• Jomila

    Börjar om igen.

    Fick ett tidigt missfall i början av december efter att ha försökt bli gravida sen september 2012. Kändes hemskt, värdelöst, orättvist och fruktansvärt (och en himla massa andra känslor blandat i en enda röra). Det känns fortfarande tungt och sorgligt men vi har kommit igenom och vill såklart bli gravida igen så snart kroppen är redo. Så nu väntar vi in första tant röd och börjar om från början med att räkna dagar mellan senaste mensen, ÄL och BIM. Finns det någon mer därute som är där vi är i bebisverkstaden? Då kan vi ju hänga här tillsammans och heja fram varandra till ett nytt plus på stickan :). Välkomna!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-17 20:35
    Lägger in vår lilla vi-som-är-med-i-tråden-lista här TS. Om någon mer vill läggas till så är det bara att hojta!

    joemal
    Haha, även jag har svårt att hålla isär våra inlägg och vem ni skriver till ibland, mycket förvirrande lika namn vi har valt

    Min historia... Jag är snart 29, vi har försökt skaffa barn i 1,5 år. Det tog ett år innan jag blev gravid första gången, det slutade i missfall i vecka 12 och jag skrapades. På tredje försöket efter det blev jag gravid igen, det slutade i ma i vecka 8, fostret hade dött i vecka 6+2. Den gången fick jag tabletter.

    Jag har haft en mens sen sista missfallet och räknar nu ner till nästa bim den 17/1. Största funderingen och rädslan just nu är; hur lång tid tar det till nästa gång?

    ***************

    Jomila
    Haha, jag håller med både dig och joemal...lika nicks så här kommer min story;

    Jag är 28, sambon 30...slutade skydda oss i oktober 2012 och fick första pluset november 2013. Slutade i missfall v 6+3. På dagen en månad (3 januari) efter mf kom tant röd. Så trots ett kämpigt år med rädsla för att inte kunna bli gravid, sen bli det, och så förlora det...så känns det ändå som man har kommit igenom starkare på andra sidan. Och jag är så tacksam över att det inte blev ma eller utomkveds, att det blev ett tidigt mf och att mensen kom igång snabbt. Och att nu VET vi att vi faktiskt KAN bli gravida. Enorm lättnad!

    ***************

    agneta77
    Tusen tack :) Jag "stoppar in er" i samma inlägg, så kan man lätt gå tillbaks och kika ifall minnet åter skulle svika. ;)
    Min historia: Jag är 36 och sambon är 27. Första barnet. Vi började försöka i sept 2013 och blev gravida direkt. MA i november, ungefär v8+3. Tablettbehandling. Blödde 3v och en dag, ringde in och sa hjälp mig. Blev skrapad 9.12. Blödde till 20.12. Och nu väntar jag på att återigen börja blöda, som om 5 veckor inte vore nog :p

    ***************

    Nimah
    Hej, får jag hänga här med er? Är 31 år, blev gravid första gången i oktober 2010 och fick mf v 6+0. Hade en mens och blev sen gravid men min son som föddes sep 2011. Började försöka på syskon i somras och blev gravid, såg hjärtat i v 8, men fick ma och skrapades i v 10+0 på lucia. Blödde bara några dagar och väntar nu på mensen. Känner mig nästan rädd för att bli gravid igen. Jag vill ju inget hellre men det är så påfrestande att räkna dagarna och bara vänta på mf eller ma. Håller tummarna för er alla!

    ***************

    KeckaW
    Jag heter Rebecka, är 24 år gammal och har en son född i juli 2011. Vi planerade att bli gravida igen i somras och det tog sig på första försöket men på KUB-testet så såg dom att fostret var alldeles för litet och vi fick gå över till gyn och göra ett vul där dom konstaterade att fostret var dött och det blev skrapning samma natt. Jag skrapades 1a oktober och blödde i nästan tre veckor, den 11 nov fick jag en två veckor lång blödning som inte på något vis liknade en mens (kom pyttelite varje dag och ingen mensvärk alls), fick sedan mens igen 16 dec och har absolut ingen aning om när jag har bim, men det återstår väl att se hur det blir med den saken! :p Förmodligen så kommer mensen denna gång också tyvärr, men då kanske jag iaf får en bättre koll på min cykel :)

    *****************

  • Svar på tråden Börjar om igen.
  • Nimah

    Den lever! Mätte 16mm villet motsvarar 8+1 som jag själv räknar att jag är idag. Såhär långt har inte de andra klarar sig. Det finns chans ändå!

  • Augusti82

    Åh va roligt att ni fick se ert lilla pyre! Sprattlade den mycket?

