• Alex45313

    Pappa tog självmord igår

    Hej, jag är en kille på 15 år. Den senaste veckan har min pappa mått väldigt dåligt och inte varigt sig själv. Han har varigt tyst och väldigt kärleksfull. Han har suttit uppe på kvällarna med dator men vi visste inte vad han gjorde. Han har inte sovit på nätterna och har pratat om konstiga saker. Han trodde han skulle bli av med jobbet och att polisen skulle hämta honom, men vi förstår inte varför. Mamma märker nu att han har varigt ute i skogen tidigt på morgonen och hon märker att något är fel. På torsdags morgonen är han helt annorlunda och verkar vara helt utbränd. Jag går till skolan som vanligt och badar med kompisar efter skolan. Senare på kvällen så märker vi att pappa inte är hemma men vi tror att han är nere vid båten och fixar. Senare under natten så ligger mamma vaken och han har inte kommit hem en. Mamma går ner och rotar i hans kläder och väska och märker att han inte har med sig plånbok eller mobil och mamma blir jätte orolig. På morgonen så vill inte mamma berätta något för mig eller min syster som är 18. Senare under skoldagen igår fredag så märker jag att något är fel och jag ringer mamma. Hon berättar att pappa inte har kommit hem i natt och hon har ringt hans jobb som säger att han har varigt helt annorlunda och missat möten som verkligen inte är likt honom. Hon har även efterlyst honom. Jag känner att jag inte bara kan sitta i skolan utan jag åker ut med moppen och letar. Jag åker ner till båten där jag inte hittar honom. Jag åker sedan upp till en sjö som ligger en bit bort. Där hittar jag hans bil. Jag ringer mamma och hon säger att jag ska åka därifrån direkt och att jag inte ska gå in i skogen och leta. Jag bryter ihop och måste samla mig innan jag kan sätta mig på min moped och åka hem. Där hemma väntar min syster medans mamma pratar med polisen. Polisen har hundar och helikoptrar med sig och jag tycker allt börjar bli jätte läskigt. Mamma kommer hem och vi sitter och väntar på besked. Mamma befarar det värsta medans jag inte kan förstå att detta händer. Sånt här händer i filmer, inte i verkliga livet. Efter en timme så kommer 2 polis män och berättar att de har dåliga nyheter. De berättar att de hittat honom 300m från bilen. Han har hängt sig. Det läskiga var att jag inte grät. Jag var helt tom. De berättar även att de hittat 3 brev. Jag förstår ingenting. Vad ska jag göra? Jag berättar för mina kompisar och de är ett jätte stort stöd. Vi pratar även med släkten och grannar. Nu har det gått en dag, igår fann de honom och sorgen finns där men det kommer gråt attacker i vågor. Kompisar har varit här med frukost och vi kämpar tillsammans, jag min mamma och min syster. Vi märker även att allt nu faller på plats. Det han gjorde på kvällarna var att skriva avskedsbrev, han betalade även alla räkningar, i skogen så letade han antagligen efter en effektiv plats att, att göra det. Min morfar och farfar har kommit ner och vi sörjer. Kompisar har skickat blommor och vi försöker ta oss igenom detta. Nu sitter jag och kollar på Sverige-Ryssland i semifinal i Hockey VM och försöker skingra tankarna. Jag älskar dig pappa och kommer alltid göra det, vi kommer aldrig glömma dig!

  • Svar på tråden Pappa tog självmord igår
  • Rakad Apa

    Beklagar sorgen


    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • mammaSöt

    Jag beklagar verkligen! Även fast det är helt fel allt så tror jag din pappa försökte göra det som han trodde var rätt/ bäst fär din familj. Man tänket inte normalt eller rätt när man är deprimerad. Vad bra att EU åkte därifrån och inte gick in och letade själv. Det är hemskt att förlora sin förälder.

  • sallybuse

    En stor kram från mig får du i denna sorgliga stund.Hjärta  Bli inte arg på din pappa.Han finns kvar i ditt hjärta hela ditt liv.

  • Lindsey Egot the only one

    Beklagar verkligen.

    Det finns en förening som heter Spes och de har även en ungdoms sektion så kan du komma i kontakt med andra som råkat ut för samma sak som du. Jag önskar dig all lycka och framgång i livet. Du har en tuff väg att vandra men jag vet att man kan leva vidare fast det är extremt jobbigt i början.

  • mortilltre

    Stor varm kram till dej!!! Vet hur det känns. Har varit i samma sits själv fast då var jag 22 - 15 å sedan. Ingen ska behöva få igenom sån skit!! Ta en dag i taget nu. Det tar tiid att förstå.

  • Penida

    Jag beklagar verkligen.
    Det glädjer mig att du har familj och vänner som underlättar för dig. Det finns inte ett rätt sätt att reagera och sörja. När min farmor gick bort som stod mig mycket nära grät jag inte på mycket länge, jag fortsatte på precis som vanligt. En dag, långt senare, brast det och jag grät som aldrig förr. Vi reagerar alla olika och du har rätt att vara arg, ledsen, likgiltig. Whatever. Om du inte känner att det räcker med din familj och dina vänners stöd, var inte rädd att kontakta en organisation för andra i samma situation eller söka professionell hjälp. Det är starkt att våga vara svag.
    Det gör mig hemskt ledsen att du tvingas genomgå detta, jag lider med dig men kan omöjligt förstå då jag inte varit där. Jag skickar en kram.


