Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!

Utbilda dig om du inte är nöjd med det?

jag har inte gått gymnasiet.. och skulle behöva plugga rätt många år för att få ihop en högskolebehörighet tyvärr...

Och jag är inte purung

läste en yrkesutbildning på komvux när jag va 21

tack

TS.

Jag tror många har såna där dagar och absolut som ensamstående, man försöker nog ofta överkompensera. Förstod aldrig vad min mamma menade med de orden, men jag gör det idag.

Inget, absolut inget i mitt liv blev som jag tänkte mig. hahahaha

Jag är uppväxt med en mamma som har 4 barn, 3 olika pappor och ensamstående. Men som med Leandra, tror hon hette så tidigare i tråden. Så gav vår mamma oss tid, massor av tid och upplevelser, vi var mycket i naturen, hade turen att vi bodde nära sjöar och skog med både bad och fiske, mamma är dessutom en naturtomte, vi kan alla tömma fisk, fjälla och filea dom Inte för att jag har nån nytta av det, men jag kan och jag kan slipa knivar på slipsten också och är en jävel på att skjuta luftgevär. 

Det är absolut inte omöjligt att vända livet. När min mamma var 40 och vi barn var vuxna eller nästan yngsta var 14, så träffade hon sin man, som han i sin tur har 3 barn, ja du hajjar en familjemiddag är tja livad iaf Hon blir 54 idag och hin utbildar sig till undersköterska just nu. Hon har haft cancer två gånger och fått opererats, studielån sen inna, skulder, fått fly med oss barn och levt skyddat, hon har slitit som ett djur och vi har fått massor av fördomar från andra kastade på oss. Själv skulle jag bli gangster och knarkare enligt folk och få barn tidigt också såklart. Jag knarkar inte och jag var nästan 28 när jag fick barn.

Är sjukskriven, var dålig när jag blev gravid, inget blev som jag tänkte eller planerade, varit ensam från start OCH jag har fått massor av skit här inne också, för jag var ego som behöll ett barn som skulle komma att födas i december Folk har alltid massa konstiga åsikter för sig, orka bry sig. Låt dom tycka och sitta där uppe och döma, lägg din energi på att var en så bra mamma du bara kan vara, mer än så kan du inte göra OCH det är vad dina barn kommer minnas, det är vad de kommer ha som föredöme som vuxna, det är det bästa man kan skämma bort barn med, tid för dom. Så om man måste leva ett gäng år själv för att få ihop det, so what? Kärlek kan absolut komma senare i livet. Jag är 34 och så som jag ser det kan jag inte riktigt se en relation i min tillvaro, jag vill inte belasta någon annan med mig, med mina skulder inga miljoner direkt, men när man lever på existens minimum så kan de lika gärna vara miljoner känner jag.

Jag har ett mål varje dag, det är att min dotter skall somna med en bra känsla, att hon haft en bra dag, det är mitt dagliga mål. Såklart ryker vi ihop och hon hatar mig och skall flytta hemifrån med nallen under armen sjukt söt just då. I förrgår värkte hon ur sig - Jag hatar dig du din, din snorkråka och stegade in på sitt rum och smällde igen dörren OCH jag bröt ihop och skrattade men fick hålla för munnen, så hon inte hörde.

Nej TS var glad, du är fan bra precis som du är!!!  Att bryta kräver mod, att våga satsa igen kräver också mod även om det gick åt helvete. En annan är alldeles för feg för att chansa, jag stöter bort istället, som av vana, en dålig jävla vana  Så jag personligen är imponerad över dig att du är så modig 

Skaffa delmål. tex kontakta en syo för att se vad du behöver för att få behörighet. Boka in ett högskoleprov, små mål som är realistiska. Ta dem ett åt gången. Det finns inga genvägar där.. Jag har en sån lista den har tagit år att skapa, små små bitar av hopp om en annan framtid. Mitt primära mål är dock att bli frisk, för det är där jag måste börja min resa för att få en annan framtid, men visst har jag små önskningar och drömmar inom mig och försöker vara så realistisk det bara går. Just nu står det still, men inom kort kommer jag få svar på saker som kanske gör att jag kan börja jobba med mina mål. Tycker ofta jag är en usel mamma och andra säger tvärtom, det är jobbigt att känna att man inte räcker till, ändå tror jag man räcker till mer än man tror. Ibland behöver man få höra det av andra och få en liten spark i baken OCH inse att andras liv inte alls är så perfekta som det kan se ut. Finns en tråd här inne och en grupp på facebook som ofta ger mig distans till de där tankarna om det perfekta livet och hemmet, kraven man har Det är min spark i baken.

