Gravidtråd för oss som är över 35
Jag är i v18 och har haft huvudvärk i ngr veckor. Dela gärna med dig om du får några tips från barnmorskan. Ledsen att höra att er dotter gick bort och förstår att det gör att man inte vill ta hem vagn etc innan man vet att allt gått bra. Så hemskt när ett barn går bort.
Min huvudvärk har lättat nu som tur är! Iaf på så vis att jag inte vaknar med den varje dag men den kommer om jag anstränger mig. Det kanske bara var en fas det där med huvudvärken. Min barnmorska hade inga tips om huvudvärken men jag har hört att periodvis sväller slemhinnorna och då kan man få huvudvärk. Det är säkert så för dig också då skulle jag tro?
Mitt blodtryck var bra (130/60) och det var hjärtat som rusade och att det var pulsen jag hörde i öronsuset. Så jag skickades på EKG igår och det såg bra ut. Däremot har jag en vilopuls på 107 slag i minuten och man ska ligga på mellan 60-80 slag/min. Det togs lite blodprover och jag väntar på svar som skulle komma in idag.
Jag köpte faktiskt aldrig någon vagn till min dotter, vet inte riktigt varför, men det tog konstigt nog emot på något vis, samma sak med kläder, hade bara köpt en fleece overall, sockor och en body för att systrarna ville det innan förlossningen. Köpte två par byxor medan jag väntade på att värkarna skulle sätta igång men inget mer. Lite konstigt faktiskt. Personligen tyckte jag det var jobbigt, att det inte fanns så mycket här hemma som påminde om att hon hade funnits när hon sedan dog :(
Den här gången passar jag på att frossa i allt som har med bäbisar att göra, tänker lite som så att om något händer nu med så har i alla fall tiden jag haft den här lilla varit något positivt och något att se tillbaks på med glädje. (förutom då jag oroar ihjäl mig vill säga...)
Vet du, jag kände något liknande motstånd i mig när vi köpte vagn och jag köpte kläder! Så jag köpte inte massor med kläder heller utan mer som du sa, några plagg mest för att ha, overall för det var kallt osv. Men jag visste ju att jag var så långt gången att om något hände kunde dom ju plocka ut min bebis och den skulle överleva när den var så gammal. Jag ju skulle bli mamma, så det var säkert bara jag som hade lite svårt att vänja mig vid tanken.
Och när jag beställde vagnen efter RUL när jag var i v 20 så frågade vi om det var möjligt att lämna tillbaka om allting mot förmodan inte gick bra. Och så blev det som man på någon nivå kände, man blev inte förälder trots allt. Jag minns att jag tyckte det var märkligt att jag tvekade när jag köpte vagnen och att jag inte kunde fantisera och liksom se mig själv gå med vagnen om några månader. Det är konstigt för jag är inte synsk på något vis men jag kan inte förklara varför jag tänkte så heller.
Den här gången har jag också fått underliga tankar. Vi var på visning av ett hus vi var intresserade av och jag kände att det var "vårt" hus och jag såg färgen babyblå och barngrindar i trappan. Men jag hade ju just bestämt mig för att sluta försöka mera att få någon bebis, vi satsar på huset istället. Vi vann budgivningen för en ovanligt billig penning och dagen innan vi skrev på papperna så fick jag för mig att jag skulle testa bara på ett infall och jag plötsligt ett plus. Det har hela tiden känts som jag väntar en liten pojke och det får vi reda på om jag har rätt i om en vecka när det är RUL. Om allt går bra och det blir en pojke, då får jag börja fundera på om jag inte är synsk trots allt :D hahaha
Men man ju orolig som du säger, och det är svårt att glädjas och känna att man faktiskt väntar barn, man går mer och tänker att det känns som 50/50 den här gången också. Det är svårt att lita på att det kommer gå bra och man tänker att det tror jag först när jag får min bebis i mina armar. Tänker du med lite så?
Tänker ändå som du säger, frossa i barnkläder och vad jag vill ha, för det här är sista gången jag försöker. Om inte allt går bra så har jag iaf fått uppleva det positiva i att vänta bebis och vara lycklig, åtminstone ett litet tag. Så fort jag får reda på om det är en pojke eller flicka så tänker jag börja handla.