• Anonym (*morr*)

    Ut ur min säng!

    GAH! Min man har, återigen, somnat när han nattat sitt barn. Barnet sover alltså i M I N  säng och jag får sova på soffan. Med ångest och depression så sover jag illa nog som det är och en påtvingad natt på en för kort soffa bättrar inte direkt på saken.

    Två orsaker finns till att jag inte själv flyttar barnet: Ett och det viktigaste är att jag har en skada som gör att jag riskerar att tappa barnet och det vill jag absolut inte. Det andra är att jag avskyr att lägga mig i en varm säng, det är så äckligt vidrigt! Det hade jag väl kunnat komma undan genom att flytta barnet och sen vänta ett tag innan jag la mig, men som sagt, risken att tappa barnet är för stor. (Kan bära en l mjölk och tappa det utan att jag känner att greppet lossnar ens så jag vågar inte testa att flytta barnet)

    Visst kan jag väcka maken och kräva att han flyttar barnet men han är vansinnigt svårväckt så risken är för stor att barnet också vaknar på kuppen = då tycker barnet att nu är det morgon! Dvs ingen sömn för mig iaf eftersom maken då får försöka söva om barnet som kommer att skrika = mina två barn som sover kommer att vakna, de är dock tonåringar men ändå och jag kommer inte att somna. Detta medför då att ALLA är trötta och griniga i morgon.

    Genom att lägga mig i soffan är bara jag det. Men nu är det nog, jag kommer inte göra ett skit i morgon, mina tonåringar kommer lätt sova till 11 och jag kommer också att lägga mig, han får ta sitt barn och gå ut eller göra vad fan som helst så länge de är tysta.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-22 23:53
    Tack för alla råd. Själva sovsituationen är löst genom en bäddsoffa, det fanns faktiskt en som fick plats.

    Ang alla råd om våningssäng med dubbelsäng nere, de jag har sett är bara 120 nertill, då får vi alltid sova isär jag och maken. Jag är heller inget fan av att klättra på smala stegar.

    Barnet är bestämd på att det ska somna och helst sova i pappas säng som h*n säger. Jag är lika bestämd på att min säng är min säng. Vanligtvis. Just nu har jag inte den kraften att ta striden. Pappan har bättrat sig på alla andra områden utom just sömnen på fredagar. Han är trött efter veckan, barnet är uppspelt.

    När vi åkte hem efter soffinköpet talade vi en hel del om detta och han gillar inte heller att sova med barnet men somnar som sagt. Barnet är underbart på dagarna, men vedervärdig att sova med eftersom barnet sparkar som fasen och är varm och svettig. Vissa tycker det är mysigt, men inte vi. Inte i en 160 cm säng som dessutom står med ena långsidan mot väggen. Då kan an inte heller ha knäna utanför.

    Jag tackar för alla råd jag har fått och även för insikten jag fick i människors tankar... Trodde detta med att bonusmammor är en andraklassens människor var överdrivet men det var det inte ett dugg.

  • Svar på tråden Ut ur min säng!
  • Anonym (***)
    Anonym (*morr*) skrev 2014-02-22 19:41:23 följande:
    Den som svarar utan att ha läst alla TS inlägg riskerar bara att verka dum. Har redan skrivit att barnet inte HAR ett eget rum utan att barnets säng står i vårt sovrum. Har även skrivit att soffan är för kort för mig och innan jag startade den här tråden hade jag inte en tanke på den enda bäddsoffan som faktiskt får plats. Jag kom på det medan jag läste och begrundade svaren jag hade fått.
    Denna är nu införskaffad och maken ligger och nattar barnet, i vår säng, med barnet på min sida.
    Han kramar gärna barnet ja, men jag vet itne jag om han just tycker om att gosa med barnet, han slocknar helt enkelt efter sagoläsning.
    Jag verkar hellre vara dum än vara det som du är..............
  • Mia 492
    Rainbowdash skrev 2014-02-22 18:18:10 följande:
    Men va fan TS. Kan du inte bjussa på det då två dagar i månaden?
    tycker samma
  • Anonym (my)
    Anonym (*morr*) skrev 2014-02-22 20:14:34 följande:
    .................... han ska förstås itne tvingas ta hand om mina barn bara för att jag inte fått sova.


    Nej givetvis inte, du är på FL nu, det är din lott som bonusmamma att alltid dra det kortaste strået


    Drömmer


     


    Offra allt och du kommer att bli betraktad som att du försöker ta över biomammans roll


    Stå på dig och du får hela FL-mobben på dig...."Elak bonusmamma"


     


     

  • Anonym (*morr*)
    Anonym (my) skrev 2014-02-22 20:19:00 följande:

    Nej givetvis inte, du är på FL nu, det är din lott som bonusmamma att alltid dra det kortaste strået


    Drömmer


     


    Offra allt och du kommer att bli betraktad som att du försöker ta över biomammans roll


    Stå på dig och du får hela FL-mobben på dig...."Elak bonusmamma"


     


     


    Tydligen är det så {#emotions_dlg.djavulsk}
  • Yelly
    Anonym (***) skrev 2014-02-22 21:00:31 följande:
    Tror inte ens sömn kan hjälpa dig.

    Varför så taskig?


    Är det för mycket begärt att få sova varje natt i sin egen säng?


    Även om man "bara" är en bonusmamma

  • Anonym (***)
    Anonym (Y) skrev 2014-02-22 19:51:54 följande:
    Anonym (***) du har inte läst tråden va? OM du hade gjort det hade du sett att 1 barnet har sin säng i pappan o TS sovrum, 2 att rummet är så litet och dåligt planerat att det inte går in något mer än en 160 säng + en juniorsäng till barnet 3 att en större säng inte får plats! Det handlar alltså INTE om att TS vill hindra pappan från att samsova och gosa med sitt barn, det handlar om att TS vill ha en plats att sova på som är anpassad efter en vuxen människa!!!! Nu har TS löst detta genom att inhandla en bäddsoffa , så oro dig inte " anonym (***) barnet kommer få samsova .... (Även om TS jag tycker allt att pappan och 4 åringen kan ta bäddsoffan så du får sova gott i en riktig säng)
    Jag oroar mig verkligen för det stackars barnet.
  • Anonym (Siri)
    Anonym (***) skrev 2014-02-22 21:00:31 följande:
    Tror inte ens sömn kan hjälpa dig.

    Fy så taskigt skrivet
  • Anonym (*morr*)
    Anonym (***) skrev 2014-02-22 21:04:09 följande:
    Jag oroar mig verkligen för det stackars barnet.
    DET behöver du verkligen inte göra. Bonus är en pigg liten krabat som älskar att vara här. När jag hämtade honom i fredags kastade han sig glädjetjutande i min famn när jag klev in på förskolan Vanligen hämtar pappan, men igår kunde han inte.
  • nihka
    Anonym (*morr*) skrev 2014-02-22 00:01:50 följande:
    GAH! Min man har, återigen, somnat när han nattat sitt barn. Barnet sover alltså i M I N  säng och jag får sova på soffan. Med ångest och depression så sover jag illa nog som det är och en påtvingad natt på en för kort soffa bättrar inte direkt på saken.
    Låter inte bra! Kan du klättra upp för en sängsstege? Om du kan det föreslår jag en familjesäng - en våningssäng där den undre är bred. Du och sambon kan sova nere när ni är själva och du tar den övre slafen de få nätter barnet är hos er. Dessutom kanske barnet tycker att det är så fräckt däruppe att hen vill ha överslafen själv?
  • Anonym (soffan)

    Skönt att ni fick soffan fixad så du får sova ordentligt!
    Du kommer säkert att må mycket bättre när du inte behöver stressa över det och undermedvetet oroa dig för de nätterna.

Svar på tråden Ut ur min säng!