    Avskyr CIO-metoder
  • Orcha

    Kom ihåg att det inte är ditt eller någon annans fel.

    Starkt att du orkar skriva om det. 


    Allt har en mening och korven den har två. Eller är det ändor? Jo ändor menar jag nog.
  • Penida
    sallybuse skrev 2014-05-24 14:09:13 följande:
    En stor kram från mig får du i denna sorgliga stund.Hjärta  Bli inte arg på din pappa.Han finns kvar i ditt hjärta hela ditt liv.
    TS har all rätt i världen att vara hur förbannad han vill. Det är inte på något sätt konstigt att känna ilska över ett självmord, det är inte fel att känna att det är en självisk handling. Det är inte vår sak att säga hur TS ska reagera.
    Avskyr CIO-metoder
  • Jocke Helena

    Hej "Alex"!


    Först vill jag från djupet av mitt hjärta krama om dig och beklaga din stora smärta och förlust av din pappa!


    Det finns inte ord som kan beskriva den smärta man känner när det fakto är att ans förälder inte orkade leva längre och lämnade livet och oss efterlevande.


    Min mamma tog sitt liv 1/10-12 så jag vet hur känslan är. Tomheten, smärtan, sorgen, ilskan, frågorna, allt man vill säga/göra etc etc etc.


    I just detta nu så är det OERHÖRT viktigt att både du OCH din familj får allt stöd och hjälp ni bara kan få både från släkt, vänner men framför allt ifrån vården. Och då menar jag främst psykologiskt stöd och samtal.


    Sen är det oerhört bra att så tidigt som möjligt få kontakt med andra efterlevande till oss som förlorat någon i suicid (självmord). Någon här i tråden nämnde SPES som är en anhörigförening för oss som förlorat i suicid.


    Jag själv är ordförande i SPES Gotlands krets och är väl insatt i SPES och andra organisationen.


    Jag rekommenderar dig och din familj att ta kontakt med SPES så snart ni orkar.


    Du/ni kan kika in på


    www.spes.se


    www.spesungdom.se


    www.facebook.com/groups/www.spes.se/


    Och vill du så får du gärna kontakta mig så kan jag försöka hjälpa er med kontakter och vara ett stöd.


    Jag skickar ett PM till dig med mitt nr och FB-profil så får du och din familj gärna höra av er.


    Kram Joakim Strömvall

  • sextiotalist

    Snälla du, ta hand om dig och var inte rädd att söka all hjälp du kan få. Du har fått många tips och jag är ganska säker på att skolans kurator redan är informerad

    Kramar om dig hårt och din syster och mamma också

    Inga ord att kan göra något nu

    Men du har rätt att bli arg, ledsen och ja, du får vara glad och skratta också. Du behöver känna något heller, allt rätt nu

    Kramar

  • Djungelfarsan

    Hej.

    Vill börja med att beklaga djup din pappa och den situation ni alla befinner er i.

    Jag vet hur du känner. Jag var i din sits för 4 år sedan. Min pappa hängde sig också fast i garaget hemma i villan.

    Jag vet vilka känslor som måste gås igenom och inga känslor du eller din mamma och syster har är fel. Man får vara arg, ledsen, besviken, känna hat, känna saknad, förtvivlad, ja allt. Ena dagen är man ledsen, andra kan man helt plötsligt skratta, och då brukar man känna skuld. Men vet du. Det behöver man inte känna. Din pappa var tyvärr sjuk. Kanske inte en sjukdom som syns men den finns där. Depression är svårt och väldigt obehagligt. Vet hur ensam och förtvivlad man känner sig men vi är fler här ute som gått igenom samma sak och det ända som hjälper en igenom är att prata, prata, prata.

    Kuling.se är också en bra sida just för barn/ ungdomar som förlorat en förälder i suicide. Kan vara skönt att se att det finns fler som mår dåligt och stötta varandra.

    Är det någonting jag lärt mig av allt elände så är det detta.

    ?detta var inget val din pappa gjorde, han såg helt enkelt ingen annan utväg ( tyvärr )

    ?är ni mediala så besök ett medium. Jag själv är INTE det men jag var till ett iaf efter påtryckningar och det var en otrolig upplevelse.

    ?stötta varandra och prata hela tiden med varandra. Kan inte understryka nog hur viktigt just det är.

    ?och sist men inte minst, det kommer komma en dag då du kan slappna av. Det känns inte så nu, men den kommer.

    Ta hand om er. Mina tankar är hos er.

  • Jomila

    Beklagar sorgen. Hoppas att ni någonstans finner lite styrka att ta er igenom detta svåra. Kramar

Svar på tråden Pappa tog självmord igår