Anonym (Kalmar) skrev 2014-06-04 11:49:57 följande:
Oj! Så kan man väl inte säga?! Att uppgiften är att övertala till VF, det som är bäst för både barn och moder måste ju vara det mest eftersträvansvärda, och det är ju inte alltid VF.
Jag gick dit innan jag blev gravid, hade verkligen oroat mig länge och hade inte direkt vågat prata om det men insåg att nu gäller det att lägga alla korten på bordet. Skrev en lista i förväg av det jag var rädd för och hur jag trodde jag skulle bli påverkad av en VF och varför jag kände att ett KS hade varit bättre.
Men det gick bra, fick ny tid väldigt snabbt (tyckte jag) och vi träffades några gånger, läkaren gick med på ett KS och träffade BM en gång efter det också för att se om jag hade några fler frågor. Jag var väldigt nöjd med det bemötande jag fick och det känns inte roligt att höra om din upplevelse. Kan du inte insistera på att få en snabbare tid?
Hen skulle undersöka om vi kunde få en annan kontakt som kunde ta emot oss snabbare, min man stod verkligen på sig om det. Jag satt liksom i chock.
Vi har haft en lång väg till att ens bli gravida och jag har inte vågat ta kontakt innan pga rädsla för missfall. Tog en första kontakt i v 24 men fick tid först 5 veckor senare. Tyvärr fick jag känslan av att hen tyckte att vi fick skylla oss själva som inte ringt innan och då kanske fått tid.
Det känns skönt att veta att det finns ett bra bemötande där, även om vi inte fick det denna gången och det gör mig otroligt rädd att hen endast har ett perspektiv, VF. Vi ska stå på oss. Jag brukar vara talför, men när vi satt där grät jag mest av panikkänslan.
Tack