänka att det var en slump. De säger ju liksom vad som helst så vissa saker kommer (av slump) att vara uppmaningar. Inte tänkt att jag ska följa dem. Minns att jag någon gång hört "Tyst!" eller något sånt.

Hej ts. Du är inte ensam, jag har exakt samma sak :) har aldrig stört mig, snarare lite kul höra rösterna. Haft det så länge jag kan minnas.

Jo, men detta har hänt för mig också på sistone. Enbart när jag precis ska somna och oftast när jag är väldigt trött. För mig är det okända röster. Bara lösryckt prat utan sammanhang. Skratt har det varit någon gång med.

Typ

"Ja, det tycker jag"

"Ibland, men nu måste jag sluta."

"Kommer du"

Vanliga fraser bara, utan röd tråd. Har mest tolkat det som att jag är väldigt trött och försökt sova istället. Men så kan jag vakna till av rösterna med, så att de nästan stör liksom. Och så får jag försöka somna om. Och lyssna lite till... Har bara hänt enstaka gånger. Tror man är trött o närmar sig gränslandet så hjärnan spökar.

Det finns en viss koppling mellan att höra röster och psykossjukdom. Men samtidigt har/får inte alla som hör röster psykos. Det är faktiskt väldigt många helt vanliga människor som hör röster. Men som sagt är det en riskfaktor.

Om du tycker att det är obehagligt tycker jag att du kan besöka doktorn bara därför. Ingen expert men gissar på att en lågdos neuroleptika skulle kunna få bort rösterna i ditt huvud.

Hör fortfarande rösterna men nu har jag börjat höra dem så fort jag slappnar av, inte bara när jag är nära sömnen. Rätt läskigt. Kanske är pga att jag har nyfött barn så jag har nog lite sömnskuld och är alltid lite småtrött men ändå.

Kul ändå att jag inte är ensam. Same here, brukar du höra bara vanliga fraser eller händer det att du hör något som känns ologiskt ungefär som de jag nämnde tidigare i tråden? Hör du röster på folk du känner eller röster du inte känner? Eller är det alltid samma röst?

Jag hör bara vanliga meningar, inget ologiskt i meningen i sig. Men de följer ingen röd tråd eller dialog, utan det är lite enstaka meningar bara. Det är liksom inget samtal, om du förstår hur jag menar. Kan inte placera rösterna till att det skulle va någon jag känner igen, utan det är bara random meningar från random röster. Inte alltid samma röst, utan har bog varit olika. Har inte hänt så många gånger för mig, kanske 2-5 ggr, men jag vet precis hur du menar.

Tror det kan va tecken på att man har för mkt att göra/stress/utbrändhet. Hjärnan kan bete sig lite lustigt då ;) Hade det varit andar som någon föreslog, så hoppas jag de haft något vettigare att säga. Något budskap. Inte typ "Ja, det tycker jag" "jag ska kolla mitt schema" Haha!

Har även hänt att jag gått i sömnen vid ett tillfälle för ett tag sedan. Det kan också va tecken på stress, om man börjar göra det i vuxen ålder.

Men jag tycker inte det är så obehagligt eller så. Mest träligt om man är trött och vill sova.

Har också hänt att jag hör musik. Och det går väl an ;)

Hej!

Jag hör också röster fast inte så ofta. Jag har hört dom ända sedan jag var liten. För mig så är det en kvinnoröst jag minns inte om hon pratade med mig eller med sig själv men jag minns att jag kännde mig liksom typ lite konstig när hon pratade med mig. Jag fick ganska ont i huvudet och jag blev bara skit irriterad på "henne" för att jag inte kunde få bort "henne". Men hon brukade också typ säga olika meningar som inte spelade liksom någon roll. Jag har inte berättat om detta för någon för att jag inte trott att det var något konstigt och dessutom så kom hon inte tilllbaka så ofta så jag berättade liksom aldrig. Men jag minns att jag kunde bli så iriterrad på "henne" så att jag bara ropade rakt ut i luften att hon skulle va tyst. Jag minns inte om hon sa åt mig att göra något men jag tror inte det. Det är fortfarande creepy. Jag tror inte på andar och sånt. Jag tror inte heller att jag är psykiskt sjuk eftersom jag inte får rösten så ofta. Men vi kanske har samma bara att för mig så blir jag väldigt irriterad. Dessutom är jag fortfarande ung och går i skolan så det kanske beror på stress :P

Ät inga mediciner, så blir det bättre.

Rösterna är ofta dissocierade minnesnätverk/"personlighetsfragment" som läcker ut i medvetandet ibland. Alla människor har olika delar i sig men vid svår stress och trauman (ffa i barndomen) kan delar bli mer dissocierade (alltså separerade) än "normalt". Betyder inte att man har en dissociativ personlighetsstörning eller psykossjukdom, men i extrema fall kan det handla om det. Allt sånt ligger på ett spektrum.

Jag hör också det ibland när jag varit uppe i varv. Tänker att det är hjärnans sätt att bearbeta allt som hänt under dagen sen brukar jag somna :)

Hejsan, jag vill bara säga att jag förstår precis hur du menar då jag vid några tillfällen upplevt detsamma.. Jag kände mig dock väldigt onormal och var rädd för att det var helt galet. Var rädd att prata med någon om det vid tillfället när det störde mig och rädslan för stt vara knasig i kombination med rädslan att bli dömd på något dåligt sätt för det av omgivning eller hos min samtalskontakt gjorde att jag blev ännu mer stressad av situationen. Jag lixom var rädd så fort jag stannade av på kvällarna att uppleva det en gång till och lyssnade lixom extra noga och andades extra tyst för stt försäkra mig om att inget annat hördes.. Stressen, paniken och tankarna gjorde att jag blev paranoid av oro och där med hände det igen och i enorm utsträckning. Ingenting kändes verkligt för att jag var så rädd att jag blivit psykiskt sjuk. Ju mer rädd jag blev och ju mer jag försökte trycka bort att det skulle märkas... Ju större blev påfrestningen och till sist började jag höra just sånna meningar som du skriver här..

