Hur hantera översittare?

Tack för era svar! Ska verkligen försöka använda mig utav era tips för att ta kontroll över situationen. Är så LESS!

Skönt att höra att! Om det inte hjälper så försök att få din chef att ta tag i situationen. Om kollegans taskiga attityd påverkar ditt arbetsresultat så är nog din chef angelägen om att få veta.

Döda henne med vänlighet.

Eller "jaså?, jo jag ska ju börja gymma. Du vill inte följa med mig och få bort din mage också?" Sen klappa henne på magen och le tills hon går.

Jag är uppriktigt förvånad över en hel del svar här men det kanske förklarar hur det kan utvecklas så försurade relationer och stämningar (främst) på kvinnodominerade arbetsplatser.

Att svara med samma mynt, ironisera, ignorera, frysa ut eller liknande leder bara till en sämre stämning och ännu mer energispill. Detta är en fullständigt vedertagen sanning när det gäller relations/kommunikationsproblem på arbetsplatser (men även inom nära relationer).

Din uppgift TS är att lugnt men väldigt tydligt markera din gräns och ta avstånd från den typen av samtal kollegan drar igång. Du tar ansvar för dina känslor och förklarar tydligt varför du reagerar som du gör.

Ett exempel på formulering:
"- Du, jag vill att du ska veta. Jag uppskattar inte alls när du kommenterar mitt utseende, min kropp, mitt hår eller något jag gör på det här sättet. Varför du säger som du gör har jag ingen aning om men det är kränkande och jag blir irriterad, arg och ledsen. Om du fortsättningsvis har några synpunkter på något om mig, min person, utseende eller annat som inte rör arbetet så får du hålla det för dig själv!
avsluta med:
- Är det något i detta som är oklart för dig?"

Innan du går in i ett sånt samtal är det klokt att du förbereder dig genom att skriva ner ett antal exempel, så noga du kan. Inte för att använda i nån slags debatt - det är inte fråga om rätt eller fel - utan för att faktiskt kunna svara om frågan kommer från henne. typ: jag förstår inte alls hur du menar? Jag har väl inte sagt något sånt?

Då svarar du nåt i stil med:
"- Du kanske inte ens är medveten om det men det har hänt ett antal gånger och jag är trött på detta nu. Tex. så du [tidsangivelse] något negativt om mitt hår. Dagen efter nämnde du att jag var överviktig.. (nån detalj) och listan kan göras längre.
- Om du verkligen inte är medveten om detta så ber jag dig tänka på vad du tar upp och hur när du pratar med mig. Jag ska också mycket gärna "hjälpa dig" genom att reagera tydligt om du skulle råka halka in på det spåret igen.
- Egentligen tror jag dock att du mycket väl vet när du pratar skit.
- Förresten, när vi ändå är inne på detta, du får också väldigt gärna avstå ifrån att prata skit om andra kollegor i mitt sällskap. Jag tycker det är obekvämt och det intresserar mig inte alls."

Orden och formuleringarna är inte de viktigaste i mina exempel ovan - men känslan och utgångspunkten i att du tar ansvar för dig själv, dina känslor och din kommunikation. Du ställer tydliga krav och förväntar dig att din kollega gör detsamma.
Skulle hon fortsätta och återfalla - även med små antydningar (vilket är mest troligt i så fall) - så reagerar du direkt och kväser försöket i sin linda: - Men lägg av, är du igång nu igen? Den tonen och antydningarna kan du väl hålla för dig själv? Vi har ju pratat om detta!

Fortsätter det ändå, dokumentera allt och lyft upp det till chefen som ett arbetsmiljöproblem. Då har du verkligen tagit ansvar och försökt hantera situationen vuxet och moget. Hjälper det inte så blir det chefens sak att gå till botten med.

LOL

Jag håller inte med. Man ska inte sänka sig till samma nivå, men att ge svar på tal eller ignorera personen i dessa situationer, behöver inte alls leda till sämre stämning på arbetsplatsen om det inte är något "fel" på den andre. Och då blir det sämre stämning vad man än gör, då leder även ditt förslag till att energitjuven kommer att slå bakut.