Nej du är superbra, så är det! Låt ingen få dig att tro annat. Jag har ju bara en, du har tre, hur duktigt som helst att fixa det!    Hade jag kunnat krama dig i verkligheten så hade jag gjort det!

Kärlek och tid är bättre än pengar och prylar!

Och ni som levde i timmerstuga, fan all respekt!!! Jag hade också kunnat tänka mig det där när jag är på fötter för att bli av med skulder och skit om jag bara hade körkort och en fyrhjuling så jag kom fram till stugan haha. 

Jag kände en kvinna en gång som har 6 barn med 5 pappor, avverkar män på löpande band. Kommer från grovarbetarklassen och saknar utbildning. Hennes barn har börjat växa upp och döttrarna går i hennes fotspår. Det blir vad man gör det till och saknar man ideal då blir därefter om man inte själv väljer att bryta mönstret. Det sociala arvet är starkt men man kan faktiskt välja en annan livsväg.

Tycker inte du ska känna dig misslyckad ett dugg. Det är tufft på arbetsmarknaden. Och tänk på allt ditt slit hur hårt du jobbar. Cred för det. Var stolt över dig själv och dina prestationer.

Ang att du känner dig misslyckad för att du har barn med olika pappor tycker jag också du kan lägga ner.
Du är inte misslyckad för det. Man vet aldrig hur livet blir. Du har 3 friska barn du kan glädjas åt och som du gör. Jag tycker du verkar vara en fantastisk mamma till dina barn.
Oroa dig inte :)

Ang någon som skrev att medelklass eller överklass ser ner på arbetarklass, jag skulle inte vilja påstå att det alltid stämmer men håller med att det förekommer tyvärr.

Jag är uppvuxen i villa bor i ett väldigt fint område i en storstad, välutbildade föräldrar och har aldrig behövt oroa mig över pengar etc.

Men inte tusan ser jag ner på arbetarklassen för det! Vi är alla människor. Det är för mycket fokus på att alltid ha det senaste. Jag är relativt ung, 20 år och studerar på universitet så har inga barn men den dagen jag har barn vill jag att dom ska bli rejält bortskämda med en sak; kärlek !
Det är tusen gånger viltigare än allt annat.
Jag vill att mina barn ska växa upp med en sund inställning till människor oavsett social status.

Kan tillägga att en hel del av mina vänner tillhör familjer till arbetarklassen/medelklass och det spelar inte mig någon roll. Det viktigaste är ju att det är vettiga människor jag umgås med, som är trevliga och som jag känner att jag har något gemensamt med.
De vänner jag har som tillhör medelklass dom flesta av dom har samma tankar som jag kring det här.

Nej, ts oroa dig inte och njut av det positiva i livet.

Må gott ! :)

oj, ja jag hade inte tänkt att skaffa fler barn än dom 2 jag hade.. just för att jag inte ville ha barn med olika pappor.

funderade länge på att göra abort, och hade bestämt mig i v14.... men det gick bara inte.. jag grät och grät och kunde inte göra abort., även om det nog skulle varit "det bästa".

usch känns hemskt att skriva så

Upp med hakan. Du är säkert en bra mamma och gör så gott du kan. Unna dig att leva på bidrag det här året och satsa på familjen, det är det viktigaste vi har. Jobb löser sig längre fram, tror jag. Just nu har du tre små barn som behöver dig och för dom kan du vara en bra förebild. Ut i naturen med lite fika. Ha med dom i vardagens göromål som städning, matlag, soffmys och inköp. Bilda er pakt mot världen där ni blir tajata och behöver varandra. Så tror jag att man lägger en trygg grund, det kommer hemifrån och inifrån. Lägg mobil och dator åt sidan och var med varandra i nuet. Det ordnar sig för dig med men du får lära dig på dina livsläxor, välj med omdöme nästa gång så hittar du en bra man. Men just nu, njut av dina barn och lev med dom här och nu. Kram på dig.