• Anonym (Kvävd..)

    Jag blir kvävd..varför?

    Jag har för en tid sedan träffat en helt underbar kille, han är verkligen perfekt på alla sätt..ja nästan..Men jag klarar inte av att vara med han för mycket för jag känner mig genast kvävd. som om luften går ur mig och på grund av detta så bad jag han att flytta i dagarna och jag kände mig nästan euforiskt lycklig,lättad mm...
    varför har jag så svårt med att binda upp mig ?, han är ju underbar och jag älskar honom..
    Vi planerade giftemål och så fort dom planerna sattes i verket så mådde jag jättedåligt, fick ångest, blev sömnlös mm. Han älskar mig till döds...Men nu har han flyttat och han väntar på att jag ska ändra mig, vilket inte kommer att hända.
    denna känsla av att bli kvävd gör också att jag tappar all sexlust samt attraktion, vi har ju ett bra sexliv så vad är det som händer med mig? Vi är fortfarande ett par..men jag känner mig så lättad att vakna ensam i min säng, känner mig tillfreds, lugn och harmonisk..

    Varför, jag älskar ju min partner??

  • Svar på tråden Jag blir kvävd..varför?
  • Anonym (k)
    Nöjd man skrev 2014-04-17 10:37:43 följande:
    ...och du tycker att de lilla tillägget, och faktiskt också i princip skulle kunna vara det, är konstruktivt ?

    Nä, det säger mer om dina fördomar än att de ger TS något av vikt. 
    Ja, det tycker jag. Varför skulle det inte kunna vara det? Tycker du att ts verkar ha några direkta insikter i sitt "problem"? Det kan väl lika gärna bero på det jag uttryckte som något annat. Hon skriver lite vagt om bakgrund, hon har kanske en historia av att alltid välja mycket unga män och då kan det förstås vara relevant för de bekymmer hon tycker sig ha. Vad vet du, eller jag, om den saken? 
  • Nöjd man
    Anonym (k) skrev 2014-04-17 10:41:09 följande:
    Ja, det tycker jag. Varför skulle det inte kunna vara det? Tycker du att ts verkar ha några direkta insikter i sitt "problem"? Det kan väl lika gärna bero på det jag uttryckte som något annat. Hon skriver lite vagt om bakgrund, hon har kanske en historia av att alltid välja mycket unga män och då kan det förstås vara relevant för de bekymmer hon tycker sig ha. Vad vet du, eller jag, om den saken? 
    Kan du mer konkret säga vad de ger att skriva;
     hon fungerar som hans mamma och faktiskt också i princip skulle kunna vara det.

  • Anonym (k)
    Nöjd man skrev 2014-04-17 10:44:20 följande:
    Kan du mer konkret säga vad de ger att skriva;
     hon fungerar som hans mamma och faktiskt också i princip skulle kunna vara det.
    Som jag ser det är det skillnad på att leva med en jämnårig man som uppför sig på ett sätt som gör att exempelvis ts upplever att hon befinner sig i en situation där hon bär omkring honom (bildligt talat) och där mannens familj känner tacksamhet över att hon tagit sig an honom och hans uppfostran och på att leva med en betydligt yngre partner som man faktiskt skulle kunna vara mor till. I ett läge som i det första exemplet är det andra faktorer som utgör problemet och man kan förstås också i de allra flesta fall ställa fler och högre krav på en 36-årig man än på en 22-åring. 

    I en relation med en mycket yngre partner finns en inbyggd problematik av erfarenhetsmässiga skillnader och mycket annat. Vad det ger mig att påtala detta? Ja, ungefär lika mycket som det ger mig att ta mig tid att läsa och  svara i en tråd överhuvudtaget. 

