Min sons pappa klarar inte av att vara förälder.

Vissa saker kan man i princip bara bemöta med påhopp. Så dumt är det du skrev.

Men äter pappan bara mackor själv? Hna verkar nästan deprimerad om han inte orkar med matlagning och barnet hygien...

En nödlösning kanske kan vara att du skickar med  köptafrysta eller egenhändigt komponerade färdigrätter för helgen att värma i mikron till sonen, två mål per dag. För jävligt att det ska behövas, men jag skulle gjort så.

Kan du inte göra ett dagsschema till pappan? Där det står ex 8,00 frukost 10-12 gemensam aktivitet. Tipsa om mat eller handla mat med pappan några gånger så han lär sig. Om pojken vill vara med pappa så hjälp dom.

Du valde pappan själv TS; fundera gärna lite på hur du kan undvika att skapa flera sådana här situationer.

Jag utgår  från att denne man inte var gourmetkock och serverade sjurätters närodlad ekomeny när ni var ihop heller så du kanske kunde ha sett tecken i skyn om han inte hittade till köket och levde på skräp?

Det behövde inte alls ha varit så illa när de levde ihop. Pappan har säkert aldrig varit någon mästerkock eller superorganiserad, men det är inget som diskvalificerar en från att bli en bra förälder. Däremot är det oacceptabelt att han skyller ifrån sig nu. Han är varken den första eller den sista som går ner sig efter en skilsmässa, men då ber man om HJÄLP och slutar skylla allt på andra.

Och en 6-åring ska givetvis inte behöva laga sin egen mat, att påstå något sådant är absurt. En 6-åring kan hjälpa till, bre sina egna mackor mm, men pappan måste ta huvudansvaret. Om en 6-åring ska lära sug att t ex värma något i micron själv, så ska det vara för att det kan vara nyttigt att kunna, samt att lära sig att inte få allt serverat. Det ska INTE vara för att pappan skiter i sitt föräldraansvar!

Och pappan valde antagligen att skaffa barn med ts, då är han lika skyldig som ts att ta sitt jäkla ansvar nu. Annars borde han inte ha skaffat barn.

Det vet vi inget om just nu. Men TS kanske kan upplysa oss?

Det stämmer, men han har i alla fall valt att ha barnet vh? Då har han också ansvar när barnet är där. Klarar han inte att tillgodose barnets basala behov, får han avsäga sig helgumgänge och träffa barnet på andra sätt, t ex när TS är med.

Fast det spelar ingen större roll för sakfrågan. Vi får inte omyndigförklara pappan. Ingen kan tvinga honom att ta ansvar för pojken, men GÖR han detta, är han också skyldig att se till att sonen inte försummas!