Slutar andas vid sömn?

Det du beskriver är klassiska symtom på obstruktiv sömnapné. Det skall inte avfärdas som ångest. Apné utvecklas långsamt och kan naturligtvis beror på flertal faktorer. Ärftlighet, smal näsa, övervikt. Ta kontakt med din vårdcentral.

Jaha, så sömnapné påverkar ens andning under dagarna också? Jag tror mer på ångest eftersom jag själv känt likadant som TS beskriver.

Jag personligen tror att det är ångest du har. För några månader sedan var det likadant för mig på nätterna och ja, jag tyckte också att jag andades annorlunda och att hjärtat inte slog som det skulle. Och ju mer jag märkte av det, desto värre blev det (eftersom jag fokuserade på det, vilket i sin tur ledde till att jag jagade upp mig själv).

Nu tar jag antidepressiva mot ångesten och det hjälper verkligen. Innan jag började med dem så tyckte jag att det hjälpte att, om och om igen, tänka för mig själv att "Det är bara ångest, det är inte på riktigt" när det kändes som att jag slutat andas på natten. Det hjälpte såpass att jag efter ett par anfall eller så kunde somna. Prova?

Vare sig det är ångest, sömnapné eller något annat så tycker jag att du skall ta kontakt med vårdcentralen. Är det ångest så kanske du behöver någon form av hjälp för att hantera den, är det sömnapné så behöver du ju hjälp med det och likaså ifall det är något annat.

Obstruktiv sömnapné påverkar andningen nattetid men kan också utlösa eller förvärra astma. Som påverkar andningen. 

Så den kan göra så man ena sekunden tycker att man inte får i sig något syre och nästa tycker att det känns som att man andas bättre än någonsin?

Nåja, oavsett vad det är som orsakar TS problem så är det väl i första hand vårdcentralen hon bör vända sig till och då kommer hon förhoppningsvis få svar och någon lösning.

TS, det råder ju delade meningar här i tråden. Men boka tid på vårdcentralen och sedan, i väntan på den, intala dig själv att det du känner bara är ångest. Att det inte är på riktigt och att hjärnan bara spelar dig ett spratt. Tänk så om och om igen. Ifall att det är ångest som orsakar dina problem så kan det hjälpa att tänka så. För om man inte vet vad det är så ökar ju rädslan, stressen och ångesten, vilket leder till fler och tätare "anfall".

Jag tänker ångest och kanske mycket stress om du upplever problemen dagtid också.

På dagarna, upplever du det att du andas med magen eller med bröstet? I perioder när jag är för pressad/stressad så spänner jag hela kroppen (kroppens sätt att skydda sig, typ) och andas mycket mer med bröstet. På grund av att jag omedvetet spänner även bröstkorgen så blir det jobbigare att andas, naturlig andning med magen är inte alls jobbigt. Ibland upplever jag det lite som att jag inte får luft men eftersom jag vet om hur jag fungerar så inser jag ju då att det är dags att slappna av. Hur är din grundspänningsnivå i kroppen?

Du ska absolut söka läkarvård så att det inte eskalerar. Är det ångest så går det att behandla både med tabletter och/eller KBT.

Det låter helt enkelt som att du får en sömnparalys, eller att kroppen somna rinnan hjärnan gjort det. Du upplever det i samband med insomning.

Stress om din sömn påverkar massor hur sömnen kommer att bli. ATt ligga med ångest eller oro inför att somna kommer ge dig mer problem med detta än om man bara förstår att det är naturligt.

Just att du upplever att du slutar andas när du somnar är helt naturligt, kroppen går in i en lägre aktivitet där kroppen själv styr andningen till att vara väldigt låg i frekvensen. Om man som jag lider av sömnparalyser så tror man att man slutat andas när man somnar men fortfarande är vaken just för att kroppen sköter andetagen och dte är så långt emmellan dessa.

Att man har svårt att andas eller upplever att det är för lite syre i syret dagtid tyder också på ångestproblematik.

Snarkar du eller har någon annan upplevt att du inte andas på nätterna? Isåfall låter dte som sömnapne.

Har man problem med nattsömnen som är av neurologisk karaktär kan de ge just täta uppvaknanden, sömnparalyser, att man inte mår bra dagtid och är trött.   
         

Jag har samma sak i 3 år nu ,sökt läkare men sist sa de att det är panikångest det värsta jag haft mitt liv att jag börja hatta sova vill va vaken hella natten jag har det svårt att andas känner att mitt hjärta har stoppat ibland hjärtklappning och skakar i hella kroppen sen försvinner alt jag förstår dig ibland har jag det också på dagarna det är faktisk jobbigt och förstår dig hur det skans inte lät .:(

Jag har själv upplevt de symtom T.S. beskriver. I många år. Det gjordes en sömnutredning till slut. Och det visade sig att jag en grav sömnapnésjukdom.

Därför tycker jag att sådant skall kollas, med tanke på vilka konsekvenser sömnapné har.

Jag tycker ju att det skall kollas upp oavsett om man misstänker ångest eller sömnapné. Båda behöver man ju hjälp med.

Ja, naturligtvis.