Hej, är vi fler som nyss plussat och har fått bf i november 2014? Jag fick plus igår och har egentligen känt av det i kroppen utan att riktigt koppla då jag också legat sjuk hela veckan. Men som det verkar är jag i vecka 3+6 idag. Är vi fler?
Precis så var det för mig. Jag har haft så mycket komplikationer under graviditeten och till slut var jag så påläst om dem att jag i många fall visste mer än läkarna, och definitivt mer än min BM. Jag kom till en punkt där jag bara kände STOP! Att jag var tvungen att lita på min kropp, lita på bebisen, lita på läkarna och att det kommer gå bra. Det var, efter ett tag, oerhört skönt att ha släppt kontrollen. Framförallt för min man kan jag tro :) Bröt ihop både en och två gånger för jag kände att han inte hade samma kunskap som jag, att vi "låg efter" i inköpen osv.
Mitt verktyg blev att varje gång jag oroade mig så stannade jag upp och tittade på alla människor omkring mig och sa till mig själv att alla jag ser här, är bevis på att saker går bra och människor föder barn just hela tiden. (Utan att de i de flesta fall är medvetna om precis varenda grej som kan gå fel, som vi var.)
Så det tar vi med oss till förlossningen, och förhoppningsvis till uppfostran/omhändertagandet också.
Jag har en fråga till er i tråden. Jag undrar hur ni har förberett, eller hur mycket ni har förberett mannen/partnern på förlossningen? Vilken info han ska veta, t ex hur tätt värkarna ska komma för att man ska åka in, och vad som händer i förlossningens faser, att latensen ska ske hemma, att aktiva fasen är den jobbiga på sjukhuset då man brukar ha smärtlindring, att man kan må illa när barnet är vid spinae(taggarna) och hur länge dessa faser kan vara, krystvärkarna...ja helt enkelt sådana där baskunskaper som vi troligtvis har läst om hundratals gånger nu.
Hur mycket förväntar ni er att partnern ska veta? För mig innebär ju mer kunskap de har ju mer kontroll kommer de ha och ju mer avslappnad kan jag vara i att låta honom ta kontrollen då jag kommer vara lamslagen av smärta och utmattning. Känns som en viktig del för mig att han kan ta över helt, ta över kommunikation och guida mig tillbaka till verkligheten och ge mig rätt stöd. Det känns som att det är en förutsättning då att han kan dessa saker om förlossningen.
Jag skickade info för honom att läsa för ett par veckor sen, och vi har varit på föräldrautbildning, och nu ikväll frågade jag honom hur tätt värkarna ska vara innan vi ska ringa till förlossningen, och han sa var 15:e minut....hehe. Ja, han är inte i brådska att kunna dessa saker märker jag. Han längtar mycket efter tösen, men känns lite laid back med infon. Om en vecka och 2 dagar är jag klar med v 37 och då ska han ju vara 100% redo tycker man? Frågade också hur han tycker vi ska klä henne hem från förlossningen, och han verkade ha ingen aning alls, typ en tunn body utan ben och en tunn filt pekade han på, att beben ska ha i december i babyskyddet..haha... ja ja.
Jag är sån som vill veta så mycket det bara går innan hon kommer fastän man såklart lär sig det mesta med tiden och erfarenheter, det är ju trots allt vårt första barn.
Så jag undrar hur ni förberett era män, eller hur de själva förbereder sig med info gällande förlossningen och även tiden efter, med badning, matning, rutiner etc. Hur det var när ni fick erat första barn då, för ni som har fler har säkert mer erfarna män. :)
Jag har inte förberett mannen alls mer än att han är mitt "förlossningsbrev", han vet att jag vill ha tex lustgas och eda och att bebisen ska torkas av lite osv osv. Så om jag inte är kontaktbar så vet han vad jag vill. Vi körde så förra förlossningen och de gick finfint. Han har vart totalt ointresserad utav allt med förlossning och grejer TILLS vi väl kommit in till förlossningen.. Oj oj vad det är synd om barnmorskorna där när han kommer med sina tusen frågor och ska peta på allt som finns i rummet :p Jag berättar ju själv ganska mycket om vad som sker i min kropp och så. Skulle aldrig tvinga på han böcker och föräldrakurser. Det är inte raketforskning att föda barn och oftast "går det som det går" endå :p
inga bebisar än???
