• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • lnzmra
    räkans skrev 2014-07-20 19:41:46 följande:

    Tycker det känns lite jobbigt faktiskt, att det blivit så viktigt för mig att bli gravid igen. Innan kunde jag ju bli besviken, men nu känns det lite som om världen kommer att gå under om det blir negativt. Jag känner mig inte direkt stabil psykiskt, det har bara gått knapptt två månader. Och så känns det så mycket viktigare att få barn, efter att jag fått gå igenom mer än en halv graviditet. Är lite rädd för hur det ska gå och hur jag ska känna faktiskt. Även om det samtidigt känns futtigt jämfört med våra barn som inte fick leva.


    Känner med dig räkans :(

    En månad för mig bara men ändå så viktigt för oss att bli gravid igen.. Får man känna så så tidigt?

    Är väldigt orolig för kommande graviditet kommer ständigt tänka att något är fel orkar man det??
  • räkans

    Ja, det också. Är orolig både för besvikelsen att inte bli gravid, och för oron om jag blir det...

  • lnzmra
    räkans skrev 2014-07-20 20:04:18 följande:

    Ja, det också. Är orolig både för besvikelsen att inte bli gravid, och för oron om jag blir det...


    Aa! Dubbla känslor!

    Vi har inte ens berättat för alla vad som hänt, bara det allra närmsta vet! :(
  • MrsP79

    Räkans och Inzmra! Jag förstår helt hur ni känner, men JA! Såklart att det är ok att vilja bli gravid direkt igen! Ni vill ju ha barn! Inget kan ersätta er lilla bebis som inte kunde fortsätta livet, men en annan bebis kan förmodligen hjälpa till att läka såren i själen. Hen kommer inte bli en ersättningen, utan en alldeles egen liten person som ni kan ge all er kärlek till! En ny graviditet kommer förmodligen att vara fylld av oro, men det är bara att hänga med, det går liksom inte att ta bort oron efter att ha varit med om det ni (vi) har varit med om. Jag håller alla tummar och tår för er!

    Hope27, grattis till plusset, jag blev så glad för din skull att det kom en tår! Även om du är orolig, försök att njuta så ofta du kan, om så bara i någon minut i taget!

  • lnzmra
    MrsP79 skrev 2014-07-21 09:23:26 följande:

    Räkans och Inzmra! Jag förstår helt hur ni känner, men JA! Såklart att det är ok att vilja bli gravid direkt igen! Ni vill ju ha barn! Inget kan ersätta er lilla bebis som inte kunde fortsätta livet, men en annan bebis kan förmodligen hjälpa till att läka såren i själen. Hen kommer inte bli en ersättningen, utan en alldeles egen liten person som ni kan ge all er kärlek till! En ny graviditet kommer förmodligen att vara fylld av oro, men det är bara att hänga med, det går liksom inte att ta bort oron efter att ha varit med om det ni (vi) har varit med om. Jag håller alla tummar och tår för er!

    Hope27, grattis till plusset, jag blev så glad för din skull att det kom en tår! Även om du är orolig, försök att njuta så ofta du kan, om så bara i någon minut i taget!


    Tack så mycket!
  • Mia8302

    Idag var vi på återbesök på KK, 5 månader efter vårt avbrytande. Jag har ringt dem många gånger och frågat om de glömt bort oss, varför inte provsvaren kommit på obduktionen, när de sagt att detta skulle ta 2-3 mån. Jag förstår att det tar tid. Dock sa doktorn idag att svaren hade kommit i april, men att VI hade inte prioriterats för att få komma på ett besök. Du undrar man om de inte bara kunde ha ringt om det var mycket att göra?

    Här har jag gått senaste månaderna och mått bara sämre o sämre. De har sagt att "det är konstigt att det tar tid" när jag ringt. Sen var doktorn utländskt så hörde knappt vad han sa. Jag tycker att om obduktionen gjordes i april borde han ha gravsatts i minneslunden vid det här laget men inte ens det har jag hört om från begravningsbyrån. Sen sa förra läkaren (vid avbrytandet) att vi skulle få fler kontroller vid kommande graviditet. Men det sa han idag att vi inte alls skulle bli erbjudna. Det har de inte resurser till och skyllde på politiska beslut. Och de kan inte se så mkt innan rul.

    Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men nu har jag bara en bitter eftersmak i hur man ska behöva bli behandlad. Känner mig så utelämnad! Fattar dom inte att det tär på psyket att va med om detta? När man redan förlorat sitt barn. Alla ni vet hur hemskt det är. De sätter förväntningar och inte infriar dem. Hade de sagt att det kan ta ett halvår hade vi ju vetat om det.

    Lyckligtvis var det inget annat än det vi redan visste. Men ändå. Funderar på att ringa och klaga på detta, för där har verkligen de brustit i sina rutiner. Man är inte så sugen på att bli gravid igen... Men det hör nog hemma i en annan tråd.. På den fysiska biten har de undersökt, hjälp mig avbryta och obducerat. Men den emotionella biten finns mycket kvar att önska.

