Min sons pappa klarar inte av att vara förälder.

Absolut, där håller jag med. Har en vän vars ex var helt loco pga "eget företag" som bara var lekstuga. Hon lämnade, han bara drack och tog tabletter och hade varken sömn- eller matrytm själv men barnen skulle han ha trodde han, för att slippa underhåll.

Som tur var reagerade både mamma och skolpersonal på att barnen alltid kom för sent, var fel klädda, hungriga, papper inte sköttes på hans veckor osv osv.

Slutade med att han inte alls fick ha dem utan fick lägga in sig på behandlingshem. Nu två år senare har han fått vh och det är nog ungefär vad den mannen klarar av.

Har pappan en diagnos, eller....?

1. Skicka med smörgåspaket och risifrutti
2. Ta en snack med soc.
3. Fundera lite mer på vem du skaffar barn med nästa gång.

Mitt sinnes sjuka ex tyckte att det räckte att barnen åt frukost på skolan och dagis mellanmål innan de slutade, då behövde de ju inte äta mera på den dagen menade han. Sjukt.  

Jga menade givetvis att pappan i så fall ska mikra maten. Att mikra en matförpackning är inte så mycket mer avancerat än att göra sig en macka, men jag tycke rinte en sexåring ksa hantera ugnar öht. För säkerhets skull. Om pappan inte ens vill mikra mat i 2 minuter kan man verkligen undra om han öht är hemma, för så jäkla jobbigt är det inte.

Ts, om det tar så lång tid för familjerätten att reagera så måste du kontakta soc och berätta exakt hur det ligger till, ett barn ska ALDRIG gå hungrigt oavsett om det rör sig om 2 tim eller 3 dar o fram till du har fått besked hur du ska göra så håll ditt barn hemma, så länge fadern inte begriper hur viktigt detta e så får han skylla sig själv om du inte lämnar ert barn hos honom,  han har ingenting o komma med förrän han har lärt sig visa sitt ansvar..

Ta en rådgörande kontakt med socialen och få deras "tillåtelse" att avstyra umgänge helt i väntan på utredning eller åtminstone att ni föräldrar gemensamt beslutar om kortare dagumgänge, så sonen får ordentligt med mat. Ett barn ska aldrig behöva lida av en förälders försummelse, där ligger även DITT ansvar hur sjukt det än låter. Du kan inte veta vad pappan gör och inte, MEN är skyldig att tillse att sonen mår bra och inte far illa.

Vi har haft kontakt med soc och utretts p g a pappans psykiska ohälsa. Då jag har ansetts vara fullgod förälder har de påstått att jag ska kunna ta ansvaret att bedöma pappans psykiska ohälsa och hans förmåga att ha tösen... Han lider av panikångest och depressioner, självskadebeteende och suicidförsök. För vår del har han umgänge 2 timmar varannan söndag. Vissa perioder fungerar det bra, sedan försvinner han för en månad eller två.

Stå på dig för din sons skull, antingen genom att påtala skriftligt och ge pappan ett schema för sonens rutiner med mat och sömn om det kan hjälpa eller att minska ner umgänget till något som sonen mår bra av. I vissa fall är det ju bättre att sonen träffar sin pappa 3 ggr i veckan några timmar varje gång än inte alls, under förutsättningen att han är kapabel att vara förälder.

Hej TS. För det första, strunt fullständigt i de som tycker att ditt barn ska ta hand om sig själv när han är hos pappan. Det ska han absolut inte behöva!

Har ni gemensam vårdnad? Hur mycket kontakt har du med pappan? Hur och när avslutades ert förhållande?

Min dotters pappa klarar inte heller av att ta hand om henne. Som väl var upptäckte jag detta när hon fortfarande var väldigt liten, och efter att han misshandlade mig (och jag till slut lyckades lämna honom) hade han och jag ingen kontakt. Eftersom att dottern hade bevittnat våldet och mådde väldigt dåligt av att träffa honom hade heller inte hon någon kontakt med honom. På så vis skiljer sig ev. våra erfarenheter. Vi fick tack vare familjerätten testa att ha bevakat umgänge där min dotter träffade sin pappa tillsammans med personal från socialen. Vi hade en begränsad tid under vilken han skulle visa att han klarade av att ta hand om henne. Ansvaret över dottern var alltså hans, och inte personalens, och där fick han chansen att visa hur mycket (lite) han klarade av. Det var alltså han som skulle laga mat till henne, leka med henne, se till att hon gick på toaletten/byta blöja samt se till att hon plockade undan och klädde på sig när det var dags att gå. Han klarade inte något av detta, utan när han väl hade mat med sig var det fryspizza, och i övrigt blev personalen tvungna att gå in och hjälpa honom. Ofta bad han även dem göra hans uppgifter (t.ex. "hon vill inte städa, ni kan väl plocka upp i stället?"). I övrigt kom han ofta mycket sent och ibland dök han inte ens upp. 

Jag har alltid haft ensam vårdnad över dottern och därför är det upp till mig att avgöra vad som är bäst för dottern. I och med att hon har farit illa i hans närvaro (alltså när hon inte fick bra mat eller några gränssättningar) har jag nekat honom umgänge. Jag har dock alltid rådfrågat både familjerätten och min advokat innan jag har tagit några beslut.

Nu är nog er situation väldigt annorlunda, men problematiken är densamma. Jag ser att du redan har kontaktat familjerätten vilket är bra. Jag hoppas att du får bra stöd hos dem. Du har inte bara rätten, utan även skyldigheten att neka pappan umgänge efter att du har fått reda på att han vanvårdar sonen. Eftersom att din son är rätt stor är det viktigt att du pratar med honom och låter honom vara med i utredningen om du anser att han klarar av det. Det är viktigt att du berättar för honom varför han inte ska till pappa, och att det inte är hans fel. Det är pappa som har gjort fel och det är jättebra att han berättade det för dig. Visa att du finns där för honom, lyssnar och tar honom på allvar. 

Jag hoppas att det löser sig för er. Min dotters pappa blev erbjuden hjälp under umgängena ifall de skulle fortsatt efter perioden med socialpersonalen. Dock tackade han nej till den då han inte ansåg att han hade några problem med att ta hand om dottern. Jag hoppas att din sons pappa får samma erbjudande och att han tar den, för sonens skull.

Skriv gärna pm till mig om du har några frågor eller vill prata av dig lite. Jag hoppas att allt löser sig för er! 

jag är skeptisk får inte ihop det
när jag läser TS får jag det till att hon har en agenda och jobbar hårt för att förstöra umgänget mellan far och son och att hon har en relation med soc och familjerätten .min son min min min son jovisst han har en pappa men min son och vi vi vi ska nog se till att hans vad var det hmm pappa inte får ha honom.

Men snälla du! Pojken är bara 6 år!
Tycker du verkligen inte att pappan har det minsta ansvar för att se till att han får mat när han är där??
Vad hände med föräldraansvaret?
Ett barn ska inte behöva leva på enbart mackor och flingor med vatten flera dagar i månaden. Det tycker jag säger sig självt!

TS: Jag tycker att du ska göra en orosanmälan till soc. Pappan klarar uppenbarligen inte av att ta ansvar för sitt barn.