Anonyma viktklubben

Nån mer än jag som undrar hur det gått för trådstartaren? Har inte sett henne här på länge, och funderar lite hur det går... Jag har i alla fall haft glädje av den här tråden, och hoppas att hon kan få del av den!

Jag tror inte att soffan är nån dålig plats att göra sit ups. Jag har nog alltid kört dem i sängen, och det borde ju vara likvärdigt. Men var uppmärksam på kroppens signaler för säkerhets skull... Själv har jag tappat totalt fokus. Brakförkyld, och har överätit tredje dan i rad. Dags för nya tag, eller ge upp. Men det känns lite halvdumt nu... Skulle väl helst hitta nåt vettigt sätt att styrketräna, men eftersom det är hemmaträning som gäller i så fall så har jag svårt att komma på nåt bättre än just sit ups och armhävningar. Jag är stark i mage/rygg, men enormt svag i bröst/armar/axlar. Får väl se vad det kan bli..

Välkommen! Gb, är det banding du syftar på eller bypass? Jag gissar att det är ganska olika näringsupptag mellan de metoderna. Det som funkar för mig som sockermissbrukare är att käka riktigt näringsrik mat. Har man brister så upplever jag att suget blir jobbigare att hantera... Det är faktiskt himla skönt att kunna styra det där beroendet, istället för att låta beroendet styra mig! 5,2 kilo sen 20/3 är ju jättemycket, så du är garanterat på god väg! :) Jag har slutat med omeprazolen och har tappat 2,5 kilo på tre dar, trots att jag ätit lite i överkant, så det måste ha varit den som gjorde att det gick trögt ett tag för mig. Nu är jag ju nästan i mål, känns helt konstigt... Då gäller det att hitta balansen sen. Spännande!

Helgen har nog gått bra. Värre nu idag. Trött och aningen febrig, och sug efter precis allt. Den där föreställningen att alla möjliga problem åtgärdas genom att äta är skitjobbig! Mår jag lite sämre en dag så nog fan ska det ätas... Jag har uppenbarligen krympt magsäcken såpass att jag inte kan äta så mycket, så det där "äta för att jag mår dåligt" leder bara till illamående. Dubbelt dumt! Behöver lite nya kläder, och har en resa till huvudstaden inplanerad i slutet av veckan. Träffa vänner, dricka nåt alkoholhaltigt och shoppa lite. Ska bli riktigt kul, fast just nu är jag lite för trött för att ens se fram emot det... Hittade dock mina gamla byxor, och gjorde en "selfie". På bild ser jag det jag inte ser i spegeln. Även om jag har ca två kilo kvar till uppsatt mål så är jag ju fasen i hamn! Kändes lite bättre då.

Min sambo ska göra en överviktsoperation (fast han vill göra en sleeve), så jag har läst och läst och läst om de olika metoderna. Och sett att det finns rätt många i din situation. Som inte går ner riktigt efter en gbp, och samtidigt har problem med näringsupptaget. Svår sits, men jag hoppas du fått ordning på bristerna nu!

Sen kanske man själv vill tycka man är snygg! Män har uppskattat mitt yttre både som större och mindre. Men vad spelar det för roll om man inte trivs själv?

Nåt särskilt eller bara en motig dag? Skickar en kram i alla fall. Och hoppas det går bättre för dig än för mig att inte fastna i att trösta med mat... Ibland kanske det är bra att kunna skriva ner deppigheten här i tråden istället... Som en terapi för att slippa matfixeringen...

Stor. Skitjobbigt... Är man van att trösta sig med mat och godis är det grymt jobbigt att stå emot. Och äter man då eländet så triggas suget efter mer... Jag har också haft några jobbiga dagar, inte lyckats stå emot, och känt mig skiträdd att trilla tillbaks nu när jag i princip är i mål med vikten. Mitt immunförsvar tar också en himla stryk när jag sockermissbrukar, så jag vill inte trilla dit av den anledningen heller. Och jag har varit lite för nära mina gränser... Men vad kan man göra? Att trilla dit och ge efter för suget en gång är ju faktiskt bara en gång. Det vi håller på att bygga upp nu är en ny vana. En ny livsstil. En livsstil som på sikt gör både sug och annat lättare att hantera. Så häng kvar. Döm dig inte för ett litet misstag. Imorgon är en ny dag, och vi kämpar tillsammans här, trots att vi inte känner varandra!

Tisdagsvägning: 67,9 kg. Trist, då det i fredags visade 66,2. Men själva grundanledningen till att jag satt 65 som mål, trots att jag ändå har en rätt perfekt vikt nu. Jag vill ha marginalen att hinna vända det innan det drar iväg för mycket. Vet hur snabbt det kan gå åt fel håll. Så målet på 65. Fortsätta med tisdagsvägningarna och se till att aldrig mer hamna över 70.

Just hemkommen från ett par dar i huvudstaden i goda vänners sällskap. Jag har svårt att få till ätandet på resande fot, och alkoholintaget kan man nog säga ett och annat om. Men, jag behövde faktiskt komma bort lite! Har köpt ett par nya byxor. Tröjor behövde jag inte köpa en massa, för min kompis ska snart flytta, och var glad att få rensa ut lite kläder hon inte använder. För mig cart det värsta bekräftelsen på att det verkligen hänt saker med vikten. Kan jag ärva kläder av min skitsmala kompis så ljuger badrumsspegeln för mig! Big time!

Tja, dömer och dömer. Jag tycker mest bara att jag ser ut som jag alltid har sett ut. Men det är ju rätt många kilos skillnad, så jag borde ju se det, kan man tycka. Nåväl. Tillbaks på banan när det gäller maten, men förkyld. Mer svid i halsen och gucka i luftvägarna. Jag blir galen på det snart!