F.d. älskarinna som inte ångrar sig

Sött att ingen reagerar på det faktum att jag levde i ett fucked up äktenskap och blev misshandlad. Säger inte att det jag gjort var rätt, men ofta, alltför ofta, går mannen som misshandlar sin fru psykiskt eller fysiskt, orörd ur det hela. Kvinnan törs sällan stå fram med det hon varit med om, även efter en skilmässa. Vi har ju liksom barn ihop, och det känns inte som det rätta att göra att gå ut med allt han gjort mot mig. Så, han blir den lämnade stackars mannen med krossat hjärta, och jag är skurken... 

Det är absolut ingen bortförklaring, men anser att det hör till bakgrundsfaktan. Det är ren fakta, ingen bortförklaring. Och när man i åratal fått sitt självförtroende utsuddat bit för bit, känns det ganska skönt när någon gör något för att höja ens självförtroende. Det är fortfarande något jag jobbar med, att få upp självkänslan igen. 

Fattar att folk tycker det är stört och dumt det jag gjorde, men det var inte för att bli näthatad som jag skrev om det. Antagligen finns det väl inte fler älskarinnor i Sveriges långa land, eller så var Familjeliv heeelt fel forum..vill bara höra andra som varit i liknanade situation som mig. 

Säger det igen, jag ger inga ursäkter till varför jag gjorde det jag gjorde, det är bara fakta. Jag gick liksom inte aktivt ut och sökte upp någon att vara otrogen med p.g.a. av hans beteende, det hade varit en annan sak. Och jag blir inte ett dugg förvånad över folks reaktioner, som jag skriver i TS, så är jag medveten om att det säkert anses stötande, och det innebär ju liksom att jag är förbered på vilka kommentarer jag kan vänta. Men det var inte det jag var ute efter med inlägget. 

Frun hade inte gjort mig något ont, och det var inte henne jag hämnades på. Men som älskarinna ligger det en slags svartsjuka mot frun, det är väl inte så konstigt egentligen. Även om jag inte hade några känslor för min älskare, så var jag svartsjuk på henne som fick vara med min älskare mycker mer än mig. 

Min exman ville självklart inte skiljas. Under separationstiden har han försökt att det ska bli vi igen. Det är inte för att han älskar mig så högt som han säger, för man slår inte nån man älskar och respekterar. Det handlar om att han inte tacklar att jag bryter mig lös från honom. Han ser att hans makt över mig inte funkar längre, han kan inte styra mig mera, och det är klart att det stör honom. Han vet även vilka "krav" eller "önskningar" jag hade för att det skulle bli vi igen, och han har inte lyft ett finger för att uppnå ett enda av dom. Så det är inte för kärlekens skull han ville ha mig tillbaka. 

Jag sa aldrig att det var lätt för mig att träffa min älskare, men bara för att jag hade barn och man hemma, så betydde ju inte det att jag satt fast i en kedja hemma. Jag sa att jag skulle till en kompis över helgen, eller till mina föräldrar. Det var inget ovanligt, att jag ibland for iväg på helgerna, främst för att åka till mina föräldrar. Det var min fristad, där jag kunde pusta ut, så det blev använt som alibi. Han hade ingen anledning till att inte tro på det, och då han inte hade någon bra kontakt med mina föräldrar ville han aldrig följa med, eller göra sig besväret att ringa dit för att höra om jag var där. Men det krävdes noggrann planering, och alltid en stress i bakhuvudet att det inte skulle hålla. 

Om du anser att den äldre mannen utnyttjade mig, så gick det minst lika mycket åt det andra hållet. Han var ju trots allt min älskare, lika mycket som jag var hans älskarinna. Känner mig inte utnyttjad för fem öre, kalla mig naiv. Men, om man utnyttjar någon så är väl det bara vinst för den personen som utnyttjar? I det här fallet var det vinst för mig oxå.

Fattar inte varför jag skulle sitta och hitta på storyn? Det jag har skrivit är sant, kan gott svara för mig om någon undrar på nåt..  

"Elakingen" var aldrig elak mot barnen, otroligt nog, så det fanns inget i mig som inte vågade lämna barnen ensam ett par dagar med deras pappa. Hade ju självklart aldrig åkt från dom om jag vetat att det var en risk för barnen. 

De två gånger jag sa att jag skulle till mina föräldrar körde jag faktiskt barnen till mina föräldrar, och sa till dom att jag skulle hem till en kompis. Invecklade lögner, det gällde att hålla reda på vad man sagt till vem. 

Nu skapas det hysteri ;) 

Du gav mig ordet jeg letat efter, bikt. Det var väl lite av en bikt det här, men folk får ju stroke ju så fort 
man inte lever efter standardmodellen. Har aldrig begärt att få tidernas förlåtelse, kanske på grund av min avsaknad av ånger och skuld. Det man gör när man är otrogen är ju ingenting som finns i den "den vanliga världen" och det är svårt att hantera känslor och tankar omkring något som"inte hänt" 

Jag har aldrig menat något ont med nånting av det jag gjort, även om folk kallar mitt beteende för "ont" och sinnessjukt och gud vet allt. 

Och eftersom ingen vet om något av det som hänt mellan mig och min f.d. älskare, så är det ingen som lider vid sidan om. Är väl lite så att det man inte vet har man inte ont av.  

Kom gärna med era hathistorier om hur era partners var otrogna, men vad dom har gjort bryr jag mig ganska lite om. Alla har väl sin "ursäkt" för att va otrogen, men som jag sagt förr så ursäktar jag inte mitt beteende med det faktum att min dåvarandre man var dum mot mig, det är rena fakta. Jag behövde någon som kunde lyfta mig ur gropen av ångest, oro och nedvärderande ord och handlingar. Det kom en man in i mitt liv som fick upp mina ögon, och fick mig att inom kort lämna min dåvarande man. 

Visst fan, sorry, den här storyn är inte något som kunde passat in i Veckorevyn, så klart den är påhittad... 

Öppna ögonen för fan, och sluta va så naiva. Världen är full av knäppa, galna, sjuka, dumma, konstiga saker. Men, om ni tycker att det jag berättat låter så jävla osannolikt så vet ni fan inte mycket om världen. 
Fattar inte vad det är som gör att det jag berättat får det att verka som något ihopdiktat?? 

När man är otrogen blir det mycket lögner, och planering för att lyckas få till sina möten. Man gör konstiga saker, och drar sig inte för att säga saker som man egentligen aldrig skulle ha sagt. 

När skrev jag att jag var cool? Du visar bara fram dina fördomar, har inte försökt framstå som cool, då jag är fullt medveten om att det inte är något coolt över det jag gjorde.