• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • Mia8302

    Räkans och Inzmra: tack för omtanken. Jag ringde barnmorskemott idag o berätta vad som hänt och hon tyckte bestämt jag skulle ringa gynmottagningen och be om att få träffa en ny specialist så vi kan få rätt information och känna oss trygga i en kommande graviditet. Så då gjorde jag det och berättade även för dem hur missnöjd jag var med vårt återbesök och den specialist (?) vi träffa. Vi ska få en ny tid. Känns gött. Jag kan inte förändra det som hänt, men jag kan göra nåt åt min maktlöshet och känsla inför det som ska komma.

    Räkans: jag var också jätteillamående innan min förra mens i 2 dgr. Fick t.o.m använda mina seaband mot det som jag använde förra grav. Men sen kom mensen, den här gången dag 27 då den senaste gångerna tagit 32 dgr på sig. Trodde verkligen jag var gravid, ville ju det med.. Vi får allihopa kämpa på och hoppas lyckan kommer vår väg så småningom. <3

  • räkans

    Mia: vad glad jag blir av att höra att det verkar lösa sig. Vi har också stött på ett par riktigt dåliga personer i vården, men de allra flesta har varit fantastiska och förstående. Skönt att det kan hjälpa att höra av sig igen.

    jag ville ju förstås tro att illamåendet tydde på graviditet, men eftersom jag mått så illa änsa sen avbrytandet gjorde det ju mindre troligt. Min första hela cykel nu, och den var 24 dagar, kortare än vanligt, även om ajg oftast är oregelbunden. Blöder mer än vanligt precis som förra mensen. Känns lite oroväckande, borde det inte vara som vanligt nu. När allt annat är skit kunde väl åtminstone menscykeln få vara normal!

  • räkans

    Inzmra: börja testa lite innan beräknad ÄL verkar väl vettigt. Cykeln kan uppenbarligen bli knas nu, så det kan vara både tidigare och senare än normalt...

  • snerkan

    Hej! Tyckte det var dags för en puff:) hur mår ni och hur går det för alla?:)

  • Charlie40

    Jag är på bim+1 eller bim-1 idag svårt att veta riktigt. Har testat svagt streck men oftast efter fem minuter och när det torkat på billiga tester så är nog tyvärr inte gravid :(

  • räkans

    Håller tummarna Charlie!

    Själv mår jag fortfarande illa. Mensen är slut och väntar på ÄL.

    är så himla ledsen igen också. Varit bortrest ett par veckor och mådde rätt bra då. Men när jag kom hem slog allt till igen. Drygt två månader sen nu. Ska börja jobba om två veckor. Känns skitjobbigt, även om det på nåt sätt känns rimlig. Men har verkligen motivation noll.

  • Mia8302

    Samma här. Stressen har tagit ut sin rätt. Var helt knäckt av sorg och ångest i fredags, en av de värsta dagarna i mitt liv. Fick reda på att vårt barn blivit satt i minneslunden i maj och "begravningsbyrån förstår inte vart brevet tagit vägen" som skulle meddela oss detta. Plus det hemska bemötandet vi fick på återbesöket som jag tvingade fram förra veckan. Sen har man gått igenom allt annat som hänt i hela graviditeten, tex att vi fick rul 19+4 och när det konstaterats att nåt var allvarligt fel var läkarn sjuk o det drog ut på tiden att få all info klart. Satt vid telefonen dag 21+6 och fick då info att vi fått godkänt av soc-styrelsen att avbryta och 1 h senare tig jag pillret. En dag senare hade vi inte fått avbryta. Ett rent helvete har detta varit.

    Jag hoppas att jag en dag kan hitta styrkan att försöka igen, men just ny har jag inget förtroende för sjukvården o kan inte tänka på att bli gravid. Även fast jag i mitt hjärta längtar efter detta.

    Förlåt, jag vill inte oroa er andra och komma med negativ energi men jag tycket det är viktigt att sanningen kommer fram i hur det kan vara, för att andra ska slippa detta vi varit med om. Kommer även framföra detta när vi får ett nytt "återbesök" på fredag.