    Vi var på vul igår o fick se ett liiiiiiiiiitet litet pyre med ett litet hjärta. Men hon trodde inte jag var i v6+4 utan mer 6+1. Så hon ville att vi skulle komma tillbaka nästa måndag den 6 oktober så att vi skulle se att den växt ordentligt. Då kommer jag vara i 8+2. Spännande! Men det är skönt att ha kommit förbi denna milstolpen. Sambon grät av glädje igår. Det var så underbart!

  • Nimah
    Augusti82 skrev 2014-09-25 07:38:45 följande:

    Åh va roligt att ni fick se ert lilla pyre! Sprattlade den mycket?

    Vi var på vul igår o fick se ett liiiiiiiiiitet litet pyre med ett litet hjärta. Men hon trodde inte jag var i v6+4 utan mer 6+1. Så hon ville att vi skulle komma tillbaka nästa måndag den 6 oktober så att vi skulle se att den växt ordentligt. Då kommer jag vara i 8+2. Spännande! Men det är skönt att ha kommit förbi denna milstolpen. Sambon grät av glädje igår. Det var så underbart!


    Vad härligt! Grattis! Skönt att få komma tillbaka snart igen. Vid mitt vul i v 6+2 mätte den också tre dagar mindre, men den hade vuxit ikapp till 8+1 helt enligt min beräkning vid nästa vul. Så tre dagar är lätt inom felmarginalen. Jag såg inte om den sprattlade, hon kollade runt och höll inte stilla så då var det svårt att se om den rörde sig.

    Jag var på inskrivning hos bm igår. Fick remiss för ett ul till näsa vecka, få är jag i v 10+, sen kub och rul. Hoppas få kallelsen idag så jag har ett datum att sikta in mig på.
  • agneta77

    Hej allihopa!
    Hur mår ni? Hoppas allt går bara bra för er hela högen :)
    Jag har nu snart avverkat andra veckan som mammaledig och åå så skönt det är!! Flera har sagt att mammaledigheten med första barnet är bästa tiden i livet, och jag kan nog hålla med om det faktiskt. Bara går hemma och myser på. Pysslar litegrann varje dag, här finns nog att göra. :) 10.10. idag och vi har beräknat 11.11. (eller 8.11. enligt oss själva). Nu är det nog nära!! Jag har börjat oroa mig lite smått, inte över förlossningssmärtan, men över om nåt skulle hända bebisen eller mig. Jag skulle annars inte "vara så orolig över mig själv", men när jag tänker på om min sambo skulle lämna ensam med lillen så kommer det tårar. Jag har redan sagt åt honom att jag vill inte att han lämnar ensam ifall det skulle gå så, utan jag vill absolut att han hittar en ny vän isåfall. Och så grät jag över det också. (hihi) Jag har blivit så-å känslig nu igen, oj oj. Inte ovanligt med gråt 3-4 gånger per dag.. av olika orsaker. En på jobbet hade mistat sin katt, den hade blivit överkörd. Jag vet vilken kattvän hon är, så åt det grät jag nog säkert i 5 omgångar. Det är inte lätt inte.. :) När jag gråter så kommer det riktigt från hjärtat kan man säga, tårarna bara rinner. Men sen går det över i ett nafs också, skönt. Inte så att jag på nåt sätt känner mig deprimerad eller nåt - jag har bara ingen kontroll över mina känslor överhuvudtaget.

    Symptom.. för nån vecka sen märkte jag lite bristningar på magen. Jag vaknade en natt och hade så ont på vänster sida högt upp när jag andades in, usch otäckt var det. Det har inte återkommit. Trycket neråt har ökat, han bökar på ordentligt ibland den lille gossen. <3 Mitt järnvärde var 113 sist så nu tar jag lite extra järn, får se hur magen kommer reagera på det. En rackarns hemorrojd har jag dragit på mig också.. =) Dom lär ju försvinna efter förlossningen, vi hoppas på det. Inget jag besväras av överhuvudtaget, men jag vet ju att den är där den fulingen. =] Jag blir fort utmattad, efter 15 minuter långsam promenad är jag nöjd, då ökar också trycket neråt. Sammandragningar ibland men ingen ond ännu. Nu har jag ökat ca 3 kg i vikt. Blodtrycket är i högre laget, så det försöker jag ha koll på.

    Snart kommer sambon hem från jobbet, och då blir det pizza! :) Sköt om er och skriv gärna en liten "rapport" om läget. Ha en skön höst!

    {#emotions_dlg.flower}

  • Nimah

    Skönt att du inte har så långt kvar nu Agneta! Jag är inne i v 12 nu och har KUB på onsdag. Hoppas innerligt att allt ser bra ut då för jag orkar inte göra om de här första veckorna igen. Har mått rätt illa den här gången. Men det känns bra så jag tror det kan vara vår tur nu äntligen :)

Svar på tråden Börjar om igen.