Bad soc om hjälp...

Jag uppdaterar ts med hur det nu ser ut i situationen.

Har försökt att uppdatera två gånger men försvunnit nu.

Det är nu samma handläggare som varit en period nu och denna börjar förstå och se helheten i "familjens" problem och situation. Jag har nog blivit bättre att få fram vad som är fel och därmed har dom kunnat arbeta bättre.

Jag har även förstått att min tanke från början att soc skulle kunna bedöma pappan som olämplig och flytta över barnen inte är möjlig. Jag ville detta då jag inte ville vara den som sa att pappan gör fel och barnen går under, då jag vet att en livslång strid kommer öppna sig - men där inser jag ju att jag redan är. Soc här arbetar för att föräldrar ska samarbeta, inte bedöma om föräldrar är direkt olämpliga pga psykiska störningar som gör att föräldern brister i omvårdnad och förmågan att ge barnet känslomässig trygghet - det avgörs i Tingsrätten och där beslutas om lämplighet och utifrån detta vårdnad och boende.

Jag har allt mer hållits från ena barnet och nekas umgänge, samt att fler helt ogrundade anklagelser inkommer från pappan. Pappan har även anklagat mig för saker som denna själv utfört och sagt (bevis finns och soc är medvetna och bekräftar att dom vet hur galet det är), och detta används som argument för att jag inte får träffa det andra barnet. Pappan bryter överenskommelser, undanhåller viktig information och tar egna beslut där båda vårdnadshavare behövs godkänna.

Ärendet går nu till Tingsrätten där jag yrkar på hårdare krav än tidigare beskrivet då situationen försämrats snabbt. Jag har fått igenom att pappan har planerat umgänge med det andra barnet, samt genomför detta med hjälp av soc.

Bra TS jag tror tyvärr att tingsrätten är den enda instans som duger i detta fallet. Självfallet skall man så långt möjligt söka lösa detta i dialog eller vanliga familjerätten för att inte köra upp det till tingsrättsnivå. Det är klart att du skall ha fullt umgänge. Vidare måste det vara tungt för dig psykiskt att få en massa anklagelser riktade mot dig utan saklig grund...Allt sådant måste ju utredas.
Det vore kanske inte så dumt om TS fick fullvårdnad. Uppdatera gärna i tråden hur det fortlöper i rätten. Har du fått datum för rättegång ännu?

Jag ser att du endast fått värdelösa svar.

Till en början så det du skriver kring anmälan, ja det är inte så konstigt att han tror det är du, det hade jag dock också trott, speciellt om du först börjat blanda in soc på tvivelaktiga grunder och därefter en anmälan kommit.

Jag tycker du ska tala med fadern själv och komma överrens om någon, säg att du vill samtala utanför soc. och att du kommer vara medgörlig. Sen bli verkligen medgörlig, fråga vad han vill och försök få det han önskar att fungera, samt försök få honom förstå att det inte var du som anmälde honom.

Gör du inte typ såhär, kommer endast barnen att vara eviga förlorare.

Det handlar ju om barnens bästa, inte ditt eller pappans.

Du får ju fortsätta att ta hjälp av soc nu, även om det inte fokuseras på dig. Just för barnens skull, inget annat. Du säger ju själv att dom mår dåligt.

Jag gick med på ett sådant möte, vi har haft det samtalet men han uttryckte mer att även om det inte var jag som gjorde just det har jag säkert gjort annat för att förtjäna resten som kommer att komma.

Jag har bett om krav, sagt, skrivit att jag går med på precis vad som helst till en början bara barnen får lugn och ro. Jag har tagit på mig skuld för allt, varit den som backat, oavsett vad pappan gjort har jag fortsatt vara medgörlig och arbetat för umgänge. Det funkade inte, vilket jag trodde skulle bli bättre än Tingsrätten, har sett så många barn fara så illa när föräldrars konflikt blommar i sådär 4 års utdragen tvist. 

Jag tänkte som du.

TS har ju gjort allt för barnen och satt dem i första rummet. Samtidigt måste alla jämkanden från hennes sida innebära en stor negativ psykisk belastning för henne att ständigt vara den som står tillbaka. Naturligtvis går barnen först men den part som hela tiden tar skuld och last mår ju till slut väldigt illa.
Tingsrätten är ju absolut sista vägen och där får man hoppas att TS når upprättelse och att hennes barn får lugn och ro.

Jag tror inte jag förstår ditt inlägg.

Vi har ett pågående arbete med soc, det sker oavsett tingsrätten eller ej. Det ser inte ut att komma igång förrän okt och för barn är detta en oändlig tid, och oavsett hur ett beslut blir i tingsrätten måste jag och pappan hitta ett sätt att kommunicera och samarbeta - dock är det enklare om någon med "rätt kompetens" kommer in och säger vad som är fel och varför, samt vad som blir bäst för barnen.

Anledningen till att jag gick till soc och sökte hjälp var för att jag ansåg att barnen for illa pga att vi inte kan kommunicera, inte heller pappan och barnen - vi behövde hjälp. Sen har det varit många turer och allt bara försämrats under tidens gång och jag kom till en punkt då jag inte stod ut och avstod umgänge med ena barnet för att jag resonerade att barnet skulle fara mindre illa, om pappan lugnade sig och konflikten minskade. Så blev det inte. Jag hade fel. Jag har under många år orkat med och fått det att fungera, parerat och mött upp föräldern, sen såg jag att barnen var dom som fick betala för att jag var konflikträdd och nu försöker jag med ett annat sätt. 

Jag kanske var otydlig i mitt inlägg, men samarbetet med soc fortsätter med en handläggare som är insatt i helheten och är opartisk gällande oss föräldrar och helt på barnens sida, då är jag nöjd. Men jag har bättre förstått soc begränsningar i sitt utförande.

Nej inget datum ännu.

Mitt juridiska ombud har bett mig fundera på att yrka om skadestånd gällande förtal, falsk tillvitelse, m.m. Samt om inte den tidigare utredning från soc även ska bli rättssak. Det kanske känns annorlunda sedan, men nu vill jag bara få lugnt och att barnen får en kontinuitet och trygghet i sin tillvaro, utan fler utredningar och samtal, bara få vara.

Tyvärr har det blivit såhär i Sverige idag. Föräldrar har bara rättigheter men inga skyldigheter och barnen ska finnas till när och om det passar föräldern. Mitt intryck är att det är så soc arbetar och så systemet i Sverige ser ut. Barnens mående är skit samma bara föräldern alltid får det den vill.

Ja skadestånd för lidandet kan ju på ett vis bli som ett mindre plåster för såren samtidigt finns ju risk för att om du kräver sådant att du gör mannen ifråga än mer omedgörlig i framtiden. Att det kanske väcker än större hämndbegär, men det vet förstås TS själv bäst. Sedan att prova Soc och dess utredning i domstol det är lite samma funderingar jag har där att visst man kan få dem fällda men å andra sidan kan man få svårt att samarbeta med dem senare då det kan väcka ont blod hos dem. Jag skall ta ett eget exempel där jag företrädde ett företag vilka råkade ut för stora kostnader tack vare att det visat sig att ett privat besiktningsorgan hade fuskat tidigare. Den svenska övervakande myndigheten rådde oss att dra dem inför rätten men vi avstod. Detta beroende på att sett till tidigare rättsfall så visst kan vi få rätt mot besiktningsorganet men då vi stod i beroendeställning mot dem också framåt så fanns stor risk för vedergällning i fråga om svårighet i samarbete framåt, därav bet vi i sura äpplet.
Lite samma kan jag känna med TS här att hon kan komma att behöva Soc på sin sida också i framtiden och drar man dem rättsligt finns risken att de fälls samt att de förlorar i anseende/tappar ansiktet offentligt och då kan det bli svårighet i framtiden. Men TS lyssna till dina jurister de kan just sitt område jag tog bara ett exempel från livet.

Fortsättning...

Umgängesschema upprättades via socialtjänsten där pappan fick komma med kraven och jag accepterade detta. Väl framme vid umgängets start vägrade han ge svar angående tider både till mig och soc, senare kom en hänvisning till pappans jurist. Nu menar pappan på att det finns en annan överenskommelse och att det är för mitt bästa att jag följer detta. Socialtjänsten säger att dom inte förstår pappans och juristens agerande och inte är vad som beslutats om och att detta agerande ligger pappan till last i tingsrätten.

Samtidigt fick jag idag höra om en dom där modern förlorade vårdnaden om det yngsta barnet, trots att dom hade tre gemensamt och att det fanns konstaterad/bevisad misshandel på pojken av fadern. Där separerade man syskonen och fadern fick full vårdnad, modern övervakat umgänge 2 t/14 de dag pga fadern påtalade umgängessabotage från moderns sida men saknade styrkande bevis för detta. Detta gör mig orolig och rädd, jag har gått hela mitt liv i den villfarelsen att bara man gör rätt och är snäll så behöver man aldrig oroa sig och rättvisa vinner alltid. Naivt jag vet.

Vad har TS jurist tipsat henne att göra? För visst du kan både göra rätt och vara snäll men det är ju tyvärr inget du vinner på i en pågående konflikt. Ta upp problemet med ditt biträde för att se om ni kan komma med någon motåtgärd. Jag har följt tråden hela vägen och tycker det verkar som om TS varit den som gjort mest eftergift och hela tiden haft ambitionen att hitta en fredlig lösning. Kanske är det dags nu att sätta hårt mot hårt.