Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!

Jag har själv en blivande treåring och de är ju i full fart och upptäcker vad de kan göra och inte samt hur det påverkar omgivningen. I somras satt hon i bilen och sa att hon var arg, totalt utan anledning - hon lät dessutom glad på rösten, så hon testade väl helt enkelt känslan och hur vi skulle reagera.

Om ni nu väntar syskon och du är trött kan det ju vara barnets sätt att få mer uppmärksamhet. När magen växer blir de ju mer undanputtade naturligt.

I din situation hade jag satsat på att ge barnet en stunds fullt närvarande lekstund varje dag i kombination med att ni läst böcker om både syskon och känslor.  Barnet har ju oftast inte ord nog att förklara vad det känner. 

Barnets säkra urskiljande mellan fantasi och verklighet kommer långt senare.  

Låt känslor finnas och fortsätt prata om vad som händer när du blir ledsen, arg, glad o s v gentemot barnet och tvärtom så det förstår att både du och han har rätt att känna så. Min dotter reagerar också när jag höjer rösten eller blir arg på henne. Just exakt vad hon säger om hon inte ryter ifrån kommer jag inte på just nu.

Puffar

Verkligen en viktig fråga du tar upp. Tyvärr har jag inte något svar, kan bara konstatera att barn säger de konstigaste saker. 

En av mina bästa vänner (har världens raraste och finaste familj) var hos mig med sina tre barn. Ytterligare en väninna kom på besök och hon hade inte träffat dessa barn förut. Vi vuxna hälsar, och en stund senare kommer min väninnas treåring fram till den nya vuxna, vänder upp sitt huvud och ser otroligt sorgsen ut samtidigt som hon med ledsen röst säger "Jag heter Louise. Vet du, min mamma brukar glömma mig på dagis". 

Till saken hör att Louise aldrig har blivit glömd på dagis. Och att det alltid, alltid, alltid är pappan som hämtar. 

Nu var det mer en tokgullig kommentar, inte alls som den situation du befinner dig i. Jag förstår vilken jättepress detta måste lägga på dig. Det är så lätt för utomstående att säga "Jamen det är väl såklart någon som slår det stackars barnet, hon vet bara inte om att det är sambon/pappan/farmor/...". 

Förhoppningsvis kan personalen se till att barnet inte har några andra mönster som skulle tyda på att han inte mår bra? De måste väl (hoppas man!!!) ha verktyg för att kunna fånga upp de barn som faktiskt sänder ut varningssignaler?

Jag tror det är bra om du pratar mer med dagis om det här, och kanske även ringer BUP eller någon för att få mer input. Signalerar han något annat eller har han bara kommit på att det är ett sätt att få extra uppmärksamhet? Är det i så fall uppmärksamhet (kanske på andra sätt än han får nu?) som han behöver?

Har som sagt inga svar, men lider med dig. Hoppas du får fler svar, och hoppas någon från förskolan kan berätta hur de skulle tänkt här. 

Lycka till! 

Jag har en helt normal tre åring. Han säger också så, så du är inte ensam. Det är klart att jag är orolig om han ska säga det på dagis osv, men än så länge är allt ok. Han har nyligen börjat prata bättre så jag frågar varför han säger så och att jag faktiskt inte har slagit honom utan bara sagt till honom om det har behövts. Vill också påpeka att vi har en jättebra relation annars, pratar mycket med varandra och har det mysigt- men trotsen kommer fram ibland tyvärr.

Senast nu i kväll sa min treåring att jag slog honom. Och att hans pappa slog honom. Samt att pappa slår mamma. Inget av det är naturligtvis sant, och det säger jag varje gång han säger något sånt. Han testar, och jag är övertygad om att han säger saker på förskolan också, som inte är till vår fördel. Men jag vet också att väldigt väldigt många barn provat reaktionerna hos de vuxna på det här sättet, och vi på förskolan är vana vid det. Om vi har en misstanke om att ett barn far illa så måste vi göra en orosanmälan, men jag vill påstå att de allra flesta pedagoger känner "sina" barn så pass väl att de kan avgöra snabbt vad som är fantasier och vad som har en grund.

Ang hur vi pedagoger gör med anmälningar - vi måste göra anmälan vid minsta misstanke. Om barnet säger nåt misstänksamt eller vi hittar blåmärken osv. Om ditt barn säger att du slår honom på dagis måste de anmäla. Självklart ska de prata med dig men anmälan ska göras ändå oavsett vad du då säger. Det är i mötet med socialtjänsten som ni sedan diskuterar detta. Du är oskyldig, oroa dig inte. Socialtjänstens mål är inte att ta barnet ifrån dig som många tror. Det är alltid det sista de vill. Det gör de när de måste. Men anmäla måste man alltid då det är omöjligt att veta om barnet ljuger eller inte. Anmälan ska ske vid minsta misstanke, alltid för att skydda barnet. Om föräldern faktiskt slår och säger att barnet hittar på, det ska inte få hända. Därför måste man alltid anmäla. Sen kanske de inte är så nogranna på ditt dagis, det ser olika ut hur seriöst man tar sitt uppdrag. Men så är det enligt lagen.