Vilka är ni som inte ens har råd med frukt till barnen? (ang debatt "fruktkampen") Kan ni "fattiga" förklara för mig, tack!

Mina föräldrar tillhör arbetarinvandringen som kom i slutet av 60-/början på 70-talet till Sverige. Både jobbade på bandet på fabrik, blev snabbt utslitna och långtidssjukskrivna. Från det att jag var 12 kunde pappa jobba bara 50% och mamma blev också sjukpensionär på deltid när jag var 14 efter flera års sjukskrivningar. När de kom hade de inget. De fick jobba ihop till allt. Vi var fyra ungar. Jag är yngst. Som ni förstår levde vi aldrig på något större överflöd. Men ändå lyckades de spara ihop pengar för att köpa och flytta in i hus när jag var 7. Och aldrig behövde vi barn sakna något. Ok, vi hade inte inneprylarna eller de mest moderiktiga kläderna. Oftast ärvde vi av varandra. Men aldrig någonsin behövde vi ungar komma till skolan utan matsäck! Jag minns i ettan, innan vi flyttade till huset och jag bytte skola, varje dag hade fruktstund i skolan. Frukten hade jag med mig hemifrån. Frukt fanns alltid hemma. Så jag vill säga är att jag har levt det fattigt. Frågan är, vad var så annorlunda då mot nu? Och hur hamnar man utanför alla de bidrag som ändå finns? Ok att man plötsligt och oväntat hamnar där under någon månad, tex vid dödsfall, men hur hamnar man där längre perioder? Jag vill inte beskylla någon för något, jag vill bara FÖRSTÅ och genom att förstå så kan jag söka efter vägar hur jag kan påverka till att det blir bättre. Men som det är nu i tråden så finns det i alla fall än så länge ingen som lyckats förklara utan det är mestadels pajkastning där de, som i likhet med mig, inte riktigt förstår, dels de som sitter i den ekonomiska knipa som TS skriver om, men som inte försöker ens ge någon förklaring utan bara skriker om överklassfasoner och att "du vet inget du som är uppfödd med silversked" och liknande. Och så vissa som varit i den sitsen en kort tid av olika orsaker, tex dödsfall i familjen. Men i de fall där det är så, har ni berättat för skolan hur det var? Och hur gjorde ni de dagar då barnet, eller ni själva var sjukt och inte kunde jobba utan fick vabba alternativt vara sjukskrivna. Hur lyckades ni få råd med mat till dessa dagar då barnet inte åt lunch i skolan/dagis/fritids? Snälla, hjälp mig att förstå! Och hjälpa till att påverka så att det framöver ska bli bättre!

Mina föräldrar tillhör arbetarinvandringen som kom i slutet av 60-/början på 70-talet till Sverige. Både jobbade på bandet på fabrik, blev snabbt utslitna och långtidssjukskrivna. Från det att jag var 12 kunde pappa jobba bara 50% och mamma blev också sjukpensionär på deltid när jag var 14 efter flera års sjukskrivningar. När de kom hade de inget. De fick jobba ihop till allt. Vi var fyra ungar. Jag är yngst. Som ni förstår levde vi aldrig på något större överflöd. Men ändå lyckades de spara ihop pengar för att köpa och flytta in i hus när jag var 7. Och aldrig behövde vi barn sakna något. Ok, vi hade inte inneprylarna eller de mest moderiktiga kläderna. Oftast ärvde vi av varandra. Men aldrig någonsin behövde vi ungar komma till skolan utan matsäck! Jag minns i ettan, innan vi flyttade till huset och jag bytte skola, varje dag hade fruktstund i skolan. Frukten hade jag med mig hemifrån. Frukt fanns alltid hemma. Så jag vill säga är att jag har levt det fattigt. Frågan är, vad var så annorlunda då mot nu? Och hur hamnar man utanför alla de bidrag som ändå finns? Ok att man plötsligt och oväntat hamnar där under någon månad, tex vid dödsfall, men hur hamnar man där längre perioder? Jag vill inte beskylla någon för något, jag vill bara FÖRSTÅ och genom att förstå så kan jag söka efter vägar hur jag kan påverka till att det blir bättre. Men som det är nu i tråden så finns det i alla fall än så länge ingen som lyckats förklara utan det är mestadels pajkastning där de, som i likhet med mig, inte riktigt förstår, dels de som sitter i den ekonomiska knipa som TS skriver om, men som inte försöker ens ge någon förklaring utan bara skriker om överklassfasoner och att "du vet inget du som är uppfödd med silversked" och liknande. Och så vissa som varit i den sitsen en kort tid av olika orsaker, tex dödsfall i familjen. Men i de fall där det är så, har ni berättat för skolan hur det var? Och hur gjorde ni de dagar då barnet, eller ni själva var sjukt och inte kunde jobba utan fick vabba alternativt vara sjukskrivna. Hur lyckades ni få råd med mat till dessa dagar då barnet inte åt lunch i skolan/dagis/fritids? Snälla, hjälp mig att förstå! Och hjälpa till att påverka så att det framöver ska bli bättre!

Kanske åt han lite makaroner och några skivor falukorv till lunch hemma eller några limpskivor med kaviar?
Det är svårt för barn att ha med sig limpmackor med kaviar på utflykten när de andra barnen har kycklingsallad, baguetter med smaskigt pålägg ...
Räcker det inte med att barn från svåra ekonomiska förhållanden aldrig gör något som kostar pengar på fritiden och inte kan få det som andra får ska det synas även på matsäcken att de inte har råd?
De där pengarna som utflykterna i skolan kostar kanske är de som gör att barnen kan få ett klädesplagg som hellre vill ha än det som är billigast?Kanske räcker dessa pengar till en TV-kanal som alla andra har?Kanske räcker pengarna till ett biobesök med kompisarna?

Man blir varm i hjärtat av att höra hur din familj klarat sig genom svåra tider. 

Kan tillägga att en del av "fruktkampen" består av att hjälpa familjer som har det tufft med att donera matkassaar och dyligt, vilket är ett mycket fint initiativ tycker jag. Det jag blir provocerad av är att samhället mer och mer verkar tycka att alla andra ska ta hand om en själv och ens barn, har vi inget individansvar längre? Skrämmande tycker jag! 

Ja, en sådan sak undrar jag också. Jag skulle gladeligen dricka vatten hela dagarna för att mina barn skulle få följa med på utflykt eller vara med på fruktstund. Finns MYCKET jag skule kunna offra som jag tror folk anser sig ha "rätt" till, INNAN man klagar om att man inte har pengar till ett äpple.