NI som valde att behålla barnet trots att pappan valde att inte närvara. Hur har det gått för er sen?

Jag blev ensamstående med min äldsta då pappan inte var redo. Jag fick ingen hjälp utifrån men klarade mig bra ändå. Jag studerade och hade det inte så fett ekonomiskt men barnet har aldrig behövt sakna något materiellt. Jag sa bara att hon hade en pappa men att han bodde långt bort. När hon blev tre år kom han in i hennes liv. Idag är vi gifta och har även ett barn till.  

Hur första tiden blir beror på vilken bebis du får.

Har du något stöd?
Har du vänner med barn?
Finns det aktiviteter där du bor? (tex. öppna förskolan, kyrkan.. m.m.)

Har gjort en tvåstegsabort i vecka 12-13 och det var verkligen inte enkelt. Jag kan fortfarande bli ledsen trots att jag vet att jag valde rätt i just den situationen.

Ring och prata med en kurator på rådgivningen.