Bad soc om hjälp...

Tycker det är lite svårt att förstå vad det är du vill att soc skall hjälpa till med, vad du helst skulle se till att de ingrep och ändrade i, rent konkret??
Vilka är dina kontakter på soc? Är det familjerätten eller de som gör barnskyddsutredningar?

När jag läser tråden så förstår jag att det är problem med pappan som du vill ha hjälp med, men blir inte förstådd .... sedan är du missnöjd med själva handläggningen som drar ut på tiden utan att du förstår vad som (inte) händer med den hjälp du bett om ....

Om du verkligen jobbar på soc så blir jag mörkrädd.
Förstår inte alls vad du skriver?
TS, hur har det gått?

Det är på tiden att du kontaktar en jurist nu TS! Och gör en anmälan på pappan! Det borde du gjort för längesen!
Han psykar ner dig och verkar ha sociopatiska drag som lyckas manipulera soctanter, även om det senare inte verkar så värst svårt, tyvärr.

Vad, konkret, är det jag formulerat som du inte förstår!??

Det från början som jag ville ha hjälp med, det jag bad om var (då situationen var helt annan än nu), var för pappan och sonen - hjälp med samspel och kommunikation och där jag inte kunde stärka upp då pappan tidigare känt sig kränkt om jag påtalat någon form av brist. Jag har tidigare förstått att det funnits brister i den basala omvårdnaden av barnen men vet att det måste vara väldigt grova brister för att någon ska kunna börja hjälpa till. Det här är en person som vid depressioner har fått boendestöd för att kunna städa och handla, haft godman. Där ingen varken från vården eller något annat ställe tagit upp frågan gällande barnen. Alla backar, så även skolan att göra orosanmälningar då han blir mycket obehaglig och hotfull. Tidigare har jag kunnat stötta upp i hans hem, med barnen, men då jag skaffat en ny man och två barn till så kan jag inte längre det. Jag kan helt klart ta hand om alla barn, men i vårt hem och vårt liv. Jag kan helt omöjligt reda upp och ta ansvar, ta hand om barnen i hans liv och hem nu. Det var det jag bad socialtjänsten om hjälp om.

Sen framkom get större brister än vad jag visste om, det blev tal om LVU och sedan byttes det personal. 

Jag har diskuterat med flera jurister och det är väldigt svårt att få full vårdnad och utan orosanmälningar utförda av barnens omgivningen kommer jag mest troligast förlora barnen helt. Tyvärr vågar inte dom anmäla.

Som fortsättning på tråden har flera av de från socialtjänsten nu försvunnit - långtidsjukskrivna och fler än en har sagt upp sig nu med hänvisning till självbevarelsedrift!?

Jurister avråder helt från att gå upp i rätten mot pappan, menar på att en vårdnadstvist inte kommer lösa situationen.

Nu har information framkommit till mig att pappan varit inskriven vid psykiatrin, varit medicinerad, haft samtalskontakt, boendestöd och godman. Hur dagsläget ser ut vet jag inte utan detta är information socialtjänsten haft i nästan två år nu.

Vart efter tiden går och pappans anklagelser haglar mot mig, vid minsta lilla sakliga och faktagrundad protest eller frågeställning jag kommer med så skriker han - umgängessabotage och hotar om tingsrätten. Jag svarar att han ska köra på och socialtjänsten säger - gå till tingsrätten.Och här står jag och stampar.

Jag behöver inte få rätt, jag behöver inte få ha barnen själv och någonstans pga min inställning så kommer jag ingenstans.

TS dra upp service tingsrätten och se till att få ett definitivt slut på det här. Jag har haft " nöjet" att följa tråden och känner att du måste få ett avslut så att du inte förstör din egna psykiska hälsa totalt. Som du säger att du inte bryr dig vem som får vårdnaden och ja då går det ju smidigare i rätten då du visar vilja till samarbete vilket borde kunna gynna dig. Så här kan du ju faktiskt inte ha det längre. Ditt eget liv har ett värde och också fröken är viktig . Ta det till tingsrätten nu och få det överstökat så känns det bättre sedan!

TS, varför avråder juristerna dig att gå till rätten? Tror de att du kommer att förlora? Eller tror de att fadern kommer göra ditt liv ännu surare om du vinner? Vad är orsaken till att de avråder dig?

Du skriver flera gånger i tråden att "du bara vill få slut på allt". Samtidigt verkar du vara en aning konflikträdd och undvikande, vilket inte fungerar i ett sådant här fall. Du måste ta tag i det ordentligt så att "historien" får ett slut.

Är du 100% säker på att du har rätt och fadern har fel? Är du 100% säker på att du inte har bidragit till konflikten eller gjort barnens situation sämre? I så fall ska du självklart ta fallet till rättegång och få en avgörande dom.

Lycka till!

Man skall inte vara rädd för att pröva det i rätten, långbänksprocesser utarmar ju bara TS själv. Med Soc är det väl lite som så...att väck inte den björn som sover....

Juristerna har alla sagt samma sak, det värsta som kan hända är att jag får fullvårdnad, pappan kommer aldrig sluta sluta - dom menar på att det här inte löser några problem. Dom säger att dom kan absolut företräda mig men det jag är ute efter kan jag nog inte förvänta mig att uppnå via tingsrätten och en vårdnadstvist.

Jag är mycket konflikträdd och undvikande, när det gäller den här personen då jag levt under så många års hot och misshandel. Jag har tagit tag i denna del och arbetar med just det problemet som är mitt.

Kan man någonsin vara 100 % säker på att man har rätt och den andra fel? Det ser jag ju nu att mitt (och framförallt barnens) problem har just legat i min osäkerhet som bara byggdes på genom kontakten med soc, jag var starkare innan.