  • räkans

    MrsP79: tack! Klart det kommer att bli värt det om det händer. Men oron finns ju ändå.

    Mia: vad ledsen jag blir av att höra det. När jag ringde om att få våra resultat fixade de en tid. Men när jag frågade sen varför vi inte blivit kallade sa de bara att vi stod på en lista för att bli det nån gång efter sommaren. jag tyckte det var långt att vänta 1,5 månader, så måste varit jättejobbigt att vänta i 5. Har också blivit lovad extra kontroller vid nästa graviditet. Och det känns jätteviktigt. Finns det ingen annan du kan prata om med det än läkaren ni var hos?

  • räkans

    Fått mens idag Första försöket bara, men ändå en besvikelse. Men jag har iaf inte brutit ihop, vilket jag var rädd för.

    Har mått illa det sista, så jag hoppades ju. Men om jag är ärlig mot mig själv så har jag mått illa mer eller mindre sen avbrytandet för nästan två månader sen. Börjar oroa mig lite. Någon som varit med om nåt liknande? Det känns lite som gravidillamåendet vid förra graviditeten, så lite orolig är jag ju att något är knas.

  • lnzmra
    Mia8302 skrev 2014-07-23 19:32:41 följande:

    Idag var vi på återbesök på KK, 5 månader efter vårt avbrytande. Jag har ringt dem många gånger och frågat om de glömt bort oss, varför inte provsvaren kommit på obduktionen, när de sagt att detta skulle ta 2-3 mån. Jag förstår att det tar tid. Dock sa doktorn idag att svaren hade kommit i april, men att VI hade inte prioriterats för att få komma på ett besök. Du undrar man om de inte bara kunde ha ringt om det var mycket att göra?

    Här har jag gått senaste månaderna och mått bara sämre o sämre. De har sagt att "det är konstigt att det tar tid" när jag ringt. Sen var doktorn utländskt så hörde knappt vad han sa. Jag tycker att om obduktionen gjordes i april borde han ha gravsatts i minneslunden vid det här laget men inte ens det har jag hört om från begravningsbyrån. Sen sa förra läkaren (vid avbrytandet) att vi skulle få fler kontroller vid kommande graviditet. Men det sa han idag att vi inte alls skulle bli erbjudna. Det har de inte resurser till och skyllde på politiska beslut. Och de kan inte se så mkt innan rul.

    Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen, men nu har jag bara en bitter eftersmak i hur man ska behöva bli behandlad. Känner mig så utelämnad! Fattar dom inte att det tär på psyket att va med om detta? När man redan förlorat sitt barn. Alla ni vet hur hemskt det är. De sätter förväntningar och inte infriar dem. Hade de sagt att det kan ta ett halvår hade vi ju vetat om det.

    Lyckligtvis var det inget annat än det vi redan visste. Men ändå. Funderar på att ringa och klaga på detta, för där har verkligen de brustit i sina rutiner. Man är inte så sugen på att bli gravid igen... Men det hör nog hemma i en annan tråd.. På den fysiska biten har de undersökt, hjälp mig avbryta och obducerat. Men den emotionella biten finns mycket kvar att önska.


    Tråkigt att höra samt att det ska behöva ta sån tid :(

    Jag gjorde sen abort för lite mer än en månad sedan och efter 3,5 vecka så fick jag brev hem att vår lilla kille hade spridits i minneslunden vilket var en lättnad.

    Men vi har inte hört något om obduktions svaren men de borde ju kanske kommit om han är i minneslunden?

    Jag har haft mail kontakt med en sjuksköterska på Astrid Lindgrens Solna där vi fick värst hemska besked att vid nästa graviditet så kan vi få komma dit, nästa bm ska skicka remiss dit samt kunde jag maila henne då det var aktuellt, hoppas hoppas på det det skulle lugna en lite tror jag.
  • lnzmra
    räkans skrev 2014-07-24 10:29:05 följande:

    Fått mens idag smile4.gif Första försöket bara, men ändå en besvikelse. Men jag har iaf inte brutit ihop, vilket jag var rädd för.

    Har mått illa det sista, så jag hoppades ju. Men om jag är ärlig mot mig själv så har jag mått illa mer eller mindre sen avbrytandet för nästan två månader sen. Börjar oroa mig lite. Någon som varit med om nåt liknande? Det känns lite som gravidillamåendet vid förra graviditeten, så lite orolig är jag ju att något är knas.


    Nej :( va tråkigt!

    Bara försöka igen!!

    Jag har inte mått illa sedan avbrytandet men har blod blandande flytningar från och till..

    Se om äl är då jag tror.. Ska testa med äl tester men vet inte riktigt när jag ska börja testa.. Beräknad äl är 2/8 och bim 16/8
Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet