Tonårstrots

Att de där "små" liven kan få ens blod att koka, hjärnan att explodera och man letar efter ångerlappen, som biologisk förälder alltså.
Det är betydligt tuffare när det inte ens eget barn, för man har inte alls samma band.

Och vet du, som tonåring kan ens förälder får blodet att koka, hjärnan att explodera och det gäller även förälderns partner.

Det man måste komma ihåg, var inte långsint, utan var den som är den vuxna och hjälten (för att citera en känd, amerikans tv-psykolog).
Det är nog rätt bra att ni är ifrån varandra en vecka, så ni båda får lugna ner er.

Det beror på... Vad gjorde hon som gjorde dig arg och vad sa du till henne? I min värld så är säger/skriver man inte fuck you till någon, någonsin, men det beror ju på vad ni har för gränser, hos er kanske det är vanligt att "svära" åt varandra

Tack för svaren.

Nej vi har absolut inte en jargong av att svära till varandra i vår familj. Då hade jag nog inte ens startat tråden
för då hade det varit vardagsmat. Det här är nog första ggn någon säger så till mig i mitt liv.

Ja det är bra att vi är ifrån varandra en vecka så att man orkar med att vara vuxen och hjälten sen.
Tack för påminnelsen.
Och jag behöver vara det, för jag bar mig ju också illa åt mot henne.

Vad gjorde jag då?
Jag kläckte ur mig att hon var väl litet trögtänkt (apropå att hon klev över en jacka som två ggr som låg i trappen som var hennes och gammal och hon gått med på att slänga precis innan, och jag bett henne slänga. "Men vadå, jag fattade inte att det var JAG som skulle slänga den?" , och då kom min dumma kommentar då). Så jag förstår att det jag sa sårade henne väldigt eftersom hon skrev en så hemsk lapp.

Puh.
Men jäklar vad det tog. Det känns som att tiden stannade. Sårad? Ja. Arg? Ja.
Lust att vara hjälte? Nej
Inte just nu i alla fall... morr

Jag tycker inte att du har varit taskig direkt... Hon gjorde inte som du sagt till henne. Kalla henne trögtänkt anser jag att hon är i det läget.

Plockade hon upp jackan ?

Hade aldrig bett om ursäkt men bara för att det är en bonus så ska man skämmas lite extra. Behövs det verkligen medlas ?

Det är väl det den här tråden handlar om egentligen. Att orka vara hjälte när man ser svart.
Nu har vi ju tur för ilskan hinner väl rinna av oss båda eftersom vi inte ses på ett tag, men om hon varit hemma och man hela tiden som vuxen (hur dumt tonåringen än bär sig åt) måste vara den som går efter, tröstar, slätar över, ber om ursäkt, så - i och för sig bär man sig rätt åt - man lär barnet vad som är rätt genom att göra det som är rätt och kan känna sig starkare i det - men man får inte alltid upprättelse tillbaka. Även om det är ett barn vi pratar om så blir relationen litet skev faktiskt. I en situation där båda är sårade tror jag båda behöver upprättelse. Det är därför det är bra att pappan - som är mkt klok och bra - ska medla, för jag tror det behövs denna gång.

Jag tolkar lappen som att det är ingen trots utan frustration från hennes sida. Människor, tonåringar eller inte, kan vara frustrerade och ta ut det på ett väldigt korkat sätt. Precis som du gjorde när du slängde ur dig att hon var trögtänkt.

Hade jag varit i din situation så hade jag tagit mig tid nästa gång vi sågs att förklara att det jag gjorde (sade) var taget ur frustration och be om ursäkt för att jag sårat henne. Sen hade jag förklarat att jag förstår att hon också hade blivit frustrerad och ville ge uttryck för frustrationen, men att jag inte uppskattar sådant språk. Sen diskutera hur vi skulle göra i framtiden för att undvika sådana missförstånd.

Jag tycker att ni båda har uttryckt er frustration på ett kränkande sätt, så jag hade inte gjort en sådan stor sak utav det hela utan visat tonåringen att jag är den "större" i situationen genom att tänkt igenom mitt agerande och verkligen ber om ursäkt för min kommentar. 

Tänk att hon håller på att lära sig spelreglerna och att du har nu en chans att visa henne hur man agerar på ett vuxet sätt.

Jag håller nog med om att du ska låtsas om att du aldrig såg lappen. Du vinner inget på att driva det här vidare, det kommer bara att försämra relationen och stjäla mer energi av er båda två.

Sånt här är svårt. Förstår att det är frustrerande ibland. Jag stöter på en hel del idioter i mitt jobb och min kollega gav mig en gång det gyllene rådet att aldrig någonsin göra något i affekt. Så jag svarar aldrig på något medan jag känner mig ilsk, irriterad o.s.v., utan väntar några dagar. Då blir svaret och bemötandet oftast mycket mer sansat och alla vinner på det.
Att din dotter försvann en vecka är nog väldigt bra.

Jag tror inte riktigt på fri vilja. Det vi gör beror på våra genetiska förutsättningar och allt vi utsätts för. Bonusdottern menade säkerligen ingenting illa med att vara "trögtänkt" och missa jackan. Hon är tonåring, har en massa hormoner, komplex och har det kanske tufft på olika sätt. Skolan kan ju göra vem som helst disträ. När hon fick höra att hon var trögtänkt blev det kanske för mycket för henne. Du gjorde säkert något impulsivt och dumt också när du var tonåring.

Var förstående och förlåtande. Det blir nog folk av henne till slut också. Det brukar bli det. Och hon behöver nog stödet och uppmuntran mer än pikar. Det är jobbigt att vara tonårstjej idag.

Jag tycker du ska vara väldigt tacksam över att ha en sån bra sambo och vettig pappa till dottern - hade det varit här hemma hade pappan tagit dotterns parti och tyckt att jag "var på henne" (har oxå en bonus i tonåren) . Jag hade struntat i lappen - hon är ju tonåring - huvudsaken är faktiskt att du har din sambos stöd. Han kan väl bara tala om för henne att det inte är ok att lämna såna lappar, så är det bra så. Gör ingen onödigt stor grej av det, var glad för din kloke sambo istället.