Bittra bonusmorsor!

Men du är ju inte alla med borderline eller hur. Jag talar om just denna kvinnan med bordeline och hur den yttrar sig för henne.

Varför jag är så rädd att jag skakar? Jo för att hon skäller på att mina barn är hemma när hennes barn är där. För att hon står o skriker ute på våran trädgård om vi.inte tycker som hon. För att hon säger att hennes barn går före alla andra barnen och för att jag tycker det är olustigt när hon börjar prata högt o hetsigt o alldeles ljust. Jag har aldrig mött någon sådan människa förut som är sådan. Det är helt främmande för mig. Det är obehagligt med en människa som inte har gränser. Att låta mina barn höra att dom inte är välkomna i sitt hem när hennes dotter är där. Att veta att jag inget gjort hennes barn att bli arg o skälla ut pappan om han inte kunnat ha dottern här när hon vill och propsat på att hon skall hit just då ( vilket man inte gör om man tror att någon i hemmet skadar sitt barn) jag blir rädd för dottern när jag hör dottern berätta om mamman hur hon är i hemmet. Hur dottern får ta hand om sin mamma.

.

För övrigt levde hennes man med henne i 8,5 år. Han vet ju vad som hör till hennes borderline o hur det yttrar sig för henne.

Du är ju inte hon bara för att du också har bordeline. Men hur hennes bordeline visar sig och vilka svårigheter hon har hör inte till denna diskussion

Det jag menar är att jag inte förstår varför du ens nämner borderline då INGET av det du beskriver av henne har med de kriterier som borderline innebär att göra.

Men hon verkar märklig, eller så är du väldigt känslig? Tydligen var den man du lever med idag kär i henne under många många år - så något han gillar har hon i alla fall.

Sorry men hade sambons ex stått och skrikigt i trädgården hade jag utan tvekan ringt polis gång på gång. En diagnos är inte en ursäkt för att kunna bete sig hur som helst.

Och är det så illa så att barnet måste ta hand om mamman så måste ni stå på er och se till att barnet kommer därifrån och att donnan får hjälp.

Ja. Oavsett hur lite eller mycket ansvar man tar som "bonusförälder" är det aldrig ok att som vuxen stå bredvid och låta ett barn fara illa, bara för att det är bekvämast (för tillfället) att låta bli.

Håller med ovanstående båda två.

Vi ringde inte polisen men barnet är viktigast. Tänker kämpa för att fadern blir boendeförälder.

Bra..vet att det är jobbigt med soc granskningar. Sambons ex anmälde oss för att jag inte tar hand om barnet när han är här. Vi kör alltså så att sambon har allt ansvar för sitt barn. Jag lagar mat och tvättar käder, vill barnet exempelvis att jag ska göra en läxa med han så gör jag det, men det finns inga krav på att jag måste.
Dock tyckte jag att anmälan var så löjlig så jag gick inte dit, sambon fick gå själv och hans ex blev rejält tillplattad.

Tyvärr måste man ibland sätta hårt mot hårt och inte vika sig. Vet ni att ni har rätt och inte gjort något fel så låt henne anmäla. Hon gör ju bort sig själv till slut.

Förlåt om jag frågar men "jag har haft"? Går det verkligen att bli "botad" från det?
Jag trodde att det var en diagnos som Autism och Bipolär. Sådant man aldrig blir frisk från, men att man kan bli bättre.

Monchichier: Ja det går att bota såpass att man inte uppfyller kriterierna. Finns en hel del att läsa om det. Däremot finns ofta en del av symptomen kvar men personen har lärt sig att hantera det på ett bra sätt innan det leder till "för starka känslor/ självhat/ misstro/självskadebeteende" osv

Kanske,kanske är jag känslig som tycker detta med skrik o anmälningar och att dottern får trösta o ta hand om sin mor är jobbigt.

Han var inte kär i henne. Han levde som styrd och förtryckt under henne. Ja män kan det och precis som kvinnor så kan det hända att dom lever kvar för länge dom med. Hon hotade även med självmord. Hon använde skuldbeläggning o dåligt samvete som metod att hålla honom kvar. Hon fick honom att få dåligt samvete om han var i affären för länge, umgås med kompisar kunde han inte och han fick svårt att bryta sig loss.

Jo borderline har med detta att göra eller inte. Jag har inte sagt vad som är hennes borderline att göra med hennes beteende men det är relevant i texten att hon har det. För det jag beskriver med henne att hon får temperamentsutbrott är borderlinesymptom

Detta har också med hennes bordeline att göra för vissa med bordeline är allt svart eller vitt,inget däremellan. För henne yttrar det sig så att människor är antingen onda eller goda. Så fort dom inte tycker som hon så är dom emot henne. Då drar hon det dessutom så långt att att i en eventuell konflikt skulle hon aldrig, aldrig se sin egen del. Det är aldrig någonsin hon som har ens en liten del eller någonsin kan fela. För en person som tycker annorlunda är emot henne. En tidigare underbar människa kan plötsligt bli pest. Hennes borderline svart eller vitt. Vi är alltså "svarta "

Hon har stor tomhetkänsla och i hennes fall har det yttrar sig så att dottern får fylla denna tomhet och ta en roll barn inte skall ta. I det svarta o vita påverkas även dottern där hon även gärna gör dottern till ett offer tillsammans med henne mot,alla "onda" som är emot dom.

Hon är en utåtriktad bordelinepersonligget och uppvisar det är andras fel mentalitet som sådana ofta gör. Därav allt i all kontakt är allt vårt fel vid eventuellt konflikt.

Borderline personlighet är ett symptom att göra stora ansträngningar för att undvika eventuellt separation. För henne är dottern den enda hon har och som sätts på piedestal. Hon blir arg på mig ( det är andras fel mentaliteten) varje gång dottern verkar trivas här och tycker om mig ( rädsla för att bli övergiven) dottern får fylla en enorm stor roll i hennes liv ( hennes tomhetkänsla) hon blir arg och skriker när det inte passar henne ( impulskontroll)

Så jo det är viktigt att nämna hennes borderline. Det är så det yttrar sig för just henne. Eller detta var några utav det sätt det yttrar sig på.