Nylny skrev 2014-12-07 02:12:01 följande:
Usch vad synd att höra att du inte mår så bra nu, jag förstår verkligen hur för lite sömn kan påverka hur man upplever hela vardagen. Det är en fundamental faktor för att kunna må bra och fungera. Jag har under denna veckan som gått (hon föddes 29/11 2.00 på natten) haft mina deppiga stunder jag med pga sömnen, har gjort mig riktigt ledsen. De första dagarna på BB, alltså på 3 dagar fick jag totalt in 2 timmar sömn. Det vart riktigt jobbigt och jag blev rädd för hur livet skulle bli. Nu här hemma försöker vi ta skift när jag tror att hon ska sova lite längre och inte behöver ammas stup i ett, det har gett mig lite mer sömn..men ändå kanske max 2-3h/dygn, om ens det. Men jag har hopp om att det ska bli bättre. Det är väl priset man måste betala nu i början för att man väljer att helamma. Och att be sambon ge henne pumpad mjölk på flaska känns lite tidigt då jag inte vill riskera att hon stöter bort brösten som följd.
Min förlossning gick bra på så vis att det var komplikationsfritt. Visst sprack jag på tre ställen, inuti, uppåt och neråt en del, men det känns som det läker bra och påverkar inga funktioner tack och lov. Jag öppnade mig till 4 cm på min latensfas som varade i ca 19h. På sjukhuset öppnade jag mig från 4-7 cm ganska snabbt. Därefter fick jag epidural och då blev värkarna lite glesare, och blev en kant kvar av livmodertappen ganska länge. Epiduralen tog endast på vänster sida, men det var ändå skönt, värkarna var som semester sen, och innan EDAn så var de ganska hanterbara också. Men när helvetets krystvärkar tog över var det inte så kul längre. Det var riktigt hemskt och jag skrek så hela stan hörde mig. Hon ville inte sjunka ner, även när de tog fosterhinnorna vid 10 cm. Jag testade även lustgas, men tyckte inte det gav något alls, inte ens mer än 2 sekunder snurr i huvudet. Det funkade mer som en distraktion att ha något att sysselsätta sig med under värkarna, och något att skrika in i så det de i rummet inte skulle bli döva. ;)
Så nu försöker jag iallafall hålla henne mer vaken när hon väl är vaken, gå runt, prata, sjunga, pussa på, så hon blir lite tröttare och sover lite längre vid sovstunderna.
Kärleken man känner är iallafall overkligt otrolig, förut fick jag tårar av att hålla henne framför mig och se hennes gulliga lilla minspel, och inse hur mycket man älskar henne. Hjärtat spricker.
Hoppas att du mår bättre snart och att deppigheten är en övergående fas, som kan botas av lite mer sömn. Kram till dig 
30-årig förstföderska i nov-dec 2014.
Molly föddes 28/11 :) Jag tog ju inte Epiduralen denna gången, tack gode gud för det! Fick ju ändå dropp för att få starkare krystvärkar! När jag hade Epiduralen förra gången hade jag mkt värre förlossning brrrrr. Men istället kändes ju krystvärkarna mer denna gången fyyyyy fasen säger jag bara! Jag hade tens och lustgas bara. I efterhand kan man tycka att det är häftigt att man varit med om det, om 2 olika förlossningar. Men nu känns det som det räcker med 2 förlossningsupplevelser!
Jag är inte lika trött idag, dock har jag en konstig huvudvärk? Testade en ny strategi igår. Lät henne sova i min säng helt enkelt! I sitt babynest :) jag kröp upp hos min man och sov, så jag inte skulle klämma lillan. Min man tyckte det var mysigt med lite närhet med

hon har vaknat några ggr, har ammat henne i sängen de flesta. Vid halv 5 satte jag mig i soffan och ammade ordentligt och en sista snutt i sängen efter blöjbyte. Hon sover än :) hennes magont (gaser) är helt borta nu, efter att vi började m miniform innan amning i fredags. Rekommenderar verkligen miniform!
Tack för tipsen och ha nu en fin 2:a advent :)