Jahopp, det va detta jag blev.. en WT-morsa!
Nu sitter jag här, med en unge på 6år, en på 4år och en liten på 4mån.. ensam..2 olika pappor till barnen.
Trodde att det skulle bli annorlunda denna gången.. är så glad över mina barn, det är inte det.
men det är inte så himla lätt ensam, jag är utbildad USK, och jobbar även som det , även om jag inte har nåt fast jobb nu tyvärr.. men det går ju ändå inte eftersom jag är i stort sett ensam med alla barnen... och nu måste jag ju vara mammaledig.. fastän det va bestämt att pappan skulle vara det..
Känner mig som en jävla WT, 3 ungar med olika pappor, ensamstående.. visserligen bor vi väl fint, och barnen saknar nog inget... men det är ju inte det bästa området i stan... och eftersom jag inte har fast jobb så har vi ju ingen direkt säkerhet....
Tycker synd om mina barn..."alla" andra har det så himla fint med sina hus, lyckliga förhållande osv...fattar inte varför jag aldrig lyckas.
Jag ser rätt bra ut, är trevlig och rolig.. lätt att umgås med.. men väljer väl fel killar...
Hela vi består av bidrag... bostadbidrag, barnbidrag, underhåll...
Men jag försöker allafall... men det är svårt med fasta jobb här... och får jag det så måste jag ju sätta barnen på kvällsdagis som dagar jag jobbar kväll... och det känns hemskt
och nån ny karl lär man väl inte hitta.... vem vill va ihop med nån som har 3 barn med 2 olika pappor!?
Ja,ja.ville väl bara spy ur mig lite... nåt peppande ord kanske...