Anonyma viktklubben

Hoppar på den här tråden. Jag har haft en tuff höst, och trillat tillbaks i lite dåliga vanor. För ett par år sen la jag om kosten, blev av med mitt sockermissbruk, klarade mig undan förkylningar jag som brukat bli sjuk jätteofta, och gick ner från 93 till 78 kilo på köpet. Sista månaderna har jag börjat känna den där otympliga känslan av att magen är i vägen igen, och i måndags tänkte jag att nu får det vara nog! Vågen visade inte mer än 80,1, men mående och ork talar sitt tydliga språk. Dags att vända trenden och ge sig på de där sista tio kilona! Gällande maten så funkar den kostomläggningen jag gjorde, med mycket ekologiskt, bakar allt bröd på stenmalet eko-mjöl för bästa näringsinnehåll, mycket grönt, råris, fullkorn, quinoa, baljväxter, ägg, och naturliga fetter. Kött vill jag ha närproducerat, men det är mer av etiska principer. För att få något färskt grönt av bra kvalitet så här vintertid gör jag groddar. Det är mat jag mår bra av, som minskar sötsuget effektivt, och jag blir mätt på små portioner. Min matfilosofi är maximalt med näring per kalori. Maten fixar jag, men det jag behöver pepp med är träning. Jag har aldrig varit vältränad, och gillar inte fysisk träning nåt vidare. Har dålig kondition, svårt att motivera mig och tycker det är allmänt tråkigt. Räddningen är väl att jag har ett rörligt jobb, och inte sitter särskilt mycket på jobbet. Men det vore kanske läge att försöka bli lite mer vältränad, nu när jag känner mig motiverad att ta tag i hälsan. Jag är 180 lång, skulle vilja väga strax under 70, och känna mig starkare.

Måndagsvägt mig, och det stannade på 79,3. Det känns lite för lite ner, när man känner sig såpass motiverad, men jag får väl trösta mig med att det ändå var neråt och inte uppåt. Ska försöka ta mig i kragen och gå nån promenad, men det känns så fasligt långsamt. Blir det bara vår så kommer jag att cykla till jobbet, men ännu är det inte riktigt läge. Men att bättra på kondisen innan dess vore inte helt fel! Cykla trivs jag med, för det känns inte som träning. Man gör det inte bara för att träna, utan för att i första hand ta sig dit man ska, utan att belasta varesig miljön eller plånboken onödigt mycket. Det tänket funkar bättre som motivation för mig än att försöka bli snygg eller stark. Maten går fortsatt bra. Jag lyckades dämpa sötsuget jag lagt mig till med underhållstekniker med en flaska mivitotal. Återigen tror jag att eventuella brister på vitaminer/mineraler/spårämnen kan skapa sug efter det ena eller andra. Jag brukar dock inte ta till tillskott annat än en kort period, för att återskapa nån slags balans. Annars är det hundra gånger bättre att äta näringsrik mat istället. Men det är så skönt att jag hittat metoder att kontrollera mitt sötsug. Det har varit sötsuget som kontrollerat mig fram tills för två år sen då jag ändrade kosten.

Ett litet tips för den som är godissugen. Skär ett äpple i små tärningar, lägg i en burk med lock, strö på kanel, sätt på locket och skaka. Brukar göra det till min son när vi ska åka bil lite längre. Han blir enormt speedad av socker, och det funkar faktiskt toppen som bilgodis åt barn (och vuxna med).

Det vore lite kul att skaffa en stegräknare och se hur mycket jag går i jobbet. Jag vikarierar i äldrevården, och lite beroende på vilken arbetsplats jag blir utringd till så varierar det förstås. Men på något ställe sätter man knappt ner rumpan annat än på rasten, och då får man nog ihop en hel del skulle jag tro. Antagligen är jobbet räddningen för mig, eftersom jag har så svårt att motivera mig till motion på fritiden. Men nu ska jag försöka få till något litet i alla fall!

Stegräknare brukar väl finalstatus ladda ner som app till smartphones. Tyvärr har jag inte tillräckligt med minne för en sån "lyx-app".

Den stora utmaningen för mig är nog mer att bli lite vältränad. Men jag är väl inte tillräckligt fåfäng, hehe. Eftersom jag har skadat knäna flera gånger så är det nog bättre för kroppen att väga lite mindre. Och lite extra styrka skadar nog inte heller. Så lätt att förstå rent intellektuellt, men min inneboende latmask tycks helt immun mot intellekt.

Å, tack! Just BH är ett stort bekymmer, som ofta stoppar mig från att röra på mig. Har aldrig hittat någon i min storlek, och undrar lite om en BH utan bygel verkligen klarar av att hålla lite större byst på plats om man tänker sig exempelvis springa?

Jag väger mig lite när jag har lust. En gång i veckan, på ungefär samma tid på dagen ska väl vara lämpligt. Men jag är inte fullt så regelbunden av mig. Framför allt då för att man helst ska väga sig innan man klätt på sig för mycket, och vissa mornar är jag rätt frusen. Men i morse visade vågen 78,6. Det kändes glädjande, eftersom jag varit lite nere och känt för att ge upp ett par dar. Så även om det med största sannolikhet rör sig om nån slags normalvariation, så fick jag en liten sporre! Jag fyller år i slutet av februari, och tänkte försöka se om jag kan klara 75 kilo till dess. Som ett delmål att sporra sig lite extra inför. Fast det kan nog bli tufft, eftersom jag vägt runt 78 ganska länge, och jag nu bara tappat det jag lagt på mig de månaderna jag trillat tillbaks lite i sockermissbruket. Men alldeles omöjligt ska det väl inte vara?! Utgångsläge 7/1: 80,1 kg Idag 15/1: 78,6

Och varför funkar inte radbyte? Texten blir ju jäkligt tungläst när styckeindelningen inte kommer med i det färdiga inlägget!

Det går! Och antagligen kommer knät att kännas bättre när vikten börjar rasa.
Jag tappade nog modet av lite andra orsaker. Livet runt omkring, stress, tjafs i förhållandet och lite sånt som rubbar cirklarna. Då var det lite skönt att vågen visade mindre. Jag fick tillbaks motivationen! Måste bara testa radbyte. Två tomrader, få se om det syns.

Har varit bortrest några dar, och klarat mig nöjaktigt med maten tycker jag. Alltid svårare när man inte är hemma och kan ha koll på vad som lagas. Vågen stannade på 78,2 i morse, så det går långsamt neråt i alla fall! Jag har också väldigt olika behov inom familjen. Allt från riktig övervikt, till mig som behöver gå ner för att jag ligger lite för nära övervikt, till aktiva växande barn som kan och behöver äta hur mycket som helst. Jag köpte en dietvåg från Lidl igår, för att få lite bättre koll när jag ska laga lunchlådor, och blev genast varse att pasta är grymt energitätt. Jag gjorde en jätteladdning köttfärssås, och vissa lådor med pasta, och vissa med kokt helt korn. Och medan jag knappt kunde ta nån pasta alls innan kalorimängden jag beräknat var uppfylld, så hade jag nästan svårt att rymma kornet i matlådorna. Lägg därtill att det mättar bättre och har högre innehåll av mineraler, kostfibrer och dylikt, så vinner kornet med hästlängder! Ändå kör jag saltå kvarns pasta, eftersom jag upplever att den ger bättre (längre) mättnadskänsla än andra sorter. Så jag kan tipsa om den där vågen, som antagligen hör till veckans erbjudanden från Lidl. Mäter vikt, kalorier, protein, fett, kolhydrater osv. Och den var inte oanständigt dyr heller! Startvikt 7/1: 80,1. Vikt idag: 78,2. Mål: en bit under 70.