För mycket begärt med sovmorgon

Ja, fast han har inte den lyxen just den morgonen eftersom han har ett barn som vaknar kl 6 och inte klarar sig själv.
Och för att då visa omtanke och kärlek gentemot den som hjälper till med hushållets försörjning genom att arbeta och nu har arbetat natt så går han tyst ut ur rummet, stänger dörren och tar sitt barn i handen och antingen myser vidare i barnets säng eller under en filt i soffan.
Nu vet inte jag om du har barn, men när mina barn var små så delade vi oftast ansvaret för att gå upp med ungarna om de vaknade tidigt och inte hade ro att somna om. För att någon av oss skulle få sova lite längre. Det brukade jämna ut sig och hade maken arbetat natt (vilket var vanligt) så var det en självklarhet att han skulle få sova ut på morgonen. För det tyckte jag han var värd :)

Fast det är klart - det kräver kanske mer kärlek och omtanke om varandra än vad som är vanligt i en del småbarnsfamiljer.

Inte? Så HAR vi gjort med den skillnaden att sambon är den som har tagit gästrummet och jag och barnen är i vårt tidigare gemensamma sovrum. Varför ska jag behöva stiga upp VARJE morgon barnen är här när de bara kan komma och krypa ner och ligga och se på TV i sängen med mig?

Fast, han har ju barnet när du jobbar...?

Men visst, de behöver ju inte hoppa i sängen eller föra väsen i det rummet du befinner dig. Däremot hade jag aldrig kunnat ta så mycket hänsyn att jag bett barnet hålla tyst.

Jag har jobbar nätter i nästan 7 år. Och jag får i med öronpropparna, rulla ner och stänga dörrar. Ibland hängde jag en extra tjock filt över dörrhålet så dämpade det ljuden ännu mer. Men jag bad dem aldrig vara tysta. De är barn.

Det är inte så enkelt. Alla barn funkar inte så.

Precis. Man bestämmer inte som förälder när barnet börjar bli övertrött. Man bestämmer inte själv när barnet behöver gå upp.

Jag lärde mina barn, och sedan bonus, klockan när de var runt fem - sex år. Tre olika klockslag att känna igen - kl 7, kl 8 och kl 9. Tre ritade bilder hörde till varje klockslag (ett sk piktogram). Vaknade de kl 7 så visade bilden att de skulle ligga kvar i sina sängar, läsa eller rita. Visade kl 8 fick de gå upp och börja leka m allt de hade på rummet eller gå ut och sätta på tv:n. Visade kl 9 och vi ff sov så var det fritt fram att väcka oss!

På det här sättet slapp i alla fall vi barn som vaknade kl 6 och trodde de skulle bli underhållna. Och det funkade klockrent på dessa tre så det kan ju vara värt att testa även för andra med morgonpigga barn :)

Bli underhållna? Våra fixar det bra själva. Och de kunde med klockan vid den åldern! :) Den äldsta tycker det är skönt att vakna tidigt och vara ensam. :)

Men TS barn och man vill tydligen inte ha det så! :) Och TS är inte den enda i familjen som ska bestämma! ;)

Så du anser att om man har jobbat natt och behöver sova för att orka nästa pass så har man ingen som helst rätt att få möjligheten att göra det? Utan då ska man ta hänsyn till att resten av familjen vill mysa i just din säng den morgonen?

Märkligt hur vissa resonerar. Men funkar det för er så absolut. Jag vill sova. Jag vill dela säng med min man. Och våra barn får sysselsätta sig själva före kl 9. Och det funkar för oss.

Jag gav bara ett förslag på hur man kan göra saker tydligt för mindre barn och inget jag tror funkar för alla. En del barn är mindre självgående, andra mer :)

tack för alla åsikter även om en del är rent befängda

Skilda sovrum för mig och mannen är absolut inget alternativ, vi är ett par och vi sover ihop, hans barn är hans barn och han har ett eget rum att sova i, finns inte på kartan att han skulle dela rum med barnet och inte mig
Har hört många som resonerat så och sove rmed barnen, men var tar samlivet vägen då? och nej det räcker inte med varannan-veckas-sex thank you very much om någon nu skulle föreslå detta

Barnet kan klockan och vet att efter kl 8 så får det komma upp, men tålamodet är sådär och då knallar det upp tidigt, men då anser jag som sagt när jag ska jobba att han bör ta hand om sitt barn och låta mig så sova

Det är väl urenkelt här tycker jag. Jobb går före mys. Eller i alla fall; den som måste sova för att de ska/har arbetat har företräde till sängen. Den som är ledig och vill mysa, dvs vara vaken, får vara det någon annanstans. I detta fall soffan eller sonens säng. Det har ju inget med styvbarn eller inte att göra. Jag hade tyckt detsamma i en kärnfamilj.

Eller är det bara jag som tänker lite seriöst vad gäller jobb vs fritid?