  • räkans
    Mia8302 skrev 2014-08-03 17:40:24 följande:

    Samma här. Stressen har tagit ut sin rätt. Var helt knäckt av sorg och ångest i fredags, en av de värsta dagarna i mitt liv. Fick reda på att vårt barn blivit satt i minneslunden i maj och "begravningsbyrån förstår inte vart brevet tagit vägen" som skulle meddela oss detta. Plus det hemska bemötandet vi fick på återbesöket som jag tvingade fram förra veckan. Sen har man gått igenom allt annat som hänt i hela graviditeten, tex att vi fick rul 19+4 och när det konstaterats att nåt var allvarligt fel var läkarn sjuk o det drog ut på tiden att få all info klart. Satt vid telefonen dag 21+6 och fick då info att vi fått godkänt av soc-styrelsen att avbryta och 1 h senare tig jag pillret. En dag senare hade vi inte fått avbryta. Ett rent helvete har detta varit.

    Jag hoppas att jag en dag kan hitta styrkan att försöka igen, men just ny har jag inget förtroende för sjukvården o kan inte tänka på att bli gravid. Även fast jag i mitt hjärta längtar efter detta.

    Förlåt, jag vill inte oroa er andra och komma med negativ energi men jag tycket det är viktigt att sanningen kommer fram i hur det kan vara, för att andra ska slippa detta vi varit med om. Kommer även framföra detta när vi får ett nytt "återbesök" på fredag.


    Vad ledsen jag blir av att läsa det här. Och vad jag tyvärr känner igen mig. Vi hade också sent RUL, 19+2. Sedan tog det drygt två veckor innan vi fick besked om hur illa det var, pga av långa väntetider mellan besöken, och en borttappad remiss. Är så oändligt tacksam för min MVC-barnmorska som redde upp den borttappade remissen på eget initiativ, annars hade jag gått här med ett väldigt sjukt barn i magen nu. Så det har verkligen funnits ljusglimtar på vägen också. Iaf fick jag beskedet om att det var riktigt illa på telefon på 21+3. Jag var ensam hemma. Fruktansvärt. Precis som du fick jag besked av socialstyrelsen på förmiddagen 21+6, och åkte direkt in för att ta första tabletten då. Själva födandet var två dagar senare, alltså 22+1. Precis som för er hade vi inte fått avbryta om det varit en dag senare, så känner igen den känslan. Och vill inte heller att någon annan ska behöva gå igenom det.

    Kanske lite off-topic för tråden, men kände att jag ville svara. Skicka gärna PM om du vill!
  • lnzmra
    räkans skrev 2014-08-03 18:04:38 följande:
    Vad ledsen jag blir av att läsa det här. Och vad jag tyvärr känner igen mig. Vi hade också sent RUL, 19+2. Sedan tog det drygt två veckor innan vi fick besked om hur illa det var, pga av långa väntetider mellan besöken, och en borttappad remiss. Är så oändligt tacksam för min MVC-barnmorska som redde upp den borttappade remissen på eget initiativ, annars hade jag gått här med ett väldigt sjukt barn i magen nu. Så det har verkligen funnits ljusglimtar på vägen också. Iaf fick jag beskedet om att det var riktigt illa på telefon på 21+3. Jag var ensam hemma. Fruktansvärt. Precis som du fick jag besked av socialstyrelsen på förmiddagen 21+6, och åkte direkt in för att ta första tabletten då. Själva födandet var två dagar senare, alltså 22+1. Precis som för er hade vi inte fått avbryta om det varit en dag senare, så känner igen den känslan. Och vill inte heller att någon annan ska behöva gå igenom det.

    Kanske lite off-topic för tråden, men kände att jag ville svara. Skicka gärna PM om du vill!
    Usch! Beklagar för er båda två!!

    För oss gick allt bara fort. Vi fick rul sent( kan ja känna nu) i v 20+5 dagen efter skickades vi vidare till ks Solna alltså 20+6 så fick vi träffa både specialist läkare och sedan kardiolog som bekräfta hjärt fel

    En vecka senare låg jag på Huddinge sjukhus 21+5.

    Fick besked från socialstyrelsen redan dagen efter vi sökt på telefon.

    Vi försöker att baka änglasyskon nu, är på ÄL +4.
Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet