22 månaders som plötsligt blivit svår att lägga

Det är väl klart att ni ska sitta med honom när han behöver det. Kanske dags att se över middagsvilan. Sover han väldigt länge? 

Jag håller med ovanstående. Självklart ska ni stanna hos honom tills han somnar om han vill det. Det finns ingen poäng med att neka ett litet barn närhet när hen ska somna. Ingen poäng alls.

Och om det är jobbigt att sitta och natta så söv honom i er säng så att ni kan ligga och natta, och sen lyfta över honom till hans säng, eller skaffa honom en större säng som ni också får plats i.

Och sömnbehov förändras ju hela tiden. Det minskar ju äldre barnet blir. Han kan ju inte sova samma tider för alltid. Han behöver väl inte lika mycket sömn längre..?
Sover han något på dagen?
Vår son tog tid på sig att somna på kvällarna runt 2-årsåldern, och då tog vi bort dagsömnen, och genast blev det bättre igen.

Vår dotter är i samma ålder och har sedan en vecka tillbaka blivit väldigt svårt att lägga. Tidigare räckte det att en av oss läste saga i tio minuter och sen kunde vi pussa godnatt och lämna rummet så somnade hon själv. Nu kräver hon att vi ligger kvar tills hon somnar, vilket tar ett bra tag så det är ju lite uppförsbacke.

Vi tänker att detta som så mycket annat, bara är en fas och tänker göra det som funkar, alltså ligga kvar hos henne tills hon somnar, tills fasen är över. Det händer just nu väldigt mycket med hennes språk och vi ser det väl som ett utvecklingssprång. Vi vet ju att hon har förmåga att somna tryggt själv och tänker att hon när detta är över kommer göra det igen.

Idag sov han " länge " ( över en timme ) men då hade han också sovit mellan 20-0515 bara .

På helgerna har han ( ja innan detta började) sovit upp emot 2,5 timme ibland och ändå somnat på kvällen

Problemet är inte att han inte är trött. Ögonen går i kors

Men ja vi får nog göra så. Sitta med :) Vill bara inte att det ska bli en dålig vana för det är tråkigt när hela kvällen går bort , men såklart går ju hans behov före. Tänkte mer att han kanske grinar för att han märker att det funkar .. Äsh jag vet inte.

Han sover på förskolan mellan 45-1 timme.

Men som jag skrev tidigare Så brukar han sova mer på helger hemma och det har inte varit problem innan. Men han blir ju äldre såklart..

Att sova i vår säng är inget alternativt. Vi har provat hundra ggr både när jag velat ha honom här samt när han strulat men han kommer inte till ro , hans säng i vårat rum funkar däremot bra. Och lyfta över funkar inte heller då han vaknar .

Men han kanske får flytta in hit en stund till :)

Ja det stämmer säkert att det bara är en fast

Jag är bara " orolig " att om vi vänjer honom med att vi sitter där- så kommer vi behöva göra det alltid .

Vi får se hur det går. Hur sover din dotter en normal dag? När somnar / vaknar hon samt hur länge sover hon på dagen?

Den sk. närmandefasen kickar in i den här åldern, vår tjej är 21 månader och likadan. För oss har det hjälpt att krama, pussa och ligga nära och jobba aktivt på att hon inte ska känna att vi överger henne. Och inte stressa fram att hon somnar, bara vara snälla och låta henne böka runt i sängen tills hon kommer till ro. Man får anpassa sina kvällar efter barnens behov, som du säger.

Det är inte lätt att vara liten!

När jag läser din trådstart så känner jag spontant att ni nog har varit lite bortskämda ;) Det är inte många barn i den åldern som har sovit så bra hela tiden.
Våran pojk (2,5 år) har haft flera faser då han har varit svår att lägga, vaknat tidigt etc. Just nu är han inne i en bra fas och sover mellan 8 på kvällen-8 på morgonen :)

Vi ligger dock alltid bredvid honom i hans säng tills han somnar, och har alltid gjort så. Han har börjat att sluta med middagsvilan och jag har märkt stor skillnad vid nattningarna, nu slocknar han på 5-10 min. 
Nu går han bara 15 tim/v, ett barn som går längre dagar på förskolan behöver antagligen middagsvilan.

Vissa tider har vår son behövt jättemycket närhet, då har han fått ligga bredvid oss i våran säng. Sömnen påverkas förstås lite för oss när han behöver så mycket närhet, eftersom han vill ligga väldigt nära. Men så länge han mår bra så tycker jag inte det är så farligt, sedan kan man ju hjälpas åt. Den ena föräldern kan få sova ostört i ett annat rum en natt, och så byter man till nästa natt tex.

Tror inte du ska känna dig orolig för att det ska bli en vana att sitta bredvid honom. Vissa kvällar har vi fått ligga bredvid 1-2 timmar, men dom faserna går alltid över. Nu går det som sagt jättesmidigt, och sedan har vi hela kvällen för oss själva och det är lyx tycker jag ;)

Vår dotter valde själv i början av hösten att somna ensam så vi tänker att när hon väl kommit ur vad det nu är kommer hon välja det igen men det vet vi då klart inte. Hon ska dessutom bli storasyster om två månader så vi utgår ifrån att hon kommer behöva extra närhet då så det kan kanske bli en längre period men då får det bli så. Att lämna henne att somna själv när hon är orolig och vill ha oss nära känns inte aktuellt.

Hon somnar runt 19.30-20.00 och vaknar runt 6.30 men det varierar med en halvtimma plus eller minus och sover runt 90 min på dagen. Däremot är det alltid något uppvak under natten, har vi tur handlar det bara om en klunk vatten och ett avkastat täcke, har vi otur är det mardrömmar som gör att vi får lägga oss med henne i hennes säng en stund och kanske ge lite varm mjölk. Hon har haft rätt intensiva drömmar på sistone.

Ja vi har nog varit lite ( mycket ) bortskämds med hans sömn. Därför det känns så himla , ja, jobbigt om man får säga så.

Men jag ska ta till mig allt vad ni har sagt.

det går ju mkt fortare om vi sitter bredvid än om vi låter honom vara ledsen en stund och sen sitter breve. Såklart!

Nu vaknade han precis och fick välling + ny blöja och sen skrek han " pappa sitta " , ja så nu sitter han där inne och det är tyst. Håller tummarna att han somnar om för det är som alla säger viktigare att han får sova och känna sig trygg.

Han går också 9-15, men sover inte din som på förskolan?