Hej
Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)
Tack alla, är lite tungt överhuvudtaget just nu.
Har ju bearbetat allt många gånger om, men det gör ändå så förbaskat ont i bland. Och i bland kommer alla de där dumma tankarna. Om jag hade gjort si eller så i stället... Vet ju att om jag tex velat bli snittad i stället (hade jag fått efter förlossning nummer två som var ordentligt jobbig) så hade hon levt i dag. Vet att hon med största sannolikhet levt om jag inte sovit den där timmen då jag började blöda. Men det förändrar inget, går inte att ändra nu och det hjälper inte det minsta att jag funderar vidare över det. Ändå är det svårt ibland att inte göra det.
I dag begravdes min dotters kompis, hon ville gå dit med sina vänner, sover över hos en av dem nu efter, har bara pratat med henne på telefon. Men åh vad det värker i hjärtat. Givetvis för flickan, men nästan ännu mer för hennes föräldrar. Att behöva begrava sitt barn, det är inget någon någonsin borde behöva göra, det kan inte bli mer fel än så.
Så, till de lite trevligare. Var hos läkare i dag, sammandragningarna har inte påverkat tappen, gallsyre värderna ligger fortfarande bara strax över gränsen så ingen fara ännu (någon som har koll på vad de skall ligga på? Och vad ASAT skall ligga på? Har läbbigt dåligt minne.) blev dessutom sjukskriven till 50% till den 10/6 för foglossningen, känns så skönt!
Tala inte om det... Min svägerska var gravid samtidigt med mig och vi umgicks hela graviditeten och hon levererade 5 veckor innan mig. Vi umgås fortfarande mycket och att ständigt se hennes lilla dotter och veta att jag också skulle haft en dotter i samma ålder och dom skulle lekt och delat så mycket. Det gör ONT! Men jag älskar tösen och det är absolut inga som helst missunnsamhetskänslor involverade, men det är en ständig påminnelse, speciellt på julafton, påsk, födelsedagar osv.
Vet du, jag klandrar också mig själv ibland. Det föll sig så att jag inte förstod bättre än att jag trodde att jag hade fått en elak matförgiftning och att det var därför jag spydde så galet. Att det gjorde ont i överkroppen tänkte jag så klart berodde på allt krampande för att försöka spy. Jag var förstagångsföderska och visste inte att det var min lever som smärtade och att det var därför jag spydde. Min man hade varit ute den kvällen och jag berättade att jag mådde skit och han frågade mig medan han somnade typ om jag ville att vi skulle åka in. Och jag sa njaaa... För dom var hemska på sjukhuset och blev typ arga och irriterade när man hörde av sig med något och trodde det kunde vara på g (hade ringt om att slemproppen hade gått och ett par ggr om att jag upplevde minskade fosterrörelser). TÄNK OM jag hade sagt ja där istället! Hade vi åkt in där så kanske man hade kunnat rädda min lilla Iris! Och tänk om dom på sjukhuset hade gjort sina tester och förstått att jag hade havandeskapsförgiftning, om dom ens tagit urinprov... Men det gjorde dom inte, fast jag bad om det och dom borde ha gjort dom. Det var då, NU är det ingen som helst ide att gå och gräma sig över hur det kunde ha blivit eller borde ha varit. Men det är svårt att inte klandra sig själv för att man inte gjorde mer, visste mer eller agerade annorlunda, jävligt svårt! Men otroligt nog går livet vidare.
Ang. gallsyran så är jag inte hundra på vilket värde man bör ha men har för mig att man inte ska överstiga 10 mikromol/l. ASAT bör ligga under 0,61 och ALAT under 0,76. Alla tre värden har legat för högt för mig den här graviditeten men minns inte hur mycket. Ska be att få kika i morgon.
Tala inte om det... Min svägerska var gravid samtidigt med mig och vi umgicks hela graviditeten och hon levererade 5 veckor innan mig. Vi umgås fortfarande mycket och att ständigt se hennes lilla dotter och veta att jag också skulle haft en dotter i samma ålder och dom skulle lekt och delat så mycket. Det gör ONT! Men jag älskar tösen och det är absolut inga som helst missunnsamhetskänslor involverade, men det är en ständig påminnelse, speciellt på julafton, påsk, födelsedagar osv.
Vet du, jag klandrar också mig själv ibland. Det föll sig så att jag inte förstod bättre än att jag trodde att jag hade fått en elak matförgiftning och att det var därför jag spydde så galet. Att det gjorde ont i överkroppen tänkte jag så klart berodde på allt krampande för att försöka spy. Jag var förstagångsföderska och visste inte att det var min lever som smärtade och att det var därför jag spydde. Min man hade varit ute den kvällen och jag berättade att jag mådde skit och han frågade mig medan han somnade typ om jag ville att vi skulle åka in. Och jag sa njaaa... För dom var hemska på sjukhuset och blev typ arga och irriterade när man hörde av sig med något och trodde det kunde vara på g (hade ringt om att slemproppen hade gått och ett par ggr om att jag upplevde minskade fosterrörelser). TÄNK OM jag hade sagt ja där istället! Hade vi åkt in där så kanske man hade kunnat rädda min lilla Iris! Och tänk om dom på sjukhuset hade gjort sina tester och förstått att jag hade havandeskapsförgiftning, om dom ens tagit urinprov... Men det gjorde dom inte, fast jag bad om det och dom borde ha gjort dom. Det var då, NU är det ingen som helst ide att gå och gräma sig över hur det kunde ha blivit eller borde ha varit. Men det är svårt att inte klandra sig själv för att man inte gjorde mer, visste mer eller agerade annorlunda, jävligt svårt! Men otroligt nog går livet vidare.
Ang. gallsyran så är jag inte hundra på vilket värde man bör ha men har för mig att man inte ska överstiga 10 mikromol/l. ASAT bör ligga under 0,61 och ALAT under 0,76. Alla tre värden har legat för högt för mig den här graviditeten men minns inte hur mycket. Ska be att få kika i morgon.
Jag ska säga att jag inte är säker på värdena... Men jag hade alla gånger typ dubbelt så mycket mot vad man borde ha nyss. Jag ska se om jag kan länka till lite papper jag hittade på nätet så kan du kolla själv:
www.gotland.se/48151
Hoppas den länken funkar!
Vet inte hur det är med din BM men min kan absolut inte såna här saker utan det får jag diskutera med läkaren när vi ses.
Jag ska säga att jag inte är säker på värdena... Men jag hade alla gånger typ dubbelt så mycket mot vad man borde ha nyss. Jag ska se om jag kan länka till lite papper jag hittade på nätet så kan du kolla själv:
www.gotland.se/48151
Hoppas den länken funkar!
Vet inte hur det är med din BM men min kan absolut inte såna här saker utan det får jag diskutera med läkaren när vi ses.
Fick vagitorier utskrivna av gynekolog mot bakteriell obalans, men när jag läser bipacksedeln står det att de avråder från att använda dessa under första trimestern av graviditeten?! Jag är i v 9.. Någon här som har erfarenhet av detta, känner till produkten o kanske använt den?? 
Så skönt! Alla prover är tillbaka på normalnivå och flödet var fint och lillan lever loppan där inne :D
Glad påsk!