Innan hördes det mer som mummel, som jag inte kunde urskilja ord från alls. Som om man skulle haft en granne som satt och kollade på nyhetsmorgon eller som om radion i något annat rum var på. Ibland kunde jag också tro att min sambo pratade i telefon med någon i vardagsrummet, fast han inte gjorde det. Och konstigaste av allt så kunde jag ibland höra ljud som lät stönande. Som om en granne typ såg en film som innehöll en sexakt eller något sånt. I vissa fall stäm som lät normala, i andra fall stön som lät mer som att en person inte alls njöt.. (vi bodde dock i hus och hade inga direkta grannar, utan jag beskriver det bara så för att ni ska förstå hur ljudet upplevdes).

Men hur som helst.. Av min stress i hur sjuk jag kände mig, så började detta bli påtagligt och tillsist hörde jag meningar likt de du beskriver. Och jag började lyssna ljudböcker på kvällarna för stt slippa. Men mitt i en ljudbok jag hört så många gånger så jag nästan skulle kunna den utantill så tyckte jag mig göra en röst säga elaka saker som "fitta" eller "du äcklar", "håll käften, ingen hör".. M.M och tillsist så förstod min sambo att jag behövde hjälp.

Vi for på psykakuten för jag trodde jag hade blivit helt galen, och 4 dagar senare fick jag efter 12 års väntan äntligen hjälp med traumafokuserad behandling. PR-behandling bland annat. Och redan från stunden jag tog hjälp den dagen, så har jag varit typ helt fri från liknande. Händer ibland att jag vid extrem stress eller hög ångest kan uppleva dåva mummel eller surrande ljud i öronen. Men det är enbart vid för hög stimulti utifrån, för hög stress, för hög ångest eller vid extremt dålig sömn.

Till saken hör att innan jag sökte hjälp så trodde jag det var fel på mig. Att jag var zchitzofren (även om symtomen inte var direkt detsamma som de man upplever vid sådan diagnos) eller att jag blivit galen. Något stort fel var det då.. "Kanske psykos. Japp det måste det vara".. Detta skrämde mig och stängde in mig så mycket så mitt känsloregister sprängdes och förvärrade. En typ av dissociation..

Men hade jag sökt hjälp och berättat om det vid första oron, så hade jag kanske sluppit att det skulle bli så överladdat. För då hade jag fått veta direkt att detta är en typ av flashbacks som är helt normala utifrån mitt liv och det jag varit med om.. Jag har nämligen C-PTSD, som jag inte fått rätt hjälp och stöd med på grund av brist på personal, vård, kunskap eller läkare i de landsting jag bor i.. Men efter 12 års kö till den enda specialist som finns här där jag bor så fick jag äntligen rätt behandling och hjälp..

Mina osammanhängande meningar likt de du beskriver är delar ur saker som är relaterade till mina trauman. Ord från när jag blivit sviken, lurad eller blivit tystnad med våld. Stönande ljud, ord som håll käften, ingen hör, fitta etc. Är en del av de sexuella trauman som format.

Jag var alltså inte sjuk i psykos eller något sånt.. Jag var bara inte informerad nog om vad min diagnos innebar. Jag har haft min diagnos sedan jag var 17,idag är jag 33 och fick hjälp när jag var 31.efrer att ha sökt hjälp akut för just det problem du beskriver.

Idag är ju fri från allt sånt förutom just vid hög stress/ångest/stimulti etc. När jag hör mummel eller brus typ.. Utmattning lixom..

Jag var så ledes mer normal än onormal utifrån allt jag varit med om i livet, utan någon som helst hjälp för det jag verkligen behövde hjälp med att hantera. En normal reaktion på något onormalt som ingen ska behöva gå igenom..

Det var skönt att få svar. Skönt att veta att man var "frisk". Skönt att finna verktyg för att bearbeta det man upplevt.

Kanske har du trauman från ditt liv som är mer obearbetade än du trott? Något som påverkar just dessa symtom..

För mig var det som sagt flashbacks. Jag trodde först att flashbacks enbart var bilder och känslor jag upplevde så intensivt av mina trauman.. Tänkte aldrig att det jag hörde också kunde vara det.. Eller lukter som jag inbillat känt genom åren, som skapat ångest och kväljningar hos mig.

En sak till som var skönt att höra var att jag inte hade psykos. Har man det så upplever man sig själv som normal eller frisk och omvärlden som konstiga eller fientliga. Vid ptsd, panikångest eller stressutlösta situationer så känner man sig tvärtemot vid en psykos galen eller sjuk, att alla andra är normala men man själv är annorlunda i frisk värld lixom.

Man kan få liknande symptom vid både psykos och panikattacker av olika slag.. Men skillnaden är som sagt att pskosdrabbad ser omvärlden som sjuk och onormal, sig själv som frisk. Övrigt panikdrabbade ser sig själv som sjuk och omvärlden som frisk och normal.