Jag blir kvävd..varför?

Men kanske han helt enkelt är en "energitjuv"? Alla som tar energi märker inte av det själva, ens partner ska ju inte få en att känna sig kvävd. Personligen anser jag att när man inte behöver tänka så mycket i vardagen utan allt flyter på i förhållandet och man känner sig avslappnad, då fungerar det. Att du känner lättnad när han är borta tycker jag tyder på att du kanske vill älska honom mer än du gör? Du kan ju inte rå för dina känslor, men du kan välja att agera med eller mot dem.

Muppet, Jag har varit i ett par trådar nu där du också befinner dig och du kommer alltid med kloka och vänliga svar. Du verkar vara en toppentjej helt enkelt. 
Sedan angående min situation, jag håller med dig..folk är bra trångsynta,jag älskar denna killen och nu när jag inte sett han sedan i förgår så saknar jag honom..men jag tror som du säjer at särbo är det som funkar bäst för oss. Han ville komma redan igår och jag kände paniken direkt, så jag sa nej..du får komma på lörd. och han tyckte attd et var helt okey :)hm, energitjuv...den tanken har aldrig slagit mig..jag kan säja såhär, efter att han åkte så kan jag sova riktigt på nätterna, känner mig mer avslappnad...när du skriver att jag kanske inte älskar honom så som jag själv tror, så ger det mig en tankeställare...det tåls att fundera på. 
Vi förlorade vår gemensamma dotter som vi väntade för bara ett par veckor sedan så jag är lite bekymrad att det är på grund av det som jag känner som jag gör med..jag behöver få sörja och han kräver min uppmärksamhet till 110 % och jag har inte den orken just nu..

Åh men tack! Det var snällt skrivet. Blev jätteglad. :)
Ja alla är olika, min plastbrorsa är oxå ensamvarg. Han ÄLSKAR när familjen är ute ur huset, men älskar oavsett familjen lika mycket för det. :) Särbos är ju bra på det viset att man både får ha kvar kakan och äta upp den när man inte är en sådan som älskar att umgås hela tiden. :)

hehe så lite   det konstiga det är att jag alltid varit i behov av att ha någon nära mig..men efter relationen innan denna så förändrades allt och jag behöver vara för mig själv, var ensam i ca 4 år för att kunna hitta mig själv igen så att säja. Jag har ju mina barn med som jag älskar över allt annat.

Oj, ni förlorade er gemensamma dotter? Då förstår jag nog lite mer, herregud TS jag hoppas du du har folk omkring dig att prata med som stöttar. Usch vad otäckt, är själv gravid i månad 8 och kan inte föreställa mig hur illa det skulle påverka mig och min man.

Men det låter ju lite som att ni är på olika plan, ni kanske sörjer på olika sätt? Dessutom som sagt, energitjuvar har jag haft omkring mig och man upplever det som att de "står en upp i halsen" - men så fort de försvinner är det som att  luften går att andas igen...

Jo jag var gravid och kände hennes små puffar enda dagen och i andra så var det ingenting, jag anade oråd då jag tycker att allt bara stannade upp i graviditeten..fick ett ul , jag glömmer det aldrig så länge jag lever, bm puttade på min mage för att få en reaktion från henne, men hennes lilla kropp var helt livlös, jag skrek,jag grät..och hamnade i chock..2 dagar senare så opererades hon ut..Min kille satt med mig hela tiden innan  op och även efter och jag kände mig mer nära honom än någonsin innan...detta hände för exakt 3 veckor sedan igår..efter en vecka ca så tappade jag all lust för min kille..nästan som om jag förväntade mig att han skulle sörja på samma sätt som mig..han har sorg, det ser jag..Jag har folk omkring mig och även psykologkontakt efter detta..Man kan inte föreställa sig innan det drabbar en själv och detta önskar jag inte någon....jag låg där på britsen och Bm tog min hand med tårar i ögonen och sa-jag beklagar sorgen men hon lever inte...
jag har väldigt ont av att prata om detta så jag stannar här ang den biten..

Jo vi kanske är på helt olika plan helt enkelt, men jag älskar honom som människa...börjar undra i allt detta om jag älskar han som man...för nu kan jag andas..men tänker på honom också..

Å grattis till graviditeten, det är en gudagåva 

Han ville komma idag...jag sa nej...men han kommer imorgon, jag sa att han kunde fira påsk med oss men han fick inte stanna över, jag kan bara inte sova när han gör det...han tyckte att det var helt okey...känner mig usel.

Fast har man gått igenom något som du har så är det heller inte så konstigt att du mår som du gör.
Kram till dig

Gud jag gråter nästan när jag läser detta. Inte konstigt att ni inte mår bra någon utav er. Men kan det vara så att detta påverkar ett båda på men att ni tacklar det olika? Han söker kontakt medan du drar dig undan? Ni kanske behöver prata med en psykolog båda två... För på det här sättet agerar ju han energitjuv utan att mena det, du drar dig undan och han följer efter? Tack för gratulationen förresten.

Tack så mycket och kram tillbaks..Nej..vi mår inte så bra någon av oss och det kan ju faktiskt ligga något i det du säjer, jag drar mig undan och han klamrar sig fast som en blodigel vilket i sin tur leder till att jag inte orkar med honom. Vi tacklar det helt klart olika och ibland när jag bryter ihop och säjer något i stil med, varför tog gud henne tillbaks? Då vill han trösta mig osv och det är okey. men sedan när jag är på dåligt humör, irriterad eller dyl så kan jag uppleva starkt att han spelar på vår förlust för att få egen vinning på det. DÅ kan han börja gråta och prata om vår avlidna dotter, för då vill han ha min uppmärksamhet och när inget annat funkat så känner jag att han tar till med gråtvalsen och utnyttjar situationen, jag kan självklart ha fel men det är så jag upplever det och det får mig att koka och jag får avsmak för honom..Jag tror inte att han menar illa...Men detta är en av sakerna som stör ihjäl mig och det kom efter lillans bortgång...
Så lite så, glädjer mig med er ..