Jag kom i håg att jag var jätteledsen o irriterad på min man förra graviditeten för att han inte läste de tidningar o de böcker som jag tyckte va sååå viktiga, jag kom i håg att jag la dem inne på toa men han läste hellre sin Julakatalog..haha
När bebisen väl kom så var det som om han inte gjort annat, han va fantastisk på alla sätt i vis, han behövde inte läsa att jag behövde stöd o hjälp och att vi skulle dela på allt alla sysslor, det såg han som en självklarhet...
Jag hade oroat mig i onödan, det är inte kärnfysik, utan bara en liten bebis som behöver mat o kärlek..det är rätt fantastiskt hur snabbt man växer in i den rollen och nu är det som man funderade på då, en självklarhet.
Men nu kommer barn nummer 2 så nu blir det kanske total kaos 
4 dagar kvar
isabellab - Precis som du beskriver är det för mig. Insåg också igår natt att det är snarare jag som dragit det lite för långt åt andra hållet, vill ju såklart inte få honom oroad också, det är bra med en som är positivt inställd till att allt kommer gå bra, och går det inte bra så tar vi det som det kommer. Så himla onödigt att oroa sig redan nu för 20 olika utgångar och göra sig beredd med plan B för varje. Tankarna far verkligen fram och tillbaka till sina extremiteter, från panik en dag till högsta laid back kring förlossning och tror att allt kommer fixa sig. Som du sa, kolla alla runt omkring en, de lever, de har barn, de är glada. :)
Missimissi - Tror också att män förbereder sig olika från oss, och med all rätt, de ska ju inte ligga där i trolig dödsångest utan jag tror att de verkligen ser som deras högsta uppgift att vara där vid vår sida med sin närvaro och stödja så gott det går. Och hellre en närvarande omhändertagande man än en som kan all fakta/info som bm ändå lätt kan dela med sig till oss som det fortlöper. Ska gå och krama honom nu och ta bort all konstig press jag satte på honom igår natt när han precis skulle gå och sova. :)
Elmiina - Du sa det, att han ska vara ens förlossningsbrev, det är nog det enda jag egentligen vill, att han ska ha koll på vad jag vill, kunna prata för min del. Jag berättar också för honom varenda dag allt nytt jag läst, om kroppen, förändringar, vad som sker efter förlossningen. Han har alltid suttit snällt tyst och lyssnat, fastän jag nu inte kan vara helt säker på om han går till någon annan "happy place" i de stunderna haha.. men det känns bra att han har respekt att sitta och se ut att lyssna iallafall. :P
Jag kom i håg att jag var jätteledsen o irriterad på min man förra graviditeten för att han inte läste de tidningar o de böcker som jag tyckte va sååå viktiga, jag kom i håg att jag la dem inne på toa men han läste hellre sin Julakatalog..haha
Haha...jag har slinkit in ett par informationsblad på toan, men de verkar helt och hållet orörda. :D
Jag vart lite uppstressad igår men nu efter att ni alla skrivit så bra svar så drar jag mig tillbaka i denna fråga. 
Nu ska vi åka och köpa en garderob för bebiskläderna!
Jäkla bebis i morse. Tyckte det var för stilla trots att jag vände från den ena sidan till den andra. Ni vet, man får ju en känsla. Låg i en timme och provocerade honom, men ingen rörelse alls! Efter drygt en timme började ena foten sparka lite och när pappan kom och pratade och buffade satte han igång ordentligt. Fy vad de små liven kan oroa en!
Stackarn, han måste sovit väldigt gott därinne!
Jäkla bebis i morse. Tyckte det var för stilla trots att jag vände från den ena sidan till den andra. Ni vet, man får ju en känsla. Låg i en timme och provocerade honom, men ingen rörelse alls! Efter drygt en timme började ena foten sparka lite och när pappan kom och pratade och buffade satte han igång ordentligt. Fy vad de små liven kan oroa en!
Stackarn, han måste sovit väldigt gott därinne!
jag de kan verkligen oroa en ordentligt..
Storebror sov över hos farmor o farfar förra helgen. De hämtade honom lördagmorgon... På lördag kväll slog det mig att jag inte kännt bebisen på hela dagen, sov nästan ingenting den natten..
dagen efter va jag så nära att ringa förlossningen. Storebror kom hem o började prata då jäklar var det som någon övade karate i magen helt plöstligt, sen dess inte en lugn stund..haha
Ja, de små liven har väl tröttnat på oss mammor vid det här laget
Hej alla!
Jag var inne och hälsade i tråden nån gång i början och har läst då och då, men känner större behov nu när det börjar dra ihop sig. Jag minns att det var fler än mig som väntar 5:e barnet, är ni kvar?
Som jag förstått det är det ingen som fått ännu va? Eller har jag missat nån?