Är du feminist?
Enligt Wikipedia verkar feminister för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen.
Vad är feminism för dig och kallar du dig feminist?
Svara och diskutera i tråden.
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen. -
Svar på tråden Är du feminist?
-
Anonym (Anders) skrev 2014-01-10 07:44:08 följande:Nu är ju feminismen en bred och öppen rörelse. Det är en ideologi som är fri att ta till sig och tolka på olika sätt, så det är knappast möjligt för "feminismen" att göra gemensamma ställningstaganden eller avståndstaganden. Det blir upp till enskilda feminister eller organisationer att ha olika förhållningssätt. Därför kan heller inte "feminismen" som sådan ta till sig kritik, däremot kan enskilda feminister och organisationer naturligtvis göra det. Och som jag skrev tidigare så finns det inbyggt i vår ideologi att hantera kritik, men det betyder ju inte att all kritik ska/bör hörsammas. Det finns väldigt mycket kritik som bygger på icke-feministisk grund. Feminister kommer alltid störa och uppröra.
Så länge vi lever i ett djupt ojämställt samhälle så kommer feminismen att vara störande och upprörande för en del män. Män bör så klart också delta i den feministiska kampen, men ytterst är det viktigt att kampen inte urvattnas av de som "inte vill bråka". Om medborgarrättsrörelsen inte hade bråkat i USA hade de svarta fortfarande inte fått sitta på bussen.Som Kung Edward Longshanks nästan sade enligt populärkulturen: Problemet med feminismen är feministerna.
Du försöker nu vända detta mot mig och säga att jag har problem med detta eftersom jag är man men det är inte sant. Detta är precis som jag sade tidigare med att problemet uppenbart är mitt, inte "erat". Jag har problem med den typen av argumentation.
Jag är skeptiker först och främst. Skeptisk mot samhällets strukturer, alkoholkultur (som förövrigt är en extremt stor bov då det gäller mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot andra män eller vad som helst men som ändå inte feministiska rörelsen i sverige vill ta i med tång), skeptisk mot rörelser som med ett tillsynes enkelt budskap försöker få folk att ta på sig en "självklar" stämpel utan att tänka efter för mycket.
Åtminstone delar av feministiska rörelsen i Sverige har dessutom en remissinstans i form av ROKS som jag förstår har behövts tidigare men som det ändå har stormats om rätt mycket på senare år. Hur ser rörelsen i stort på att radikalfeminister sitter och pillar på lagar? Nä, visst ja... Det går inte att svara på eftersom det inte är en sammanhängande rörelse. Vissa jublar och andra håller tyst för allas bästa.
Jag tror att det är mest vänstermänniskor jag har mest problem med och även där ser jag mig själv som mer vänster än höger men tål inte stora delar av argumentationen och handlingarna som utförs. Ändamålen helgar medlen... Även där så sägs det vara några få rötägg som förstör för stora massan och även där känns det som man inte riktigt tar avstånd ifrån de delarna av ideologin.
Jag vill inte att min personliga åsikt kidnappas och används för syften jag kanske inte står för. Jag är för jämlikhet. Räcker inte det? -
Om du läser inlägget igen så ser du att jag även skriver att man inte behöver vara ödmjuk mot förtryckande män heller. Det spelar liksom ingen roll om det är tokiga radikalfeminister eller tokiga män. Alla galningar får man ju ta avstånd från.Anonym (Anders) skrev 2014-01-10 08:39:34 följande:Om jag förstår dig rätt så ska man alltså inte vara ödmjuk och lyssnade utan ta avstånd om någon som är en del av den feministiska rörelsen uttrycker s.k. radikalfeministiska åsikter?
Om det däremot kommer en ifrågasättande härlig man så ska man däremot vara ödmjuk och förstående?
Jag får inte riktigt ihop det. Själv tycker jag att det bästa är att vara ödmjuk och lyssnade i båda fallen, förutsatt att personerna har goda intentioner. Vad som jag antar gör att människor som vill "stöta och blöta saker" ibland inte bemöts ödmjukt är nog att det väldigt ofta kommer människor med låg förståelse för feminism och ställer samma frågor som miljontals andra har gjort innan dem. Det blir helt enkelt tjatigt. Det är ju iofs inget argument för att inte bemöta dessa sakligt och korrekt, men det kan kanske vara en förklaring till att det inte alltid blir så.
Generellt skulle jag dock vilja uppmana män att vara mindre lättkränkta, mer reflekterande och mer öppna för att rikta kritik även mot sig själv. Det är nog nödvändigt för att bli feminist.
Jag tycker för övrigt att radikalfeminism/radikalfeminister i denna tråd används på ett antifeministiskt och obehagligt sätt. Radikalfeminism är en gren inom feminismen som man kan tycka olika saker om, men här tycks begreppet användas ganska osakligt och snarast som den klassiska metaforen "hysterisk kvinna". Radikala kvinnor har alltid utdefinierats som "hysteriska" så att man har sluppit lyssna på vad de har att säga.
Självklart ska man vara ödmjuk till alla människor men vad jag ser är att det är allt för många feminister som värderar att få sista ordet, få rätt, slå ner motståndet högre än att värdera att få med sig en medspelare just när det kommer till att tala med män som råkar ställa en för känslig fråga. -
SkatanPåTaket skrev 2014-01-09 15:23:01 följande:Absolut, jag är feminist! Den lilla grupp bestående av militanta radikalfeminister är inte en del av den feminism jag står bakom. Den radikala feminismen känns ojämställd, så som jag upplever den.
Det är viktigt att tänka på att båda könen missgynnas genom patriarkatet, men att kvinnor över större delen av världen är mer utsatta än män - därför hamnar större fokus på kvinnors situation.