Sådana här människor har ofta problem (eller är väldigt osäkra) och då hjälper det inte alltid att bemöta dem "vuxet och moget." Inte heller att hålla värsta utläggning, det kan t om föda dem och "trigga" deras beteende, eftersom de då får det som de oftast vill ha - en reaktion.

Det viktigaste är att TS inte brusar upp, som hon verkar göra nu. Utan håller sig lugn men bestämd. Men att ta en lång diskussion med kollegan tror jag inte hjälper heller, bara om chefen är med i så fall.

Och att ignorera en person som beter sig illa, är inte samma sak som att "frysa ut". Tvärtom kan det vara en mycket tydlig och effektiv markering. Man vänder givetvis bara ryggen till när kollegan är otrevlig, eller börjar med sina pikar. Inte annars.

Vem har pratat om en lång diskussion?
Jag talar om ett par korta, tydliga, raka men lugna meningar där man markerar sin gräns och tar avstånd från den som kränker.

Vet inte hur du menar att "ge svar på tal" men det är ju precis det jag förespråkar. Däremot reagerade jag mot några förslag där hon skulle ge igen med samma mynt - dvs. prata om att kollegan minsann också hade maget etc. Sånt leder definitivt bara till en försurad stämning, skapar fiender snarare än respekt.

Samma sak med att ignorera och frysa ut. Det är ett fegt och omoget sätt att hantera konflikter som också bara skapar energispill och aldrig leder till att stämningen kan förbättras på sikt.

Att rakt och tydligt tala om vad man känner och ta avstånd från kränkande kommentarer kan väcka en kollega som kanske inte ens tänkt riktigt på sitt beteende. Det är också ett tydligt sätt att markera att man inte låter sig trampas på utan kommer att säga ifrån.

Jag är helt övertygad om att stämningen på många kvinnodominerade arbetsplatser är försurad och kärv med massor av intriger, gruppbildningar, skitsnack och knivar i ryggen - just för att man väljer att hantera sånt här på fel sätt... Man ger igen med samma mynt, pratar skit själv om den man ogillar, fryser ut och hanterar med div. härskartekniker.
Många tänker inte på att de kanske kan "vinna" psykkriget - men de kommer aldrig att få en bättre stämning i arbetsgruppen.

Allt detta grundar sig främst i att många är konflikträdda, det är lättare att prata skit om idioten efteråt - till nån annan - än att ta ansvar och markera sin gräns direkt till den det berör.

Jag tycker om vänlighet jag med. Men ditt förslag är en riktig dräpare. Så bra.

Du får en guldstjärna idag av mig

OK, då förstår jag hur du menar. Och skitsnack eller att vara lika jävlig tillbaka, är absolut inget jag ställer mig bakom. Inte heller att frysa ut personen. Men man kan markera på olika sätt, och att ignorera någon som snackar skit eller kommer med pikar, är inte att frysa ut. Istället signalerar man att jag pratar gärna med dig när du har något vettigt att säga, men inte annars. Detta kan man förstås säga rakt ut också, men det kan leda till en ännu mer defensiv reaktion än att bara vända ryggen till eller avbryta samtalet. Däremot håller jag med dig om att blir det värre, får man ta upp det med chefen, hålla personalmöte t ex.

Sen tycker jag att kvinnodominerade arbetsplatser får oförtjänt mycket skit. Det förekommer en hel del skit på mansdominerade arbetsplatser också, eller på blandade arbetsplatser. Men det yttrar sig kanske inte på samma sätt. I bägge fallen handlar det dock om individer, inte kön. Visst finns det arbetsplatser som tycks vara fulla av "bittra kärringar", precis som det finns arbetsplatser med utbredd manlig "tävlan", sexism och kränkande beteende. Men tyvärr är det också så att EN enda person i värsta fall kan förpesta en hel arbetsplats eller en hel arbetsgrupp. Uttrycket "det är inte ens fel när två träter", kunde inte vara mer felaktigt. Det stämmer förvisso ofta, men långt från alltid.