    Vad ger det dig att försöka styra upp det jag skrivit istället för att fortsätta på din inslagna väg och ge ts de råd som du själv anser är av stort värde? 
  • Anonym (Kvävd..)
    Anonym (k) skrev 2014-04-17 10:27:23 följande:
    Det gjorde jag. Jag skrev, eller höll i alla fall med om, att hon kanske känner sig kvävd av de själv som du själv var inne på, att hon fungerar som hans mamma och faktiskt också i princip skulle kunna vara det. 
    Nej, tråden handlar inte om vår ålder, jag svarade på en fråga, inte mer eller mindre. Och det var inte det som är problemet i sig, utan att jag känner mig kvävd av en kille som jag faktiskt älskar.
    Maja02 skrev 2014-04-17 10:30:51 följande:
    Mannen jag älskar har en tydlig modell i livet som handlar om närhet och distans. För att kunna älska och vara nära behöver vi även distans. För det är bara i distans till andra som vi kan komma oss själva riktigt nära, o det behöver vi för att sen igen kunna komma andra nära. Så det du känner är inget konstigt, kanske bara mer klarsynt än hos de flesta. Sen gäller det ju att hitta ett sätt att få den distansen utan att den andra känner sig oälskad eller utestängd utan också kan se att det är till gagn för relationen.
    Tack för ett ödmjukt och konstruktivt svar som faktiskt ger mig en bild av hur saker kan vara {#emotions_dlg.flower}
    Anonym (...) skrev 2014-04-17 10:37:33 följande:
    Jag hatar sådana ts. Inte första gången att du skriver här. Vad är det du vill egentligen? Höra någon annans syn på dina ts eller blir av med din frustration?
    Inte första gången? Jag brukar inte skriva egna ts dock så svarar jag i en del?!
    Nöjd man skrev 2014-04-17 10:44:20 följande:
    Kan du mer konkret säga vad de ger att skriva;
     hon fungerar som hans mamma och faktiskt också i princip skulle kunna vara det.
    Tack så mycket {#emotions_dlg.flower}


  • Nöjd man
    Anonym (k) skrev 2014-04-17 10:51:41 följande:
    Som jag ser det är det skillnad på att leva med en jämnårig man som uppför sig på ett sätt som gör att exempelvis ts upplever att hon befinner sig i en situation där hon bär omkring honom (bildligt talat) och där mannens familj känner tacksamhet över att hon tagit sig an honom och hans uppfostran och på att leva med en betydligt yngre partner som man faktiskt skulle kunna vara mor till. I ett läge som i det första exemplet är det andra faktorer som utgör problemet och man kan förstås också i de allra flesta fall ställa fler och högre krav på en 36-årig man än på en 22-åring. 

    I en relation med en mycket yngre partner finns en inbyggd problematik av erfarenhetsmässiga skillnader och mycket annat. Vad det ger mig att påtala detta? Ja, ungefär lika mycket som det ger mig att ta mig tid att läsa och  svara i en tråd överhuvudtaget. 

    Vad ger det dig att försöka styra upp det jag skrivit istället för att fortsätta på din inslagna väg och ge ts de råd som du själv anser är av stort värde? 
    Jag kan nu se lite tydligare vad det är du vill förmedla.

    De jag reagerade på var den i mina ögon onödiga extra texten som gjorde att jag såg ditt inlägg som mer en kritik på att TS var tillsammans med en kille på 22 när hon själv är 34. Då jag läser ovanstående text tror jag inte det var ditt syfte heller....jag bugar och backar 
  • Anonym (Kvävd..)
    SupersurasunkSara skrev 2014-04-17 10:25:32 följande:

    Hon blev ju tillfrågad hur gamla de var och svarade på det. Men hon vill ha funderingar på varför hon känner sig kvävd. Har du en sådan så delge henne den så kanske du kan hjälpa henne istället för att förfasa dig över åldersskillnaden.
  • Anonym (Kvävd..)

    kan tala om att det är första gången jag är med någon som är yngre än mig själv. Jag har alltid haft relationer till betydligt äldre män. 
    Anonym (K) jag ser inte riktigt vad du är ute efter? menar du väl eller vill du bara verka duktig och sätta dig över någon annan?

  • Anonym (Kvävd..)

    Konstigt är att när en äldre man kommer med  en ung kvinna så hyllas han totalt, När det är tvärtom så är det ju så fel. Trodde vi kommit längre i vårt tänkande om jämställhet.

    Ang bakgrund  så spelar det det faktiskt roll vad det  gäller mognad, erfarenhet , livs syn mm

  • Anonym (aa)
    Anonym (Kvävd..) skrev 2014-04-17 11:14:27 följande:
    Konstigt är att när en äldre man kommer med  en ung kvinna så hyllas han totalt, När det är tvärtom så är det ju så fel. Trodde vi kommit längre i vårt tänkande om jämställhet.

    Ang bakgrund  så spelar det det faktiskt roll vad det  gäller mognad, erfarenhet , livs syn mm
    Jag tycker absolut att åldersskillnaden spelar roll och du känner nog likadant, även om du inte vill erkänna det. Självfallet har en 36 årig kvinna en annan bakgrund ang mognad, erfarenhet, livssyn ect. än någon 22 åring. Du känner dig kvävd. Dags att dra sig tillbaka och fundera lite kring detta. Du mår inte bra med tanken på det planerade giftermål av någon anledning. 
Svar på tråden Jag blir kvävd..varför?