-
Jag försökte göra en jämförelse för att förklara att lika rättigheter inte behöver betyda lika möjligheter och därför använde jag fattig - rik som ett exempel eftersom folk av någon anledning har lättare att förstå det än skillnaderna mellan kvinna och man.Haskel skrev 2014-01-10 12:12:05 följande:Består alla familjer, i små lägenheter, i Lindängen enbart av kvinnor?
Eller har familjen sämre möjlighet, pga av att kvinnor världen över är underordnade männen?
Alla har vi olika förutsättningar, som till viss del kan påverka våra möjligheter. Bara min kroppsbyggnad omöjliggör en karriär som basketproffs eller sumobrottare. Det är ju inget generellt problem, snarast ett individuellt. Det finns inget jobb/karriär, som jag automatiskt har alla möjligheter till, just för det faktum att jag är man.
Mina möjligheter bygger på personliga fördelar, inte pga av mitt kön.
Att vissa föds fattiga och andra rika, är väl i huvudsak inte ett feministiskt problem.
De problem som drabbar kvinnor är inga individuella problem utan drabbar alla kvinnor i större eller mindre utsträckning, dvs ungefär hälften av jordens befolkning. -
Ok. Det enda jag kan säga är att jag inte alls håller med dig.LindaSolis skrev 2014-01-10 13:10:32 följande:Om du läser inlägget igen så ser du att jag även skriver att man inte behöver vara ödmjuk mot förtryckande män heller. Det spelar liksom ingen roll om det är tokiga radikalfeminister eller tokiga män. Alla galningar får man ju ta avstånd från.
Självklart ska man vara ödmjuk till alla människor men vad jag ser är att det är allt för många feminister som värderar att få sista ordet, få rätt, slå ner motståndet högre än att värdera att få med sig en medspelare just när det kommer till att tala med män som råkar ställa en för känslig fråga.
Feminister kan säkert uppfattas besvärliga i ett samhälle som är patriarkalt, eftersom den som blir ifrågasatt för sin maktposition ofta inte gillar det. Det är dock något vi aldrig kommer ifrån om vi vill förändra samhället. -
Men Sverige är ju knappast patriarkalt? Och här härjar de rabiata fritt...Anonym (Anders) skrev 2014-01-10 18:50:11 följande:Ok. Det enda jag kan säga är att jag inte alls håller med dig.
Feminister kan säkert uppfattas besvärliga i ett samhälle som är patriarkalt, eftersom den som blir ifrågasatt för sin maktposition ofta inte gillar det. Det är dock något vi aldrig kommer ifrån om vi vill förändra samhället. -
Något som jag uppmärksammat som djupt obehagligt och nedsättande är synen på äldre svenska män(kvinnor också för den delen men speciellt män). Folk talar om köttberg och driver med "vita kränkta män". Att vara en fet svensk man i 55-årsåldern framställs som det minst attraktiva man kan vara. Inte bara män råkar ut för detta. Föraktet för äldre är utbrett. De anses föråldrade, omoderna och dessutom klankar folk ned på deras namn. Själv ser jag upp till äldre människor.
-
Att man driver med andra beror på en osäkerhet hos sig själv. Men ja det är synd.DenNamnbitne skrev 2014-01-10 19:12:14 följande:Något som jag uppmärksammat som djupt obehagligt och nedsättande är synen på äldre svenska män(kvinnor också för den delen men speciellt män). Folk talar om köttberg och driver med "vita kränkta män". Att vara en fet svensk man i 55-årsåldern framställs som det minst attraktiva man kan vara. Inte bara män råkar ut för detta. Föraktet för äldre är utbrett. De anses föråldrade, omoderna och dessutom klankar folk ned på deras namn. Själv ser jag upp till äldre människor.
Det är också tragiskt att det nästan alltid i komediserier är männen som framstår som klumpiga och korkade. Men kvinnor gudbevars får man inte driva med. Man får absolut inte skämta om kvinnor för då blir det sexistiskt. Män får man skratta på bekostnad av utan att någon reagerar.
Respekten för äldre ja det är något som vi tappat. Det finns många gamla värderingar som gått till spillo. Vissa saker är det ju bra att vi har utvecklats och tagit avstånd från (tex barnaga) medan annat är väldigt synd att vi inte längre efterlever. Vi misshandlar språket, vi kan glömma mycket av det som heter artighet, uppförande och moral. -
Javisst finns det mycket som har gått förlorat genom tidens gång. Visst är det naturligt med förändring, men ibland kan man tycka att förändringen enbart känns påtvingad någon annanstans ifrån. Att försöka bevara gamla ord och åtbörder torde vara något som gagnar alla. Att istället för att vara alltför snara med att anamma amerikanska slanguttryck borde vi leta reda på gamla svenska, eller nya svenska som står för något motsvarande. Vårt ansvar för gamla och barnen är något annat som gått förlorat. Idag är ju det enda som betyder något det personliga identitetsprojektet.liv tjänarinnan skrev 2014-01-10 19:28:35 följande:Att man driver med andra beror på en osäkerhet hos sig själv. Men ja det är synd.
Det är också tragiskt att det nästan alltid i komediserier är männen som framstår som klumpiga och korkade. Men kvinnor gudbevars får man inte driva med. Man får absolut inte skämta om kvinnor för då blir det sexistiskt. Män får man skratta på bekostnad av utan att någon reagerar.
Respekten för äldre ja det är något som vi tappat. Det finns många gamla värderingar som gått till spillo. Vissa saker är det ju bra att vi har utvecklats och tagit avstånd från (tex barnaga) medan annat är väldigt synd att vi inte längre efterlever. Vi misshandlar språket, vi kan glömma mycket av det som heter artighet, uppförande och moral. -
Det får jag nog säga att jag är. Skriver under på följande:
“Feminism is the radical notion that women are human beings.”
