Bittra bonusmorsor!

Det känns som att många tar illa vid sig här. Jag ber om ursäkt. Jag talar inte om alla med borderline.

Tro det eller ej men jag har en vän som har det.

Jag talar om just denna mammans bordeline. När jag säger att det är skillnad på utåtagerande och inåtagerande menar jag mest att denna mamman har en mycket utåtagerande borderline. Det är inte min åsikt eller som jag anser utan det har framkommit i hennes utredning samt pappan som levde med henne fick erfara.

Jag talar alltså om hennes borderline inte andra med bordeline och jag ber om ursäkt om jag har trampat andra på tårna eller sårat någon.

Nu känner jag att denna diskussion har utvecklat sig hurvida det är sant det jag säger och hur "illa" hon är.

Det blir nästan en form av pajkastning. Ni mot att försöka påvisa att jag överdriver och jag för att försöka bevisa att jag har rätt.

Mamman har säkert bra sidor förstår ni men dom ser ju inte jag när hon är så aggressiv mot just mig eller hur. Men jag påstår inte att det inte finns något bra.

Det känns onödigt att på fl sitta o argumentera hurvida dessa."symptom" och personlighetsdrag stämmer eller inte eller hur tokig eller inte hon är som någon skrev.

Jag ville bara förmedla hur jag efter mina upplever känner det med aggressiva utbrott på min tomt,anmälningar, hennes dotter som verkar orolig för hur mamman är hemma och faktiskt så påverkas jag av konflikter henne o min man imellan även om jag inte deltar. Jag påverkas också eftersom det handlar om hur jag skall vara. När jag skall laga middag och att jag skall låta bonusen behov gå först. Jag förespråkar att alla skall ha lika värde. Mina barn är bonus till min man hennes barn är min bonus. Alla räknas. Ja,ja nu svävar jag bort.

Jag förstår på flera utav er att ni misstror mig i min beskrivning. Det är ok. Ni har rätt till det. Men mina upplevelser är mina. Jag är mitt i situationen. Jag lever i det.

Vad vill ni? Att jag skall säga att jag är känslig som någon skrev? Det kan jag inte.