Inlägg från: Flickan och kråkan |Visa alla inlägg
  • Flickan och kråkan

    Tycker inte om ena bonusbarnet. Är det fel på mig?

    Nu har jag inga bonusbarn, men tre egna.....som är totalt olika varandra.

    Min äldsta är 6 år och är fantastiskt lätt att ha att göra med på alla sätt och vis. Han har alltid varit väldigt vuxenorienterad och lite lillgammal på många sätt och har ett jämt humör. Det underlättare givetvis för mig och alla andra vuxna.

    Min snart 5-åring är en känslomänniska från topp till tå. Allt är högt eller lågt och har alltid varit så. Raka motsatsen till hans rationelle storebror. Och det är tufft att hantera ibland. Han har inte heller någon bokstavskombination eller liknande, men han har ett humör av inte dess like och får precis som den 4-åring du träffar utbrott och testar och låter och bara är......mycket. Det är nog en bra beskrivning av honom. Han är mycket . I förskola och liknande så sköter han sig jättefint, är väldigt omtyckt av kompisar och personal, men tar tid på sig att knyta an till andra människor. Är världens mysigaste och lugnaste mellan varven också. Närhetsfis.

    Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Jag älskar alla mina tre barn precis lika mycket och villkorslöst, men vår mellanson har sidor som kan få mig att vilja hoppa genom fönstret eller typ flytta utomlands under ett år (går över snabbt, men han trycker på knappar som skapar frustration hos mig). Att du som inte är hans biologiska pappa tycker att det är svårt är inget konstigt alls . Det kan vara svårt även som biologisk förälder med anknytning och känslor färdiga och starka i båda riktningar .

    Det är inget fel på dig. Det är inget fel på pojken. Vissa relationer och situationer är bara svårare än andra . Ett bra ställe att börja är att gå till sig själv och fundera över VAD det är som gör att man får ett lättare nervsammanbrott av att en 4-åring skriker exempelvis. Är det känslan av att vara utom kontroll? Är det känslan av att man har misslyckats som vuxen i sin relation till barnet....i sin fostran? Funderar man över vad andra ska tro och tänka etc etc. Om du kommer underfund med det så kan du nog hitta mer konstruktiva sätt att möta både pojken och dig själv i den typen av situationer.....vilket i sin tur kommer att ge dig ett större lugn med din bonusson som han kommer att märka och ni kommer lättare att hitta varandra. 

    Vet inte om jag bara är luddig eller får fram något vettigt. Lycka till i alla fall. Du verkar vara en engagerad bonuspappa med mycket god vilja. 

  • Flickan och kråkan
    Paulie00 skrev 2014-04-10 15:13:17 följande:

    Tack för era fina svar!

    Jag är tjej så är bonusmamma :) Men känns skönt att man kan känna så även med ett biologiskt barn. Min pojkvän säger ju emellanåt att han vill sälja ungen på Tradera för att han kan bli SÅÅÅÅ JOBBIG! Vissa dagar passar det inte att varken lyssna, vara snäll, går runt och slår på storebror och är allmänt jobbig. "Jag gillar inte potatis!!!!". När han älskar potatis i vanliga fall. Då är det bara att vara lugn när man egentligen bara vill att ungen ska kyla ner sig.


    Men tack. Vi jobbar väldigt mycket med den minsta och då han (båda barnen) får göra i princip som dom vill hemma hos deras mamma så blir det nog lite "jobbigt" med gränser och regler. Dock så finns det mycket kärlek i vårt hem och vi hittar på mycket roligt med barnen. Men ja.. det är bara att acceptera att han är för det mesta en s.k. finne i röven och måste leva med det.

    Pappan till barnen och jag pratar mycket uppfostran och detta med respekt osv. Så vi är på god väg, men det är inte en dans på rosor. Dock så tycker jag att det känns jobbigt med att komma hem när jag vet att ungarna är hemma. Och jag mår som sagt lite dåligt av det, men måste nog släppa tanken.


    Ibland kan det vara bra att vända på det. Om du tänker på hur många saker 4-åringen inte får bestämma utan ni bestämmer.......tänkt då vad jobbiga han tycker att ni vuxna är . Ibland är det så lätt att tycka och tänka att de ska lyssna och helst göra som man säger . Men om man vänder på steken......lyssnar alltid vi och gör som de säger ?
  • Flickan och kråkan
    Paulie00 skrev 2014-04-11 18:36:41 följande:
    Ha ha! Jag förstår din jämförelse men nu är det så att vi är dom vuxna. Vi är ledare! Vi kan inte låta en 4 åring göra så som han vill. Vi tror inte alls på s.k. fri uppfostran. Och han får infinna sig med att man inte får göra som man vill. Det får han göra när han är vuxen...

    Tror du missuppfattar. Ni ska självklart leda och sätta gränser men det är inte fel att tänka till hur det kan UPPLEVAS av ett barn. Utbrott kan bli mer begripliga då. Lite ödmjukhet helt enkelt inför det faktum att man som förälder/vuxen har all makt.
Svar på tråden Tycker inte om ena bonusbarnet. Är det fel på mig?