Flickan och kråkan skrev 2014-05-26 12:21:13 följande:
Nu har vi inga planer på att jobba heltid båda två på rätt länge och skoldagarna är ju inte så långa första åren så jag ser inte något akut problem. Ser inget problem överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. Man anpassar ju efter vad alla vill och mår bra av. De går ju inte på aktiviteter för att bli elitutövare utan för att det är kul. Nu börjar de tröttna lite efter ett år av konståkning. Får se hur de känner efter sommaruppehållet. Antingen vill de fortsätta eller så vill de sluta. Kanske något annat de vill prova på istället helt enkelt. Eller inget alls. Det är liksom helt ok att delta ett halvår eller ett år eller längre. Man måste ju inte fortsätta med allt bara för att man testat.
Det faller ju sig rätt naturligt vad alla vill och orkar. Fast självklart, de kan inte prova allt samtidigt. Äldsta hade önskemål om att börja fotboll nu under våren och då sa vi att vi avvaktar med det till hösten eftersom han redan hade idrottsaktiviteter 4 gånger/veckan. Han hade orkat utan problem och utan stress, men det hade blivit lite för mycket för oss som familj. Han får spela fotboll med kompisar här utanför så länge helt enkelt. Till hösten ska han få börja och se vad han tycker om det. Då slutar två av hans andra aktivitets pga flytt. Vill gärna få in honom på simning då också.....simma känner jag är något man bara måste kunna = inte frivilligt. Samma sak där. Deltar inte för att bli tävlingssimmare utan för att kunna ta sig till land vid behov.
Det beror väl helt enkelt på vad man har för erfarenheter. Jag har alltid idrottat mycket och min syster har haft egna hästar och ägnat enormt mycket tid där tillsammans med min mamma. Det har inte varit en stressfaktor - tvärtom på många sätt. Att vara ute och vara aktiv fysiskt mår huvudet bra av så många som idrottar klarar skolan bättre. Något av mina barn kanske fastnar för musik. Skulle jag bara tycka vore positivt.
Jag höll på med bollsport på elitnivå hela min uppväxt. Men, den stora skillnaden mot idag är att jag började med bollsporter i tredje klass. Innan dess hade jag gått på gymnastik något år under dagistiden, i lågstadiet testat scouter men inga andra idrotter. Idag verkar barn i 4-5-årsåldern ha flera aktiviteter i veckan och det krävs att föräldrarna är med, skjutsar osv. Det ställer såna enorma krav på de flesta familjer på logistik osv, som många nog egentligen inte orkar med. När jag började med lagidrott kunde jag cykla eller åka buss själv åtminstone ena vägen. Stor skillnad.
Därför är jag emot för mycket aktuviteter för tidigt. Men jag vill absolut styra in mina barn på lagidrotter.
