Bebis november 2014

 Min tanke var också att skriva ett liknande inlägg då jag känner precis lika som dig. Som du skriver Vi är för sjutton GRAVIDA och inte kan man väl gå och oroa sig i onödan.

Känner också att man blir lite nere av att gå in i detta forumet och det sätter griller i huvudet. Men samtidigt vill man ju gå in och kolla ifall det är någon som skrivit något roligt:) Jag liksom ögnar igenom inläggen snabbt och ser jag ordet missfall vill jag liksom inte riktigt läsa...

Jag vill absolut inte låta okänslig för jag tycker det är enormt sorligt för dem som tvingas gå igenom det. Men jag önskar istället att vi stöttar varandra med det som har med graviditeten att göra, komma med tips och trix, inköp osv. Jag känner verkligen mig positiv och är överlycklig att jag har kunnat bli gravid. Alla kan faktiskt inte.

Jag lever en dag i taget samtidigt kan jag inte låta bli att tänka flera veckor fram i tiden att till exempel min mage skall börja växa eller att jag redan köpt en liten body trots att jag bara är i v.6. Min förhoppning är ju att allt skall gå bra och inte kan jag gå och oroa mig över att något som jag inte vet kommer hända. Då kan man ju inte leva överhuvudtaget oavsett om man är gravid eller ej.

Bra. Har valt att tänka positivt går det så går det. Vill inte gå och oja mig för att kanske går det inte. Hursomhelst längtar jag så jag nästan spricker och vill köpa kläder redan nu till våran liten. Kanske ska börja lite smått. Så vilka storlekar ska man börja med? 50? Kan alla ha det i början?

Ja men eller hur :)
Ja, jag var och kikade lite på Kappahl lite för skoj skull och tänkte då... "Är dom verkligen så här små?" (Kollade då på strl 44) Haha... Var tvungen att söka på google medans jag var inne i butiken. Det var många som skrev att de hade köpt strl 50 för att de växer ut 44 så fort. Köpte iaf två bodys och ett par söta byxor. Dock tycker jag det är jätte svårt vad som är neutralt till färgerna eftersom man inte vet vad det är för kön på pyret. Och ja jag skiljer och vill skilja lite på de så kallade könsfärgerna när de är så små. :) Vill inte klä min lilla flicka i bara blått eller min lilla kille i bara rosa... :)

Jag förstår att ni är oroliga över att få missfall, det är ju trots allt så himla vanligt. Men jag tycker att det är så trist att behöva läsa om det hela tiden. Jag känner mig inte orolig alls om dagarna, tills jag går in här och läser då sätts det griller i huvudet på en gång. Dom senaste sidorna handlar enbart om missfall.

Jag har också missfall bakom mig men vi är ju GRAVIDA för sjutton :) lika bra att njuta tills motsatsen är bevisad tänker jag.

Jag vill tillägga att när jag var gravid med dottern var jag konstant orolig och åkte tom in på akuten och greja men allt gick ju bra. När hon väl kom ut så ångrade jag att jag inte njöt mer utav graviditeten. För efter missfallsperioden så oroar man sig över sparkar och annat.

Så denna gång njuter jag! Oavsett hur det går, det tar jag då.

 Min tanke var också att skriva ett liknande inlägg då jag känner precis lika som dig. Som du skriver Vi är för sjutton GRAVIDA och inte kan man väl gå och oroa sig i onödan.
Känner också att man blir lite nere av att gå in i detta forumet och det sätter griller i huvudet. Men samtidigt vill man ju gå in och kolla ifall det är någon som skrivit något roligt:) Jag liksom ögnar igenom inläggen snabbt och ser jag ordet missfall vill jag liksom inte riktigt läsa...

Jag vill absolut inte låta okänslig för jag tycker det är enormt sorligt för dem som tvingas gå igenom det. Men jag önskar istället att vi stöttar varandra med det som har med graviditeten att göra, komma med tips och trix, inköp osv. Jag känner verkligen mig positiv och är överlycklig att jag har kunnat bli gravid. Alla kan faktiskt inte.
Jag lever en dag i taget samtidigt kan jag inte låta bli att tänka flera veckor fram i tiden att till exempel min mage skall börja växa eller att jag redan köpt en liten body trots att jag bara är i v.6. Min förhoppning är ju att allt skall gå bra och inte kan jag gå och oroa mig över att något som jag inte vet kommer hända. Då kan man ju inte leva överhuvudtaget oavsett om man är gravid eller ej.

Alla mina symtomer försvinner under natten..kommer tillbaka på förmiddagen. Brösten , molnanden och illamående till och från! Hoppas de är bra på tisdag:)